Jag har återigen förmånen att få publicera ett gästinlägg av Björn Flintberg, som denna gång funderat på radio- och tv-avgifter, och hur det skulle kunna förändras om avgiften läggs på skattsedeln. //emma

publicservice

GÄSTINLÄGG: För mig är public service liksom järnväg, teleledningar, räddningstjänst och polis en del av samhällsinfrastrukturen. Ett lim som binder ihop samhället och som inte är drivet av kommersiella intressen utan samhälleliga.

Och till alla som tycker vi ska avskaffa public service helt (oavsett partitillhörighet) vill jag bara ge följande argument innan den här artikeln går vidare: TV, radio och UR är kanske inte för dig som är medelklass, välutbildad och lika gärna tittar på kanal 3,4,5. Men för många pensionärer, invandrare, ungdomar, personer med funktionsnedsättningar eller med regionala eller lokala intressen, så är public service en guldgruva av lokal sammanhållning, spännande utbud och meningsfull social tillvaro, inte minst radion som är en del av vardagen på många arbetsplatser och för många äldre och sjuka. Public Service är en del av samhällsklistret att många sitter bänkade framför Melodikrysset som jag hoppas fortfarande går på lördagar, och att Uutiset fortfarande har sina tittare. Och samhället handlar inte bara om de som hörs och syns i debatten utan kanske allra mest om de som har en mindre röst, eller kanske inte ens någon alls.

Däremot debatteras flitigt hur vi samlar in pengarna för verksamheten. Inte minst utifrån senaste turerna kring att Radiotjänst, baserad på att man, trots tekniska bevis som pekar på motsatsen, menar att alla datorer, mobiler, läsplattor och smarta klockor också är tv-mottagare i lagens mening. Detta har orsakat en del frustration hos många – inte bara tekniknördar, men även företag, som nu måste betala tv-avgift om man har en dator på jobbet, även om det råkar vara en dator som står på lagret och sköter lagerprogram.

Det öppnar en oanad flod av potentiella intäkter för Radiotjänst om man verkligen följer upp alla företag i Sverige också, strax över 1 miljon företag. Jag kan inte hitta siffror på hur många av dessa som idag betalar tv-avgift (de som har en tv i receptionen eller på annat sätt får man anta) eller hur många som har en dator men inte betalar tv-avgift idag (ganska många skulle jag tro). Nån miljard extra i kassan kan det bli, potentiellt sett.

Men frustrationen från många är – varför kan vi inte lägga kostnaden på skatten istället så att alla är med och betalar? Och jag ställer mig samma fråga efter följande sammanräkning.

Det kostar oss 2 076 kronor att betala radio- och tv-avgift varje år, vi 3 850 000 som betalar. Under 2012 samlades 7,3 miljarder in till rundradiokontot, som ligger hos Riksgälden. Pengarna härifrån går till Sveriges Television, Sveriges Radio och UR huvudsakligen, men en del av pengarna kommer tillbaka efter en sväng i riksdagen och via kulturdepartementet. Det kostar nämligen ca 154 miljoner att driva Radiotjänst och fördelningen av anslagen ska upp och vända där.

Dessutom bekostar pengarna från tv-avgiften även granskningsnämnden för radio och tv. Radiotjänst i Kiruna AB som både samlar in och förvaltar pengarna ägs av de tre mottagarna. SVT äger 61%, SR 34% och UR 5%. Dessa tre bolag ägs i sin tur alla av en förvaltningsstiftelse – och som sådan är den därför väl skyddad mot lagstiftning. Stiftelser är mycket hårt reglerade genom sin stiftelseurkund och brukar därför sällan förändras i någon större omfattning efter de aktiverats.

På så sätt är public service organiserad i olika former för att inte enkelt kunna lagstiftas bort och därmed förbli oberoende av politik och kommersiella intressen. Helt är detta naturligtvis inte sant, eftersom informella strukturer förekommer i alla sammanhang. Någon känner någon som vet någon med jättebra kontakter, som får möjlighet att komma in på ett hörn.

Skulle vi betala på skattsedeln får man naturligtvis titta på vem som ska betala. Är det alla med skatt? Kommer det påverka programutbudet? Den senare frågan är lättare än den förra. Om lagstiftningen är gjord på ett sätt att pengarna är öronmärkta och med en bred uppgörelse, samt regleras så att lagen inte får ändras lättare än man ändrar en grundlag, så lär den sitta säkert.

Frågan om vem som betalar är svårare. Ska alla som betalar minsta lilla krona i skatt vara med och betala? Eller bara de som har förvärvsinkomst (dvs ett arbete)? Här får lagstiftare dra gränser, men målet med public service är ju att nå alla – och kanske det uppdraget också kan stärkas ju fler som är med och delar på avgiften, inom rimlighetens gränser.

Om 5 miljoner skattebetalare är med och betalar och vi ska samla in lika mycket som idag, så handlar det om 1 460 kronor per person istället, en sänkning med nästan 30% av avgiften. Och jag tror 5 miljoner kan vara snålt räknat. Vi har nästan 8,4 miljoner som använder internet. 64% tittar på TV via internet av de som är upp till 55 år. Skulle siffran vi bestämmer oss för vara närmare 6 miljoner rör det sig om 1 216 kronor per år.

Är det en gigantisk skillnad? Njae, kanske inte för medel- och höginkomsttagare. Jag skulle gärna se en undersökning på statistik vem som betalar tv-avgift. Jag tror att det kan vara så att många som inte gör det är just medel- och höginkomsttagare (vi vet ju politiker som fick löpa lite gatlopp för inte alltför många år sen) som antingen verkligen valt bort TV aktivt (Rick Falkvinge, t.ex.) eller helt enkelt inte tycker att de behöver betala avgiften i ren protest (civil olydnad), med effekten att vi andra får betala mer såklart. Ungefär som att vägra betala skatt. Men det brukar folk inte tycka är lika roligt. Skatteverkets kontrollanter är nämligen betydligt elakare än Radiotjänsts.

Parar vi ihop det med en ökad transparens och ett krav på en reformerad syn på upphovsrätt kring produktionen av våra skattefinansierade program så att de blir licensierade via Creative Commons till exempel, då har vi en fantastisk grogrund för en skapande, levande, delbar och riklig kultur, som vi själva varit med och finansierat för att berika och förädla vår nuvarande och våra kommande generationer samhällsmedborgare.

~Björn Flintberg

PS: Jag föreslår samtidigt som att vi gör om avgiften till en skatt, att de 150 miljoner som idag används för att driva Radiotjänst kan gå till andra bra projekt i Kirunaregionen under ett antal år som en omställningsinvestering då det kommer orsaka en del arbetslöshet i regionen.

Källor: Svenskarna och internet 2013 | Radiotjänst Årsredovisning | Radiotjanst.se | Ekonomifakta.se