sidan4Jag försöker verkligen förstå det här debattinlägget på Expressen av Carl Bildt om övervakning och FRA — men någonting med den ger mig mest bara magknip. Å ena sidan påpekar han att det är “knäpptyst” i ofria länder och ingen debatt förekommer om övervakning, å andra sidan varnar han för att vår debatt om övervakningen kan få “katastrofala följder” om vi inte tystnar med vår kritik?

Vi får inte glömma att debatten egentligen bara kan föras i de öppna demokratierna, medan det är knäpptyst i stater som snarare bygger på laglös och total övervakning. […] Nu oroas vi av att regimer med helt andra intressen ska utnyttja övervakningsdebatten för att få till stånd en global ordning för kontroll av nätet. […] Det vore katastrofalt.

Visst funderar jag även på det där med att andra länder “beundrar Sveriges övervakningslagstiftning” — vad exakt är det som beundras? För jag är inte alls övertygad om att den sortens beundran nödvändigtvis är baserad i nån slags grundläggande respekt för integritet eller så. Kan ju rent av vara precis tvärt om, att FRA-lagarna är såpass “flexibla” att andra grundläggande principer inte behöver tas hänsyn till?

Och visst ringer det en och annan larmklocka för vad jag uppfattar som ett exempel på s.k. nyspråk. Vad betyder “frihet”, nu igen? Själv står jag med en fot kvar i den gamla betydelsen, där obefintligt utrymme till privatliv är definitionen för “ofri”. Man är inte nödvändigtvis en “good guy” bara för att det finns de som är ännu sämre.

Jag vet i vilket fall som helst inte riktigt vad syftet är med den där artikeln av Bildt. Den är ett inlägg på en debattsida, och jag är inte säker på vad det är som avses debatteras här, helt ärligt. Klart vi vill vara fria, men menar vi samma sak?

Gränser har skjutits rätt rejält under ett antal år nu, och där det absolut är naturligt att ord förändras i betydelse med tiden, så finns det här ett element av att luta sig mot gamla betydelser. Jag känner mig snarare varnad än försäkrad, av den där artikeln. Jag ska veta min plats och även om det framställs som att det i sig är att Sverige är “på toppen”, så ska jag inte fundera på toppen av vad.

dndebattLite mindre otydlig är Beatrice Ask, som tillsammans med flera allianspolitiker presenterat ett förslag mot pengatvätt i ett debattinlägg på DN, vilket väl i stort är en bra grej, kanske? Om det inte var för att detta dyker upp under julledigheterna. Det var under en julledighet som exempelvis FRA-lagarna presenterades, som några kanske kommer ihåg. Det ledde till att folk i allmänhet var överraskade när det väl var dags att rösta igenom det. Helt tydligt är dock kanske inte inlägget för folk i största allmänhet. Själv blev jag exempelvis fundersam över det här:

Det kommer att vara tillräckligt att brottsvinsten kommer från ”brott eller brottslig verksamhet” snarare än från ett specifikt angivet brott för att dömas för penningtvättsbrott. Det innebär att åklagarens bevisföring underlättas och att fler penningtvättare kan lagföras och dömas till ansvar.

En misstanke ska räcka om att pengar kan komma från någon form av kriminialitet, för att underlätta för åklagare som annars skulle ha svårigheter att bevisa att ett brott har begåtts, om jag förstår det hela korrekt (vilket inte alls är säkert att jag har). Inte för att jag känner mig särskilt intresserad av att skydda “penninghälare”, men innebär inte det en allmän försämring av rättssäkerheten? Eftersom detta utspel landar just under julledigheten, så är det väl inte så jättekonstigt att det inte dykt upp några analyser eller så på vad förslaget innebär eller kan ha för konsekvenser, men jag hoppas att bli bättre informerad och slippa bli överraskad i längden.

svdopinionSupervalåret är idag inlett, konstaterar för övrigt Fredrik Reinfeldt i ett debattinlägg, på SvD.

Det är ett år då Sverige kommer att fatta ett avgörande beslut om vart vi ska gå framöver. Vi kan välja att fortsätta arbetet för ett mer öppet Sverige, där människor kan göra informerade val utifrån tydliga alternativ – som sedan förverkligas i politiska reformer kring hur jobben ska bli fler. Alternativet är att vi sluter oss inåt och förlitar oss på en politisk retorik som lovar allt till alla, men aldrig förklarar hur det ska ske. Vilken väg är bäst för Sverige? För mig är svaret enkelt.

Jag önskar verkligen att världen var sådär tydlig, kommer jag på mig själv med att tänka. Nånstans är jag emellertid helt okej med att saker är komplexa och byter gärna ut tydlighet mot ärlighet i förekommande fall. “Tydligt” blandas allt oftare ihop med “enkelt”, och det är faktiskt inte riktigt samma sak.