Senast ut av information ur läckan som Edward Snowden handlar om tekniska bakdörrar som NSA har lyckats få in i hårdvara. Det är tyska Der Spiegel som publicerat avslöjandet tillsammans med bilder från NSA på hur det fungerar. Som vanligt så vimlar frågan runt i bakhuvudet “måste jag vara tekniker för att förstå det här?”. Och till viss del måste man nog det. Ramaskriet har inte nått långt bortom serverhallarna, där systemtekniker sitter och måste tackla det mycket verkliga problemet med att deras utrustning innehåller bakdörrar.

Det här blir lite pinsamt nu – i den här läckan visar det sig att även exempelvis iPhone har inbyggda bakdörrar. I det fallet behöver jag faktiskt inte vara särskilt tekniskt lagt för att förstå implikationerna av att min (och din) telefon kan filma och avlyssna alla mina förehavanden, kolla alla mina mail, fungera som spårsignal för drönare(!) osv, helt utan att jag vet om det. Min första tanke var alltså inte “men hur fungerar det?” utan “herregud, hur många gånger har jag inte varit naken när jag använt telefonen”.

Den ligger typ alltid nånstans inom räckhåll, och jag sa halvt om halvt skämtsamt “shit, ska jag behöva sminka och klä upp mig hemma?”. För att inte tala om de gånger jag suttit och surfat på muggen… Reflexer är en märklig grej, och det pinsamma i längden är väl inte att jag möjligen kan tolkas vara fåfäng eller så, utan för att jag underförstått omedelbart reagerar med hur jag ska förändra mitt beteende och mina vanor.

Det tekniska kunnandet, eller bristen därav, handlar i det här fallet om att jag har ingen aning om hur jag skulle kunna bidra med något som inte kliver in i mitt privatliv på det här sättet, både i psykologisk mening såväl som praktisk. Men den begränsningen delar jag med tekniskt kunniga, börjar jag förstå. Systemadministratörer vet inte heller hur de ska kunna veta att den utrustning de rekommenderar för sina kunder/arbetsgivare, är helt säkra från exempelvis industrispionage eller politisk spionage för exempelvis myndigheters utrustning.

Jag slås av likheterna ur ett annat konsumentperspektiv — det där med att man ska köpa svenskt kött. Tanken medvetandegjordes för mig personligen en gång i tiden när galna kosjukan som fanns utomlands toppade medierna, och har sedan växt att handla om ett vettigt alternativ för miljön (att det inte transporteras runt över halva världen). Att köpa svenskt har helt enkelt blivit ett säljande argument, och jag undrar om det inte kommer att växa fram en teknisk industri av “närproducerat”, så småningom.

Nu är inte en svensk flagga på köttpaketet en garanti, djur transporteras lite varsomhelst och jag gissar att likaledes skulle vara problematiskt med närproducerad teknik. Vi har ju Sveriges bidrag i den här övervakningshysterin, med vårt FRA som har hjälpt NSA med regeringens godkännande som jämförelse. Vi kan under dagens förutsättningar anta att närproducerat inte kommer att vara en lösning.

Det enda som återstår är då att ändra mitt beteende. Att acceptera att jag potentiellt aldrig är ensam på muggen om padda eller telefon är med, trots att jag låser dörren om mig. Vad myndigheter och företag kan göra, vette fanken.