Tror de flesta har läst om killen som inte blev dömd för våldtäkt, eftersom det inte var hans uppsåt. Jag blev som andra förfärad och förstod inte riktigt hur lagarna kan fungera så och tog upp det i en diskussion. Som jag kommenterade, om jag slår någon i huvudet med en påk, kan jag bli frikänd om jag säger att jag inte hade uppsåt? Tydligen kan jag teoretiskt bli det, om jag ska tolka artikeln om killen som blev knivhuggen och vars attackerare går ostraffad för det.

Det verkar onekligen som att vi har en uppfattning som medelsvenssons om vad lagarna gör (eller borde göra), som inte stämmer. Vad exakt, är det t.ex. som gör att uppsåt är viktigt i lagstiftningen för att kunna fälla någon för ett brott? När domaren Ralf G Larsson försvarar den uteblivna domen mot killen uttrycker han det som att han minsann inte tänkte böja sig för den allmänna pöbeln, och det jag saknar är en redogörelse för varför det här är en viktig del i en rättstat? Det verkar vara en kunskap som rätt många av oss saknar och att döma av den allmänna attityden så är det något som antagligen behöver lyftas ordentligt.

Det har framförts på flera håll att det är viktigt med samtyckeslagstiftning, pga den här sortens problem. Jag är själv sorgligt okunnig om vad samtyckeslagstiftning är eller innebär. Men jag gissar att det inte förändrar något för de som utan uppsåt blivit nedstuckna med en kniv? Så vad handlar vikten av uppsåt om rent generellt?

Sen blir ju frågan såklart vad som skulle hända med vår rättssäkerhet om det är som så att det där med uppsåt skulle försvinna ur lagstiftningen, och den som bevisligen orsakat någon annan skada garanterat kan fällas? Som alltid behöver dåliga saker ställas mot varandra och en avvägning göras, det förstår ju jag också. Och där behöver kunskap finnas om alla olika nyanser så man vet vad man snackar om. Lagar kan och ska förändras, inte bara följas i blindo. Men vi ska inte heller vara blinda när vi föreslår förändringar i lagarna, som jag ser det.

Kanske är det rent av så att vissa brott behöver uppsåt och andra inte, kanske är det helt i sin ordning att inte jämföra olika brott med en “precis på öret”-attityd, eller så — jag har ingen aning? För att problematiken bakom har olika förutsättningar eller vad det nu kan vara? Men jag upplever inte att den generella debatten grundar sig på den typen av kunskap som krävs för att kunna dra några slutsatser om hur såna undantag skulle se ut, eller vad det skulle ha för konsekvenser.

Kunskapen om lagstiftningen och varför den ser ut som den gör är dessutom bara en del i det stora hela. Vad säger det om kvinnors rättigheter som utsätts för våldtäkter och inte kan räkna med att attackeraren fälls? När jag läser Tankar av Tuss inlägg om hur alla män är potentiella våldtäktsmän i en tjejs vardag, så kniper det till lite i hjärtat. Jag känner igen så mycket av det där. Det är inte av frivillighet man tacklar vardagen på det viset.

När hon sen ifrågasätts på twitter förstår inte folk vad det är hon har skrivit, de tror hon anklagar alla män för att vara våldtäktsmän när hon beskriver en vardag av att ständigt behöva förhålla sig till män som våldtäktsmän för det är något vi lär oss tidigt. Det är en enorm skillnad där. Vad måste hända för att folk ska förstå den här skillnaden? Det krävs antagligen rätt mycket mer överlag för att tackla den här kulturen, men där inbillar åtminstone jag mig att lagstiftningen kanske kan behöva reflektera det på något vis, för att agera som motpol till en form av praktisk laglöshet halva befolkningen befinner sig i? Jag vill inte köpa första bästa grej som quick fix, som sen visar sig vara en falsk trygghet — men nåt behöver dock förändras tror jag.

Det är helt enkelt en stor grupp människor där ute, som inte upplever sig stöttade av stat och samhälle, och vad betyder det ur ett rättstatsperspektiv? Jag upplever att jag mest bara har en jäkla massa frågor om detta, ett behov av nyanser och kunskap som inte tillfredsställs. Det grävs skyttegravar kring något som synes mig handla om att halva folkbeståndet i landet ska acceptera något som i grunden är djupt orättvist, till förmån för något som inte är riktigt klart vad det är.

Medier agerar efter sin klickonomi där lynchmob inte är en dålig dragare. Debattörer online attackerar varandra som regisserade av Dramaten, och saker dras till spetsar som är helt förvirrade och jag misstänker ofta ovidkommande. Det förutsätts vilt om allt möjligt, och jag vet inte vad det är folk vill. Eller vet nåt om, även om jag nu anser att man inte ska behöva vara jurist för att förstå sina rättigheter och skyldigheter. Det tycks jävligt mycket dock, och jag känner som de flesta ett tryck på att tycka något jag också.

Men vad är det jag ska tycka här? Att det är okej att kvinnor våldtas? Om rättstaten skulle försämras av att det här problemet tacklas via lagstiftning, tycker jag att vi borde få veta på vilket sätt. Så vi kan “bestämma oss” för om vi är villiga att fortsätta leva i den här sortens vardag för “allas bästa”…

Edit: Passar på att lägga in en länk till en artikel om hur samtyckes-lagstiftning inte löser det problem som diskuterats, och att det eventuellt behöver vara som så att uppsåt behöver ses över.