Först och främst: en artikel om EU-valet, där Piratpartiet nämns som nån slags bidragande faktor till ökade valsiffror 2009, men illustrerad med en undersökning där inte Piratpartiet är medräknat. Skitkonstigt, och förtjänar väl sin egna kommentar. Men anledningen till att jag skriver det här inlägget handlar inte om det, utan om varför EU-valet överlag framstår som så “oviktigt”. Både i rapportering och politiska debatter. För Sifo varnar för sjunkande röstdeltagande i EU-valet i artikeln och jag undrar varför det är så.

Varför ska man rösta till EU? Vilka frågeställningar är det som vi som svenska väljare behöver hålla koll på? De där frågorna är nog sånt som folk möjligen ställer sig om EU-valet är på tapeten. “Jag har ingen aning.” Problemet med det är omfattande.

EU är superviktigt. Jag var själv inte överdrivet förtjust i tanken på att gå med i unionen — aktiverade mig mot det, till och med. Men nu är vi med, och det betyder att vi behöver förvalta det. Få tycks dock ha nån slags idé om vad det handlar om. Medierna vet inte riktigt hur de ska granska EU, och människor i största allmänhet verkar inte riktigt ha nån slags känsla av hur vårt medlemskap påverkar dem och deras vardag. Trots att EU-lagarna gäller i de fall svenska lagar skiljer sig åt. EU övertrumfar svensk lagstiftning, men upplevs inte vara så viktigt att rösta till.

Visst har Sverige några undantag, men de är undantag. Och inte eviga. Det kan vi till exempel se på hur offentlighetsprincipen gröptes ur med förklaringen att så ville EU ha det. Vi har som land röstat igenom och gått med på att ha EU som överordnad lagstiftare, men vi verkar inte riktigt ha samma slags känselspröt uppe för vad som händer där, som vi har här hemma. Och kanske ännu värre, genom att sakna den här kopplingen så påverkar vi inte heller i den utsträckning som vi skulle behöva.

Det handlar om demokratiteater i riksdagen, för det är inte riksdagen som bestämmer till syvende och sidst. Det är EU. Det har vi röstat om och gått med på. Det säger till och med riksdagen mellan varven när folk orkar bråka om dumma grundlagsändringar och direktiv. Vi är med i EU. Vi behöver förstå och bearbeta det systemet. Det råder en enorm demokratibrist inom EU, men vi känner knappt till att det är ett problem — om vi inte räknar vår kollektiva okunskap som ett tecken på det. Systemet är så omfattande och krångligt att det ska till att sätta sig ner och verkligen gräva ner sig i ämnet. Och vilka orkar göra det?

Ett direktiv som datalagringsdirektivet kunde — trots stora protester — inte röstas ned, enligt riksdagen. Att det ens röstades om framstår mig som ett skådespel. “Sorry, vi avskyr skiten, den är kass, men vi måste”, ekade rapporteringen av, när det var dags att rösta igenom direktivet. Under det att beslutet sköts på, dök det upp allt fler indikationer på att direktivet hade stora problem. Men vi var minsann tvungna. Ändå. Nu har det sågats på längden och tvären genom Europa, och det kan bli ändring på det direktivet så småningom. Jag skriver “kan”, eftersom jag inte riktigt vet hur det blir med det i längden.

Medierna missar detta helt. Nu har inte de ett folkbildande ansvar, men de har själva inte kunskapen för hur man granskar EU heller. I klickonomin är det inte ens värt att hålla nån slags koll på EU-representanterna för Sverige. Det är så totalt oviktigt och ointressant att det nästan glöms bort. Supervalår skriver tidningarna gärna, och skriver sedan alltid utifrån ett riksdagsperspektiv. Det är inte något super med det. Det behandlas som ett valår, precis som vanligt.

Men allt är inte “som vanligt”. Det har inte varit “som vanligt” på jävligt länge. Riksdagen är inte navet för vår lagstiftning, EU är. Det är, på ren svenska, skitviktigt att folk får en möjlighet att förstå detta, så att det inte ses som oviktigt att rösta in representanter till EU-parlamentet. Jag vet bara inte vem eller vilka det är som ska göra det. EU är långt borta från den svenska vardagen, men i praktiken är de här hela tiden. Runt omkring oss. Hela tiden.

veuJag roade mig med att kolla runt lite snabbt på de svenska partiernas hemsidor för att se vad de driver för slags EU-politik.

På Vänsterpartiets hemsida hittade jag tyvärr inga resultat för just EU-politik. Det kanske gömmer sig i någon annan formulering. Det fanns en del diskussioner om EU, men jag kunde inte hitta något specifikt som Vänsterpartiet driver inom EU-parlamentet. Miljöpartiet hade några träffar på ordet, men inget vad jag kunde se, handlade om nån specifik förklaring för vad deras politiska arbete i EU-parlamentet går ut på, eller vad de har för mål eller så. Moderaterna hade en träff. Om något i Skåne.

Socialdemokraterna däremot, hade en rad träffar, och via sökresultaten hittade jag en hel sektion avsatt för EU-rapportering (bra jobbat!), där verkar målen vara uppdelade specifikt efter sakfrågor, men hittade inget om deras bredare, principiella mål med EU-politiken. Det hittade jag däremot i DN. Centerpartiet hade lite mer aktivitet än sin allianspartner Moderaterna, men jag kunde inte hitta något om deras mål och mening med EU-arbetet. Folkpartiet hade många sökträffar, verkar posta löpande i ämnet, men återigen är jag osäker på vad deras principiella mål med EU är. (Piratpartiets mål och avsikt visste jag sen tidigare att det fanns, så är väl kanske orättvist att lägga upp som jämförelse.)

Nu handlar kanske det här om hur de konfigurerat sina hemsidor, hur sökresultaten ska dyka upp, hur de taggat, osv. Men jag känner spontant att det jag letar efter, hittar jag inte helt lätt: nån slags avsiktsförklaring med deras EU-politik. För om vi redan var i den situationen att jag följde EU-politiken och ville hitta till utspel i olika frågeställningar, hade det inte varit ett problem. Men det artikeln överst berättar är ju att problemet är att jag inte är insatt alls. Inte intresserad, rent av, och är sen på bollen. Och skulle jag då vilja veta mer i dagsläget, är det inte lätt att veta var man ska börja. Det lär man nog behöva rota lite i. Kanske måste en rent av skicka ett mail. Och kanske illustrerar det en av de trösklar man stöter på, som enskild väljare.

Jag upplever det som att det ställs lite för höga krav på väljarna att hålla koll på EU-frågeställningarna, i ett parlament som är erkänt massivt och rörigt att förstå sig på, från politiskt håll. Även om jag nånstans önskade att folk i gemen var mindre benägna på att klicka på skvallerlänkar och belönade intressant och kunskapshöjande material i högre utsträckning med spridning, så kan jag inte riktigt med att lägga ansvaret där. Det är ju ändå vi väljare som ska representeras. Och kanske är det nåt slags symptom på ett ännu större problem i längden, än vår bristande kunskap och avsaknad av engagemang i EU-frågeställningar.

Jag vet inte. Jag ställer bara frågan. Görs verkligen allt för att folk ska förstå vikten av att rösta i EU-valet? Eller är ointresset färgat av något annat än väljarnas behov? Jag hoppas i alla fall inte att det beror på nån slags psykologi av att hellre vara stora fiskar i den svenska dammen, än småsillar i EU-stimmet.