Vi har inte råd att utveckla oss som människor, vi har inte råd med empati eller förståelse, säger typ alla på olika sätt. Vi måste välja. Det är, enligt min mening, en ganska generell attityd från de flesta politiker. Att resonera utifrån andra perspektiv än att någon är förlorare, är naivt, vad jag förstår. Resurserna är ändliga — hur ändliga de är vet vi såklart inte, men vi köper premissen.

Lägg om fördelningspolitik till tv-shower, där man tävlar om det stora priset. “Vilka ska få dela på den här potten?” Eller kanske det är lite mer catchigt med “Potten eller pottan?” Det är ju redan i praktiken mycket av vad som sker redan. Pensionärer, sjuka, funktionshindrade, bidragstagare överlag, välj mellan A, B, C, D. En livlina i det programmet kan ju bli riktigt spännande genomfört. Olika kändisar väljer sina favoriter och uppträder för att dra in poäng till dem och vinnaren får sedan tårögt tacka för förtroendet att få ha det nästan lika bra som alla andra, tills nästa gång det är dags att slåss om potten.

Jag tror att det är lösningen på rasismen i samhället. Formalisera konkurrensen om pengarna i ett smakligt format istället, så slipper vi skita ner oss och ta till gatmobbens logik. Det finns mycket att vinna på att lägga den logiken på tv-mobben istället. Vilka ska ha det bra och vilka försämrar “för alla andra” genom att ha det bra. Du får vara med och bestämma. Låt oss ta klickonomin till sitt logiska nästa steg. Kanske finns det rent av lite pengar att tjäna där.

Nu kör vi! Alla ska med!