Bland det svåraste som finns är att ta emot information eller åsikter som man från början tänker sig är något man inte håller med om. Eller, det är i alla fall något som jag upplever som bland det svåraste som finns. Ska jag läsa en text av Jimmy Åkesson ska det mycket till. Jag har redan från början bestämt mig för att den människan inte har något att tillföra. I det läget ifrågasätter jag inte, jag motsätter mig alla försök att få mig att tänka på något annat vis.

Det är ganska många som blandar ihop kritiskt tänkande, ifrågasättande, men just den magkänslan. En känsla man kan känna av fysiskt. Att ha bestämt sig för att inte glänta på dörren för något är inte att ifrågasätta. Det är inte att tänka kritiskt. Men ofta dyker just de argumenten upp i diskussioner online som handlar om att man vägrar släppa in en annan åsikt i sin världsbild. Jag tycker att det är bekymmersamt.

Själv tror jag att det är oerhört värdefullt att inse att det är precis det man gör. Stänger dörren för något. Det är på gott och ont. Något man måste göra i den eviga balansen mellan rätten att höras och rätten att slippa höra. Det kan hända att det ligger kilometervis av god research, bra analys och efterforskning bakom ett beslut att inte släppa in annat än det man bestämt sig för gäller. Men det är fortfarande inte kritiskt tänkande eller sunt ifrågasättande när man väl är där.

Ifrågasättande är något som behöver börja hos en själv, tänker jag. Det är något av en underskattad rättighet nästan. Att få ifrågasätta det inlärda, att förändra tankegångarna, att släppa in annat. Det handlar om att få tankebanorna att fungera i flera olika perspektiv, testa dem, utveckla dem och rent av skrota dem vid behov. Har man slutat göra det, har man slutat tänka.

Det finns gråzoner mellan vad som kan antas vara kunskap och åsikter. Kunskap och åsikt är inte samma sak. Många saker tycker vi reflexmässigt, för att vi lärt oss det på ett eller annat sätt genom livet. Det kan handla om att passa in i ett socialt sammanhang, ta intryck av någon man beundrar, osv. En av mina favoritlärdomar kring detta var att jag var pinsamt långt förbi 20-strecket, när jag äntligen fattade att min tappade tand inte hade lösts upp i coca colan, utan något som min pappa iscensatt.

Jag kan ibland tycka att det är svårt att skilja mellan kunskap och åsikt. Till och med när jag läser eller hör den från andra. Jag har inte bara med mig mitt egna bias, jag behöver också förstå förmedlaren av budskapets bias, för att kunna ifrågasätta på ett intelligent sätt. Jag kan inte alltid lita på mig själv när jag tar intryck och jag kan inte lita på att andra är ärliga varken mot sig själva eller mig. Det förhindrar inte att när jag läser andras tvärsäkra ställningstaganden kan jag nästan bli lite avundsjuk. Vad underbart, liksom, att vara så trygga i sin åsikt eller kunskap. Men det handlar i grund och botten om stängda dörrar.

Vi har alla såna dörrar. För det är faktiskt lite viktigt att kunna stänga av för intryck, i syfte vara fokuserad ibland, eller varför inte bara få lite lugn och ro. Men det är även viktigt att man förstår att det är just det man gör. Att man sorterar bort sig själv från det kritiska tänket.

Att utestänga Jimmy Åkesson och hans parti från mina intryck är en hygienfaktor. Jag har bestämt mig. Precis som de som vägrar se den sjuka partikulturen inom SD som avslöjats de senaste dagarna. Jag vet om att jag avvikit från den kritiskt tänkande vägen, och varför, men jag undrar om jag är lite ensam om den förmågan?