”Urvalet av partier som bjuds in till skolan måste göras objektivt. Det anses som objektivt om skolan bjuder in alla partier som är representerade i riksdagen eller i kommunfullmäktige.”

Så står det i Skolverkets informationsmaterial angående hur skolor ska hantera politiska partiers önskemål att få tillgång till skolan och informera om sin politik. Tanken är att antingen ska alla partier som representeras parlamentariskt få tillträde, eller så ska inga partier få det. Gott så. Men varför står inte EU-valet med?

I Västerås byggs valstugor åt partier, som sedan ställs ut i staden. Inför EU-valet så får bara riksdagspartier tillgång till dessa, inte Piratpartiet, som är representerade i EU-parlamentet. Men väl Sverigedemokraterna, som inte är representerade i EU. Det är riksdagsrepresentationen som räknas, även i valrörelsen inför EU-valet. (edit: det är möjligt att PP får en valstuga, efter att det uppmärksammades.)

När SVT Agenda anordnar ett av sina årliga partiledardebatter, tre veckor innan EU-valet, några dagar innan poströstningen öppnar, stängs återigen Piratpartiet ute, med hänvisning till att programmet endast avser lyfta riksdagsangelägenheter. Vad som är extra graverande här är att programmet använde sig av inramningen EU-valet först, men ändrade sedan informationen då många protesterade mot det som kan ses som en grov miss att underlåta bjuda in ett parti som representerar svenska väljare i EU-parlamentet.

Hur kommer det sig, att EU, som står för mer än hälften av svensk lagstiftning på olika sätt, behandlas som att det inte existerar? Beslutet att gå med i EU var inte lätt att komma fram till — det krävdes en folkomröstning. De största partierna ville att vi skulle gå med, det var en nödvändighet, fick vi veta.

När vi nu står här med facit i hand så verkar EU sannerligen inte vara särskilt nödvändigt alls. Det samlade ointresset kombinerat med mediers allmänna oförmåga att rapportera kring EU-frågeställningar, gör att hela det demokratiska spektrumet svajar.

Av någon anledning så handlar inte riksdagen om EU, en riksdag som dagligen hanterar EU-relaterad politik. Av någon anledning handlar inte EU om Sverige i politik och debatt. Trots att vi har allt färre områden där vi “bestämmer själva”.

Riksdagen har vid ett antal tillfällen förklarat sig vara tvungna att genomföra lagändringar, pga EU-bestämmelser. De har försämrat offentlighetsprincipen, en princip som var ett vallöfte inför folkomröstningen om vi skulle gå med, aldrig skulle rubbas. Vi har infört Datalagringsdirektivet, ett massivt övervakningsverktyg, för att riksdagen inte kunde säga nej.

EU har blivit en utmärkt plattform att föra in ovälkommen lagstiftning i Sverige. Man kan gå runt väljare, genom att peka neråt Bryssel. Handelsavtal förs bakom stängda dörrar som så småningom påverkar svensk lagstiftning, helt utan insyn.

När handelsavtalet Acta läckte, mobiliserades protester genom hela Europa, så även i Sverige, och avtalet kunde via Europaparlamentet stoppas. I den stund vi hade kunskap, och skapade opinion, kunde vi påverka. Det är ofantligt stort, när man ser det i sitt större sammanhang där EU knappt räknas i det politiska medvetandet.

Det visar att vi behöver vara informerade och insatta — och inte dra oss för att påverka. Det är inte okej att EU osynliggörs på detta systematiska vis vi sett genom åren, både av politiker och media. Det är alldeles för få som vinner på den inställningen, och det är garanterat inte svenska väljare.