Usch, jag är verkligen ingen tävlingsmänniska. Märks så väl såna här dagar, när det är dags att mobilisera i en dragkamp som aldrig nånsin genomförs med schyssta metoder. Blir lika deppig varje gång. The High Road, som engelsktalande kallar det för när man väljer moraliskt rätt, är en säker väg att bli överkörd på i såna här sammanhang. Och grejen är att jag nånstans är helt okej med det. Jag har åtminstone inte kört över någon.

Idag är det partiledardebatt i SVT Agenda, den där debatten som inte ska handla om EU och således fick inte Piratpartiet vara med, men som kommer att handla om EU och vara en formidabel marknadsföringsplattform för det valet. Ironiskt nog genomfört av den kanal som är mest uttalat noggranna med att vilja vara neutrala. En mediekanal som inte klarar av att vara neutrala med mindre än att de gratis ger gratis PR åt ett parti som inte ens finns representerade i EU.

Jag vet inte riktigt hur de pallar med det där, hur de rättfärdigar det hela. Tänker ibland att det liksom inte går att få till saker perfekt, man måste stå ut med lite skit i hörnen, ju, eftersom det blir ett rent helvete annars.

Men jag fick anledning att fundera på det igen, när jag var i mailkontakt med Riksdagshörnan som anordnar debatter för allmänheten. Så här, skattepengar används för att låta riksdagspartier turnera runt i Sverige och debattera EU-frågor — inklusive SD, men självklart, exklusive Piratpartiet. 225995 personer röstade på Piratpartiet, och frågan är hur mycket skit i hörnen vi ska orka med.

“Som Europa Direkt redan har meddelat, så är debatten måndag 5 maj ett arrangemang av Riksdagshörnan i Göteborg. Riksdagshörnor är ett samarbete mellan Sveriges Riksdag och biblioteken och finns på fyra bibliotek i Sverige, Malmö, Umeå, Sundsvall och Göteborg. Samarbetets mål är att underlätta kontakten med väljarna för riksdagens ledamöter. Dessutom förmedlar biblioteken informationsmaterial om
riksdagsarbetet.

Tidigare bemannades hörnorna av riksdagsledamöter på måndagar men de senaste två åren har verksamheten övergått till att anordna 1-2 temadebatter varje termin. Vid ett uppstartsmöte i höstas där ledamöterna från Göteborg var inbjudna diskuterade vi ämnen för temadebatterna 2013/2014. Ett starkt önskemål var att ha ett EU-tema inför valet till EU-parlamentet. Eftersom Sveriges Riksdag står som ansvarig arrangör så är det endast riksdagspartierna som blir inbjudan.”

Den enorma å alla små stick av okunskap, arrogans och nedlåtenhet skapar, översköljer mig ibland. Jag förstår helt enkelt inte riktigt hur det är okej att skattemedel används för att göra PR för sin egna kandidatur eller partireklam av olika de slag. Och, det verkar vara fullständigt normalt. Jag tänker till och med på hur SVTs licenser ska betalas av alla medborgare med tv, dator eller telefon, det har de bestämt. Men det innebär sjävklart inte att det är medborgarnas intresse de förlägger sina debatter och tvprogram för.

Massor av små, små, men ganska ruttna tecken av det här slaget dyker upp ständigt, och det tär på mig, helt ärligt. Jag kollar in twitterflödena och ser hur människor hänger på i uppenbart manipulerande, hur stridslinjer dras som egentligen inte existerar. Visste ni t.ex. att S och M röstar ganska mycket med varandra? 44% av voteringarna är man tydligen överens i, om jag fattar den här statistiken korrekt. Man skulle kunna tro att det är världens skillnad på partierna, men… det är liksom bara teater. Alldeles för mycket teater.

Det är rentav viktigt att det finns en stridslinje mellan S och M, anser många kunniga, även om den är konstruerad. Det innebär exempelvis att det blir svårare för SD att få fotfäste. Det är viktigt att det är mellan de där två stora som dramat förläggs, även om de inte förtjänar det — för det finns de som förtjänar det ännu mindre, lyder resonemanget. Och jag som sitter på sidolinjen med ett annat partis intresse i hjärtat, inser såklart att det är fler som åker med det gamla badvattnet i så fall. Politik blir fulare och fulare, även om det nu kanske aldrig egentligen varit helt snyggt. Men eftersom jag tycker att det mesta här i livet är “politik” på det ena eller andra viset, så sörjer jag.

Idag håller underbara Anna Troberg igång via sociala medier, för att skapa en alternativ kanal till SVT Agendas program ikväll. Med osviklig positivitet och inkluderande filosofi stretar hon på, och jag skäms lite för att jag känner mig lite under isen. Heja Anna, du är så jäkla bra – vi är så himla många som nog egentligen inte förtjänar det. Men tack! Du är ett ljus i det här många gånger etiska mörkret.