Idag diskuteras det här och var om det där med att så få kommer att rösta i EU-valet. Inte så konstigt, skriver Lena Melin, som samtidigt passar på att berätta att röstdeltagandet beräknar öka. Det är nästan omöjligt att inte fundera på mediernas insats i det hela. Kolla bara på upplägget på förstasidan på Aftonbladet. Får man intryck av att intresset växer för EU? Njae, inte riktigt va? Försäljningsvinkeln här framstår onekligen handla om att folk inte bryr sig om EU-valet.

Det här råkade bli särskilt intressant efter att ha tagit del av en brevväxling mellan David Oscarsson på SVT och Angelica Algdal, som skrev till SVT för att hon var besviken över att inte Piratpartiet fanns representerade under partiledardebatten härom dagen. Jag har förstått SVTs argument, programmet handlar om partiledarna, inte EU-valet, message received loud and clear. Att det nu råkar finnas de som anser att om en sådan debatt förläggs några dagar innan röstningen dras igång till EU, så är det helt enkelt konstigt, verkar inte vara väsentligt. David indikerar att han inte alls har någon förståelse för den funderingen och ställer efter några mail fram och tillbaka frågan:

Du svarade inte på frågan varför du tycker SVT ska erbjuda färre debatter med riksdagspartier om nationella ämnen under ett valår bara för att det samtidigt är val till europaparlamentet.

“Färre debatter med riksdagspartier” (tillåt mig småle), “Bara för att det samtidigt är val till europaparlamentet” andas så oerhört intressant attityd kring EU av en mediarepresentant. Det kanske inte är representativt för hela branschen, men som mediakonsument har jag inte riktigt fått intryck av att detta är en särskilt unik inställning. EU är svårt för media att rapportera kring över huvud taget och, kanske framför allt, de känner inte att det är viktigt nog. Jag kan svårligen tänka mig att svenska väljare skulle på något vis kunna gå opåverkade. EU är ointressant. Varför ska jag engagera mig i det.

De insatser som görs i medierna av mer folkbildande karaktär ska inte underskattas. Jag tycker det är kanon, jag vill verkligen trycka på det. Men för att dra en slags jämförelse, det blir lite som att försöka tvinga såna som inte gillar det, att äta broccoli. Det här är nyttigt för dig, med lite lagom “jag som är vuxen slipper äta det själv”-attityd i det hela.

Jag tänker att journalister antagligen inte behöver gå längre än till sig själva när de ställer frågor om varför folk är ointresserade och oinsatta kring EU.