Jag småskrattade lite när jag läste rubriken Anna Troberg hade satt på ett inlägg – “jag är skittrött på fildelning“. Det är inte utan att jag själv tänkt tanken, och jag har säkert skrivit samma sak, med andra formuleringar. De som kampanjar på gator och torg rapporterar om att det ofta dyker upp i diskussioner med allmänheten: “Men ni bryr er väl bara om fildelning?” Piratpartiet vill släpa in upphovsrättslagstiftningen till den här sidan om 2000-talet, och säger någon att det är “bara” så har man inte förstått frågeställningen, som Anna påpekar, och på sätt och vis lyfter hur viktigt partiets arbete är när det gäller att reformera upphovsrätten.

Lägg märke till att vi exempelvis vill tackla problemen som Genusfotografen drabbas av. Han har kritiserat bilder ur ett genusperspektiv använda i reklamsammanhang, och får inte använda sig av de själva bilder han kritiserar. Jo, om han gör det i pappersformat, så funkar det. Men online får man inte det. I ett rättsfall han är indragen i nu handlar det dessutom om en bild som var markerad med s.k. Creative Commons-licens. Det här är ett utmärkt exempel på hur upphovsrättslagstiftning används för att förhindra granskning.

Inte många orkar bråka dessutom, när man blir felaktigt anklagad för intrång i upphovsrätten, vilket sker dagligen. Anklagelsen att göra intrång på någons upphovsrätt används dessutom frekvent för att stänga ner videor som har ett budskap ett varumärke inte är nöjda med, representanter ur spelindustrin t.ex. har tagit till det knepet för att tysta kritiker, bland annat.

Eller vad sägs om det där med att upphovsrättslagstiftning används för att förhindra små, nya företagsuppstarter online? Google släppte siffror för några år sedan, om hur de amerikanska DMCA-reglerna användes av företag att markera falska upphovsrättsintrång, och den tiden det tar för ett företag att komma tillbaka på banan hoppas vara för dyr och omständig, så det leder till en potentiell konkurrent mindre på marknaden.

In its submission, Google notes that more than half (57%) of the takedown notices it has received under the US Digital Millennium Copyright Act 1998, were sent by business targeting competitors and over one third (37%) of notices were not valid copyright claims.

Sen har vi ju naturligtvis det där med att för att veta vad någon fildelar behöver man vara tämligen invasiv i någons privatliv. Där ens trafik behöver detaljgranskas för att kunna avföras som “laglig” eller “olaglig”. Där privatliv är helt på undantag, för att någon upplever sig ha rätt att kontrollera om vi delar på en låt mellan varandra, eller inte.

Orkar bråka gör inte så många heller när de får hotbrev från privata intressen som anklagar en för fildelning. Där man får “erbjudanden” om att endast betala X antal tusen kronor i “böter” eller se sig dragen genom en kostnadskrävande rättslig process som man kanske eller kanske inte vinner. Den så kallade bildombudsmannen har gjort det till en affärsmetod. Folk får hotbrev, får betala, och ärendet stängs.

Hotbrev av det slag, som bland annat misstänks vara en orsak till att en tonåring tog livet av sig i Danmark för några år sedan. Hot från en mäktig industri krävde även en annan människas liv förra året. Människor har fått sina liv förstörda med svindlande bötessummor, för att statuera exempel – för något som alldeles för många gjort i alldeles för många år utan att skada industrierna, för att kunna anses vara proportionerligt nånstans över huvud taget.

Det handlar om massor av saker, stort och smått. Hur det läggs avgifter på hårdiskar, s.k. privatkopieringsavgifter. Om hur skolor måste betala för att få kunna använda sig av material i undervisningen. Om att bibliotekens verksamhet hotas. Det handlar om rättigheter, om proportionalitet, om smyglagstiftning som försämrar möjligheterna för nystartade företag att få chansen att bedriva verksamhet. Det handlar om att själva ekologin på internet, ja själva internet i sig, hotas. Upphovsrättslobbyn har skalat av grundläggande rättigheter på snart sagt all kraft och skydd, och många tror att det handlar om “bara fildelning”, varav en besvärande stor andel är politiker.

Piratpartiet är för fri fildelning — men jag tror att folk behöver ta sig en funderare på varför. Det är bara en bit i det stora tänket kring reformer. Upphovsrätten är inte oviktig, men så jävla viktig är den inte att all, såväl demokratisk, teknisk, kulturell som arbetsmarknadens, utveckling måste bromsas. Att avskriva Piratpartiet med att det “bara” handlar om fildelning, eller vara ett “enfrågeparti”, är både oansvarigt och historielöst. Vi försöker bredda den förda politiken både i Sverige och EU.