Ja, det är odemokratiskt att inte låta folk hålla torgmöten. Jag håller med om det, jag tycker det är kasst när folk förhindras att uttrycka sig. Men det finns ett gäng nyanser i den här gråskalan. Till exempel var nånstans “rätten att uttrycka sig” ska få finnas eller hos vilka. Eller hur pass invasivt man ska behöva stå ut med att det är, i ens vardag.

Jag tycker att folk verkar glömma att Jimmy Åkesson och hans parti faktiskt är priviligierade. De är inte några som saknar möjligheter att nå människor — det har rapporter om material som landat i brevlådor bekräftat. Det syns när man åker till och från jobbet. En del får dessutom besök av SD på sitt arbete. SD sitter i riksdagen, de har direktlina ut i svensk media så gott som dagligen, i och för sig inte alltid välkommet från partiets perspektiv. Men det här handlar inte om några som saknar möjligheter att synas och höras. Inte för att de inte ska ha rätt till torgmöten som alla andra, för det har de. Men det är relevant för oron jag känner för den retorik som växt fram på sistone.

Huruvida det är odemokratiskt att störa Jimmy Åkesson när han talar på torg, runt om i Sverige, diskuteras flitigt. En debatt som börjar komma läskigt nära nån slags 1984-ish version av “nu talar makten, då ska församlingen tiga still”. Lite skitigare än så är nog ändå en fungerande demokrati, tänker jag. Ibland är gränserna flytande för när folk i omgivningens rätt att protestera krockar med andras rätt att bli lyssnade på. Det är en inbyggd dilemma, nästan, och är nästan helt avhängig av godtycke, mellan varven.

Jag förstår att det kan kännas frestande att vilja “städa upp” i detta och göra saker klara och tydliga, men det har ett pris som jag ser det. Det blir nämligen jättekonstigt när folks rätt att protestera krockar med maktens rätt att bli lyssnad på. Det sistnämnda är nämligen ingen rättighet som är nån slags grundpelare i ett fritt och demokratiskt samhälle, som jag känner igen, och varför jag tog upp SDs priviligierade position. Det är dessutom ur det skenet jag läser att Jimmy Åkesson enligt nwt avböjde, när polisen erbjöd sig att rodda upp situationen i Karlstad, och tycker är lite obehagligt.

Så ja, jag håller med om att det är skitviktigt att låta partier hålla sina torgmöten. Men det är även skitviktigt att vara tolerant om att folk protesterar också. Båda sidorna behövs för att inte det demokratiska bygget ska rasa, som jag ser det. Att protester urartar är för jäkligt, och ska självklart fördömas, men att protester genomförs behöver få vara en grundläggande respekterad rättighet, tänker jag. För i grund och botten är det ju precis den rättigheten som de som backar upp SDs rättigheter att hålla torgmöten är besläktad med. En kan inte ha mer rätt än någon annan, ungefär.

Saker och ting är helt enkelt inte säkert möjliga att separera från varandra alla gånger. Det behöver ibland vara lite skitigt, för att vi ska slippa rena helveten. Jag tror man ska passa sig för att vara alltför kategorisk i den här diskussionen. Jag blir lite rädd när jag ser att väldigt många väljer nån slags sida här, där jag själv inte ser att det ena kan existera utan det andra. Men jag kanske oroar mig i onödan? Det blir hur som helst grumligare och grumligare om vad det egentligen är som hotar vår demokrati.