Jag har skrivit om det förr, när barnpornografi används som slagträ i politiska debatter. Denna gången seglade ämnet upp eftersom Kristdemokraternas toppkandidat i EU-valet ville smeta skit på Piratpartiet. Jag har sett det användas många gånger förr, där syftet varit att kunna inskränka människors rättigheter. Och blir alltid lika jävla arg och illamående över tilltaget. För att citera mig själv från det här inlägget:

Men min ilska räcker även till de som låter detta hända genom att hålla klaffen. De som tycker det är för jävligt men sanktionerar beteende genom att vända bort blicken när det händer nära inpå en själv. Alla ni som får en knut i magen när ni borde göra något där ni befinner er. Som sen verbaliserar chock över saker som “händer nån annanstans”.

Som tycker det räcker med att det dras igång spärrfilter online så ni slipper se det själva, trots att övergreppen kan fortsätta. Jag blir så innihelsike jäkla arg och besviken på er alla som tillåter urvattningen av själva ordet barnpornografi när den verklighet ni bidrar med gör det möjligt att det ens existerar och sen skjuter ifrån er. Och, det nästan värsta av allt, att några av er har till och med mage att påstå att jag på nåt vis försöker skydda våldsverkare för att jag vägrar acceptera verkningslösa metoder!

Läs gärna inlägget i sin helhet; det är en illamåendeinducerande teknik som används alldeles för ofta för att jag ska känna mig bekväm med det, och det slår an strängar djupt i min själ.

Men, här kommer ett litet tips till alla er som försöker förmedla att blockerande filter är fel till exempelvis Ecpat som nu också gett sig in i debatten. Det stämmer att filtren används av mindre nogräknade, och att de slår fel många gånger pga automatiken. Det stämmer att filtren inte fungerar och skyddar inte barn att utsättas för övergrepp. Det stämmer att det är jättelätt att gå förbi filter. Det stämmer även att man kan surfa i årtionden utan att nånsin stöta på bilder på övergrepp på barn. Men ni som framför de här argumenten riskerar att framstå precis lika empatilösa som de som med krass cynism utnyttjar den gemensamma skräck vi känner för övergrepp mot barn.

Ecpat är inte en meningsmotståndare. De vill samma sak som vi vill förutsätter jag — få tag i våldsverkare och sätta dem inom lås och bom. Som det är nu så uppstår en helt jävla vidrig för och emot-linje, som inte representerar frågeställningen rättvist. Jag vill se mindre av “du har fel” och mer “så här kan man göra”. Nån måste bryta denna onda cirkel, där barn fortsätter att utsättas för det mest vidriga av övergrepp.

Ecpats energi ska inte gå till att fokusera på att försvara filter, och debattörers energi ska inte gå till att fokusera på att kritisera dessa. För det sistnämnda innebär att vi som har nån slags kunskap i detta gör precis samma dubbel-fel: tunnelseende som stannar vid en frågeställning. Om det så handlar om att nöja sig med filter eller att nöja sig med att kritisera filter, så är det ett problem.

Ecpat är inte fiende här, även om de behöver påminnas om att även drabbade av övergrepp har åsikter om detta, som mitt länkade inlägg tacklar. Människor som avskyr övergrepp är inte fiende här. Det är helt bisarrt att denna skiljelinje uppstår, och inga tjänar på det. Och jag påminns om den horribla situationen jag upplevde som barn, där jag mycket väl visste hur det var fel, men inte kände att jag kunde göra något åt det eftersom vuxenvärlden var förvirrande, minst sagt.

Varje gång jag tvingas ta upp detta — tro mig, jag skulle så jävla gärna kunna gömma det här bakom en barmhärtig ridå av spärrfilter om det funkade i hjärnan — så måste jag gå och spy. Så intensivt blir jag påmind om gubbjäveln som ändå inte gjorde mig tillnärmelsevis så illa som de barn man hör torteras och få genomlida alla helvetes kval. Så släpp den där jävla prestigen, någon, för så här kan det inte fortsätta.

Och Adaktusson — jag kommer aldrig att förlåta dig för att ha använt barns lidande för att komma lite närmare makten i EU.