Låt mig säga det direkt — det finns all anledning för Piratpartiet att fundera över sitt upplägg i EU-valskampanjen. Absolut. Och det kommer att göras, både offentligt, internt, och av proffstyckare säkerligen. Jag har själv dessutom börjat skissa upp på några erfarenheter jag gjort, och funderingar om vad som kan förbättras. Men det utesluter faktiskt inte att jag krasst konstaterar att gammelmedia fortfarande styr över mycket.

Det är inte att skylla på medierna, det är att konstatera att de verkar ha stora problem. Några tycker säkert att det är helt i sin ordning, andra — såna som jag — tycker att det råder alldeles för stor näringsbrist i de politiska debatterna, på grund av mediala felbeslut och bristande kunskap. Medvetna, såväl som omedvetna, beslut. Jag tror nämligen att det många gånger handlar om nån slags omedvetenhet i det som i praktiken blivit ett osynliggörande av partiet.

Så när jag påpekar att medierna har brustit rejält mellan EU-valen om rapportering av EU-politiska frågor och vad som händer, så är det faktiskt inte att skylla ifrån sig. När jag påpekar att medierna brustit i valrapportering så är det inte att skylla ifrån sig, medierna har faktiskt brustit, rejält. Bara debatterna i sig har varit belysande, i svårigheterna att skilja mellan riksdagspolitisk debatt och EU-politisk debatt. Medierna har inte klarat av att skilja på det.

Det har varit massor av små, små indikationer på det regelmässiga osynliggörandet. Det har handlat om skitsaker, att Piratpartiets logga “tappas” bort. Eller att färgen för Piratpartiet i de få undersökningar som lagts fram varit svart. En av mina favoriter: recension av fel film. Massvis med till synes skitsaker, men frågan är varför det blir så många “småfel” för just ett parti.

Andra saker som att ledningen blivit uppringda i sista minuten med andan i halsen för att de glömt bort att ta med Piratpartiet i sina översikter över EU-valet, kan läggas på raden av indikationer. Journalister som blivit påminda, för att folk varit förbannade på sociala medier över att SVT hoppat över att bjuda in partiledaren till en partiledardebatt, precis inför öppnandet av röstningarna, eller arga för att nån annan tidning råkat glömma. Eller varför inte det där med de där sakerna som blivit inställda: som TV4:s partiledardebatt om EU-valet, där partiledarna inte ansåg att det angick dem.

Hela vägen har det sett ut så här. Ta bara SvD:s valguide, där man blandade ihop Datalagring med Dataskydd. Det är alltså två helt olika saker. Där drabbades alla partier som svarat, några har svarat om Datalagring. Andra om Dataskydd. Och det som ska föreställa vara informativt om ett par i sig komplexa frågeställningar blir en enda röra. ETC, förresten, var den enda tidningen, som när de helt missade att ta med Piratpartiet i sin rapportering, rakt av utan prut erkände att de gjort fel. Inga omskrivningar, de klantade sig, ovanligt uppfriskande mitt i allt elände.

Så visst, Piratpartiet har en del att tackla, helt klart. Men vi kan definitivt inte tackla mediernas uppenbara problem, det måste de göra själva. Kunskapsnivån när det gäller EU-frågeställningar inom medierna är bedrövlig. Att påstå något annat är faktiskt ren verklighetsflykt. Det här behöver medierna bli bättre på, särskilt när man nu kan se att det som lyfts där, är vad som får bäst chanser att väljas in parlamentariskt.

Vi har halvskojat lite här och var, att om man nu menade allvar med att SD inte förtjänar att vara parlamentariker, då kanske de borde ha “glömt bort” att lyfta dem. Istället fick de nu draghjälp in i Europaparlamentet. Och ja, jag känner mig helt okej med att beskylla medierna för det faktiskt.