Någon använde sig av mätinstrumentet på politicalcompass.org och skapade en graf där ytterligare en skala mättes, förutom höger-vänster, den vi är vana vid. Den är skapad utifrån medelvärden från tester gjorda av uppgivna partisympatitörer står det, och bilden spreds en del inför EU-valet. Får känslan av att vad den visar kanske behöver förklaras lite bättre.

När man pratar höger-vänster så handlar det om fördelning av pengar. När man pratar frihetlig-auktoritär så handar det om fördelning av personlig frihet.

Vi är ganska insatta i vad för slags fördelningspolitiska skillnader det är mellan höger och vänster. Lika naturligt förhåller vi oss antagligen inte till skillnaderna på den skala som mäter auktoritära egenskaper. I hur pass stor utsträckning ska människor få bestämma över sina egna liv, enkelt beskrivet.

Ett favoritämne bland internettyckare är att diskutera vilket som är värst, höger eller vänster. Själv upplever jag den diskussionen som tämligen orelevant mellan varven, eftersom höger-vänster inte berättar om det handlar om auktoritär eller frihetlig strävan. Både höger och vänster är acceptabel för mig, så länge det inte handlar om att ta bort självbestämmande och demokrati.

SD anklagas exempelvis ofta för att vara högerextrema, medan de i själva verket rör sig nånstans i jämnhöjd med Socialdemokraterna på höger-vänsterskalan fördelningspolitisk enligt den där bilden. De är däremot mycket mer auktoritära. Dvs, de vill i högre utsträckning ta bort beslutanderätten hos individer och styra mer över människors liv.

Det diskuteras väldigt ofta om huruvida Piratpartiet är vänster eller höger, och där kan man i grafen se hur bredden på partiet gör att det går att hitta både vänster- och högerplacerade fördelningspolitiska inslag. Men partiet ligger långt ner på den auktoritära skalan, där handlar det om att låta människor bestämma själva i större utsträckning. Det har alltid varit placeringen på just den skalan som varit det som profilerat det politiska breddningsarbetet.

allaskalor

För att förtydliga har jag ritat av grafen och lagt färger, som illustration över skillnaderna åt de olika hållen. Vi är vana vid vänster-höger, rött och blått — men vi behöver tänka mer på auktoritär-frihetlig, brunt till lila (som jag tog mig friheten att använda). Nu är det inte så här skarpa skillnader — precis som med höger-vänster är det lite luddiga kanter. Det gäller framför allt att få den här skalan att kännas lika naturlig att orientera sig efter, som höger-vänster.

Höger-vänster är otillräckligt som förklaringsmodell när det gäller de här sakerna. Om frihetlig-auktoritär är rätt valda ord, låter jag vara osagt. Det kanske ska stå demokrati-fascism, eller anarki rent av och fascism. Jag är inte säker på vilka uttryck som funkar bäst för att illustrera just den där skalan. Eller som Henrik beskriver det — informationsmonopol eller informationsfrihet. Att jag är osäker på det är indikativt över hur svårt det är att förhålla sig till just frihetsfördelningen. Hur mycket ska människor få bestämma själva över sina egna liv och/eller ha fri tillgång till kunskap, är en otroligt viktig värdemätare i politiken och behöver lyftas tydligare.

Att vara frihetlig eller auktoritär innebär alltså inte att det påverkar fördelningspolitiken. I båda fallen kan man vara intresserade av att skapa nån form av socialt socialt stöd i samhället, sträva mot välfärd på olika sätt. Skillnaden kan nog sägas handla om vilka och hur många det är som ska tvingas, vara kontrollerade, enligt partiets vision snarare, än något annat.

Personligen ser jag det som att auktoritära partier är farligare ju högre upp de placerar sig, särskilt när man kombinerar det med de former av övervakning som vi har tillgång i samhället i dag. Och jag är lite rädd för att om man fastnar i höger-vänsterskalan som förklaringsmodell i viktiga samhällsdebatter om det som egentligen handlar om auktoritära synsätt, blir det inte helt lätt att tackla problemen vi som strävar åt det med frihetliga, oavsett höger- eller vänsterideologi, skulle kunna ha som gemensamt mål.

Jag tror att debatten skulle må bra av att ta hänsyn till det här förhållningssättet lite bättre. Undvika att fastna i diskussioner om huruvida höger eller vänster är bra när det egentligen är frihetligt-auktoritärt beteende man diskuterar. Respekten för demokratin är väldigt viktig att förhålla sig till. Den fördelningspolitiska modellen klarar inte riktigt av att hantera dessa nyanser och åtminstone jag upplever det som att man därmed missar en massa viktiga bollar.

För en del kommer det här vara självklart. Kanske är det det för alla rent av, nånstans. Men jag har i alla fall inte riktigt märkt av det själv, så skulle gärna vilja pusha för att den här insikten i så fall används lite oftare i politiska diskussioner.