Användaren Etaro på Sweddit skrev en förklarande postning om situationen kring datalagringsdirektivet just nu i den svenska lagstiftningen. Jag fick lov att återposta den i sin helhet här på bloggen, mot att jag poängterar att Etaro är en lekman och inte kallar sig expert. Titta gärna in i ursprungsinlägget för att ställa frågor direkt, läsa vidareutveckling av postningen, eller varför inte ge en upvote. //emma

GÄSTINLÄGG: Då det är mycket snack just nu både på Sweddit och i media på sistone angående datalagringsdirektivet tänkte jag sakligt försöka klara upp hur det ligger till, och slå hål på viss misinformation som florerat i debatten. Tanken är att ge en neutral och saklig summering av som som hänt, och vad som nu kommer att hända.

Först en summering vad som hänt:

  • 8 april kommer domen från EU-domstolen som underkänner EUs direktiv angående datalagring. [1]
  • 10 april meddelar Post och Telestyrelsen (PTS) att man på grund av detta inte känner att man kan tillsyna den svenska implementeringen av lagen. [2]
  • Detta tvingar regeringen att den 29 april tillsätta en utredning för att klargöra hur detta påverkar den svenska implementeringen av direktivet. [3]
  • 13 juni svarar utredare Sten Heckscher att den svenska implementeringen av direktivet uppfyller EUs regler för integritet och öppnar för fortsatt datalagring.[4]
  • 27 juni meddelar PTS att de förelägger Tele2 att återuppta datalagringen. Tele2 svarar direkt att de kommer följa föreläggandet men överklaga det till förvaltningsrätten. [5] [6]

Där är vi alltså idag. Nu följer min analys av vad som skett med hjälp av input från både personer på PTS och i branschen jag talat med.

Först är det viktigt att förstå att ett EU-direktiv i sig inte är en lag. Ett direktiv innebär att man måste införa en nationell lag som uppfyller vissa punkter i direktivet. Man måste därför skilja på datalagringsdirektivet och den svenska implementeringen av denna (“Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål”). De skiljer nämligen en del både i formulering och i integritetsskydd.

När PTS meddelade att de inte kommer tillsyna lagen var det för att deras jurister tyckte att vår lag var såpass lik datalagringsdirektivet på flera punkter att man inte kunde säkerställa om lagen följde EU:s integritetsskydd (justitiedepartementet var INTE glada när PTS fattade detta beslut). Man hoppades att våra politiker skulle riva upp lagen eller stryka den helt. Detta gjordes inte. Istället tillsattes en “neutral” utredning som föga förvånande konstaterar att vår lag är finfin och att datalagring kan fortgå. När både regeringen och en “neutral” utredning påstår att lagen är laglig finns det egentligen inget rum för PTS som tillsynsmyndighet att inte tillsyna lagen. Man tvingade alltså mer eller mindre PTS att återuppta tillsynen av lagen, vilket nu gjorts via föreläggandet av Tele2.

PTS har vetat hela tiden att Tele2 skulle överklaga, och har välkomnat det. Det är nämligen enda sättet att ta detta ärende vidare. En domstol kan nämligen, oavsett vad våra politiker säger, ogiltigförklara lagen. Systemet fungerar dock på det viset att en domstol inte kan ta upp ärendet förrän det finns ett föreläggande att överklaga. Man kan inte överklaga och få prövning om det inte finns ett beslut att överklaga. Det naturliga steget var alltså att tvinga fram en prövning i rätten eftersom våra politiker inte är villiga att på egen hand riva upp lagen. Detta är något vi alla bör välkomna. Oavsett vad förvaltningsrätten säger kommer PTS eller Tele2 överklaga detta till kammarrätten, vilket är den högsta instansen i Sverige. Om kammarrätten underkänner lagen är allt frid och fröjd. Datalagringen kan avbrytas. PTS kommer med största säkerhet inte överklaga detta till EU-domstolen. Vinner PTS lär Tele2 dra det EU-domstolen, där de med största sannolikhet kommer att få rätt. Min kontakt på PTS hoppas dock att de svenska domstolarna skall besluta om att lagen inte gäller så att de kan sluta tillsyna den.

Det är våra politiker som tvingat oss i det läget vi är i nu. PTS har gjort vad de kunnat för att försöka bromsa lagen, men har nu slut på verktyg.

Till sist vill jag höja ett varningens finger för Tele2 (där jag själv för övrigt är kund). De skiter fullständigt i oss som kunder. Varför de driver frågan är för att de vill kunna ta ut så höga avgifter de möjligen kan från polisen för att lämna ut uppgifter, något som lagen i fråga förhindrar. Sen passar de på att vinna lite goodwill genom att framställa det som att de bryr sig om vår integritet. Enligt min kontakt på PTS är Tele2 sjukt sviniga i denna fråga, till skillnad från Bahnhof som genuint motsätter sig lagen för sina kunders skull.

Faktum är att Tele2 lagrar mer eller mindre ALLT som lagen tvingar dem till oavsett vad som händer med datalagringsdirektivet. Detta har även skett under denna period då det sagt att de “inte följer datalagringsdirektivet”. För dem handlar det om att tjäna pengar på att lämna ut uppgifter, inte om att skydda oss. Grejen är att även om denna lag underkänns måste de lämna ut ALLA uppgifter de har lagrade på begäran av polisen, och då de lagrar allt så spelar det egentligen ingen roll. För oss som Tele2-kunder spelar det alltså absolut ingen roll alls vad som händer med direktivet. Snarare tvärtom då mer av våra offentliga pengar kommer behöva spenderas av polisen för att få ut samma uppgifter. Vi kommer inte få utökad integritetsskydd om lagen underkänns. För er som har Bahnhof så finns det dock massor att vinna på att direktivet blir underkänt.

~Etaro