Jag skrev härom dagen om det där med att vi nog behöver fundera på om man ska reglera marknaden för data, på ett eller annat sätt. Inte sådär jätteförvånande så blev det inte särskilt stor spridning på det inlägget, det är nåt med det här ämnet som är svårt att greppa inte minst. Men det finns även en ganska utbredd inställning om att exempelvis företag som samlar in data på olika vis, har “rätt” till dessa, ur nåt slags marknadsperspektiv.

Till exempel var det en av reaktionerna kring forskning som har bedrivits på Facebook av Cornell och University of California–San Francisco, om hur man kan manipulera människor att bli glada eller ledsna, genom att styra upp deras flöden. Att Facebook gjort detta tyckte några var helt rimligt, det är deras data och deras rättighet. Det kan dessutom – även om praxis är att människor som används i forskning att så sker med deras explicita medgivande – vara lagligt då det står med en formulering i användaravtalet man ingår med Facebook om att ens data kan användas så här.

När Slate skriver om detta påpekar de det oetiska i att låta knappt 690 000 människor ingå i ett experiment, utan deras vetskap. Ett experiment som dessutom går ut på att manipulera deras känslotillstånd. I en diskussion under mitt inlägg om datamarknaden behöver regleras nämner jag just forskning som ett område där jag själv antagligen skulle vara benägen att tacka medvetet ja, hade jag den möjligheten, men jag håller med om att det är ett etisk gungfly som det här handlar om. Det är faktiskt skillnad på att frivilligt gå med på något, eller ovetande manipuleras lite hipp som happ.

Jodå, människor påverkas av känslotemperaturer i flödet var slutsatsen. Sån här forskning är nog antagligen dessutom intressant att driva för att se hur det fungerar när vi hamnar i “spridningseuforier” såväl som “spridningsskräck”. Det kan ha ett samhällsvärde i längden, men frågan är hur pass hållbart det är när den sker utan människors vetskap eller tillstånd. Att klicka “går med på” ett användaravtal skrivet på luddig advokatiska är inte riktigt samma sak, som jag ser det.

Nånstans vill jag nog påstå att det faktiskt inte alltid är rätt av företag att använda sig av de data vi lämnar över “frivilligt” (omedvetet). Jag undrar om det inte måste bli som så, så småningom, att företag kommer att anse det vara viktigt att inte lura sina kunder, även när det handlar om data. En mer medveten användarskara lär nog tippa över en redan nu ganska påtaglig trend av att vara transparenta och öppna som en viktig del i sin varumärkesvård. Det ska bara till att vi lär oss lite mer om såna här saker, och reagerar.

För mig handlar det inte så mycket om att förbjuda si eller så, snarare skulle jag vilja se en ökad medvetenheten så att utvecklingen har lika många värdehöjande egenskaper till samhälle såväl som marknad. En medvetenhet jag själv behöver träna på, även om jag nu implicit framstår ta en auktoritetsroll, vilket jag förstår en del tolkar det som när jag skriver såna här inlägg. Som sådan förväntas jag föregå med gott exempel (godtyckligt satt av vem som helst), men att föregå med gott exempel kan dock innebära helt olika saker för olika människor.

Det finns ingen reell kollektiv kunskap att plocka upp “självklarheter” från när detta diskuteras exempelvis. Du ska kryptera, du ska inte vara med på sociala medieplattformar, du ska hela tiden se till att vara rätt klädd och ute på rätt tider för att inte riskera att bli våldförd på, är en inte helt ovanlig men begränsande inställning. Som att datamarknaden är en djurisk best som inte går att tygla eller förstå. Och som sprider missförståndet att människor inte bara är rättslösa, det är oundvikligt att de är det. Det måste vara så, säger den attityden. Jag håller inte riktigt med.

Det finns självklart alltid oetiska element, men generellt sett är de som hanterar data professionellt inte mindre mänskliga än resten av oss. De kan påverkas av flödena, precis lika mycket som vi andra. Det vore onekligen dumt att ge dem intryck av att de är en naturkraft som inte behöver idka impulskontroll eller ha några etiska eller moraliska värderingar, när de handskas med våra liv och i många fall, vårt innersta. De ingår i samma samhälle som resten av oss, och borde väl helst förhålla sig till samma etiska och moraliska avvägningar som resten av oss, tänker jag.

Nåväl, väldigt många tänker nog inte på detta komplexa ämne alls, så det skadar inte att prata om det i alla fall. Rättigheter till data borde även betyda skyldigheter till hur de hanteras.