För lite över ett år sedan laddade Edward Snowden ner 1,5 miljoner filer från NSA, som han arbetade för, flög till Hong Kong och lämnade över materialet till den brittiska journalisten Glenn Greenwald. Snowden hamnade så småningom i Ryssland där han fick en årslång asyl, som med största sannolikhet nu kommer att förlängas. Glenn Greenwald har sedan han blev förvaltare av läckan tagit sig till Brasilien och ägnar sig nu, tillsammans med sin partner, på heltid åt att gå igenom och lägga ut materialet.

Den senaste läckan visar hur brittiska GHCQ har olika programvaror designade att samla in och spara offentliga postningar och skapa automatiska postningar på flera sociala medieplattformar och även kommentarsfält under bloggar. Det blir nästan komiskt i all sin bedrövlighet, när det även står att det kan handla om att rigga omröstningar online. Att styra informationsflödet är själva grejen, och har de inte mjukvaran på listan så kan de “bygga det som behövs”, för vilka ändamål det nu kan handla om.

Jag kom på mig själv med att fundera på hur många grejer som dykt upp i och med Snowdenläckan, och det är en hel del. Det går inte att helt lätt göra nån slags översikt över det, men det finns en och annan tidslinje att scrolla igenom i alla fall.

Mängden material som publicerats är massivt, och har i USA lett till flera stora offentliga debatter där NSA inte bara konstaterats ljuga för politikerna utan även bryta mot lagar. Svenska FRA har implicerats, brittiska GHCQ och flera andra nationella säkerhetsorganisationer pekas ut i materialet som samarbetspartners på olika vis. I Sverige har dock inte motsvarande debatter dragits igång, trots att man funnit att FRA ljugit om huruvida de deltagit i aktiva dataintrång. Här är det i princip tvärtyst.

Politiker som tillfrågats om FRAs delaktighet i detta har uttryckt det som att de inte har någon anledning att tro att FRA gör dumma saker, för övrigt. Nu tillhör jag den kategori av människor som antagligen är lite väl naiv och tror på människors godhet i det stora hela, men till och med jag, blir illa berörd av den här sortens naivitet. Det finns inget ansvarsutkrävande från FRA. Det förekommer nån slags kontroll från Siun som FRA prickas av mellan varven, men en prick i det här sammanhanget innebär precis ingenting. Det är helt upp till FRAs goda vilja att leva upp till vad det nu kan vara. Det är en helt bisarr situation.

Jag ser kommentarer ibland om att det på något vis skulle vara Piratpartiets ansvar att detta får fortgå: nån slags oförmåga att lyfta frågeställningen på ett tillräckligt engagerande sätt så att man en gång för alla kan sätta stopp för den här utvecklingen. Mot västvärldens största, rikaste och mest informerade säkerhetsindustrier, läggs alltså underförstått ansvaret där? När regeringen tiger, säger en del att Piratpartiet är inte tillräckligt smarta, tillräckligt whatever. Det är Piratpartiet som failar, inte du själv, inte regering och riksdag, utan PP. Är det inte att göra det lite väl lätt för sig? Särskilt i en värld där ens informationsflöde så lätt kan påverkas och som i sin tur påverkar dig, ska väl tilläggas.

Frågan hur kan man “misslyckas i sina valrörelser när Snowden har varit på tapeten i ett helt år”, kvarstår dock. Jag har inte en jäkla aning. För mig är det tveklöst en prioriterad fråga, varför det inte är det hos andra har jag jättesvårt att begripa. Kanske är det så vidrigt enkelt att man inte tror att det är så allvarligt så länge man inte har någon i sin närhet man bryr sig om (eller en själv) drabbas, skadas, eller rent av dör… Det är en rysare att försöka analysera och inte särskilt uppbyggligt vad gäller grundläggande respekt för mänskligheten, helt ärligt.

Så jag är trots allt mer intresserad av att få veta hur man kan lyckas öka intresset i de här frågorna. Jag skulle jättegärna vilja se lite mer idéer och tankar kring hur man åstadkommer det. När allt kommer omkring är det oförmågan att sätta tryck i opinionen som skapat det här problemet från första början, så berätta gärna vad som ska till för att du ska tycka att det är viktigt — för det är du som är opinionen. Sitt inte där och spela svårflörtad, berätta vad du vill ha. Vad det ska till för att du ska rösta med integritetens förtecken, som allra minst åtminstone för att sätta tryck på de partier i riksdagen som idag kränker den.

För samtidigt sitter det ett gäng folkvalda i riksdagen som efter valet kommer att bestämma sig för om det ska fortsätta samlas in data om våra telefonsamtal, om vad vi läser och tycker. För trots att datalagring förklarats vara olagligt, så vill majoriteten där (oavsett med S-styre eller M-styre) fortsätta lagringen. Så lite betyder det för dessa människor, för de har fått intryck av att så lite betyder det för dig.

Hur som helst kan man nog räkna med att man alltid är bevakad på ett eller annat sätt. Alltid. Få är de som har den tekniska kompetensen (eller orken) att gömma sig med diverse verktyg. Andra tröstar sig med att de inte har något att dölja, förfärande nog. Skitsamma om sådana här system när de används i diktaturer handlar om att sätta press på medborgare. Där människor pressas att hänga ut sina vänner, för annars kan dennes pappa förlora sitt uppehälle. Vi säljer för övrigt sån här övervakningsutrustning till diktaturer. Om vi nu för ett ögonblick kände oss lite bättre än andra.

Det går utmärkt att ta hänsyn till sånt när man lägger sin röst i valet i höst. Låt gärna de som behöver, få veta det.