Ingen av oss undgår att påverkas av det vi ser runt omkring, och det här går naturligtvis att exploatera på olika sätt. Vi ser det ofta genomföras av olika intressenter online, plötsligt har artiklar en väldans massa kommentarer under sig, som alla drar åt ungefär samma håll, osv. Säger man något på twitter kan man råka ut för rejäla kampanjer som kan trötta ut även den mest tålmodige.

Det här är en sån där grej som ibland sorterar under näthat, andra gånger under spam. Potentialen är enorm: likväl som att man påverkas, kan man påverka andra. Man kan med lite tur skapa ordentliga opinionsvindar och det är få som inte försöker få till engagemang på gott och ont.

Men vad händer när statliga myndigheter använder sig av den metoden? Det är något som avslöjats i just Snowdenläckan att det görs, i dokumentet “The Art of Deception: Training for Online Covert Operations”. Tanken är att grupper som exempelvis Anonymous, som bedriver internetaktivism – genom att bland annat störa ut trafiken till vissa hemsidor – bekämpas med sin egna medicin. Men om man nu tänker sig att man skulle kunna vara flexibel med att sånt görs, så finns det anledning att tänka ett varv till.

“The broader point is that, far beyond hacktivists, these surveillance agencies have vested themselves with the power to deliberately ruin people’s reputations and disrupt their online political activity even though they’ve been charged with no crimes, and even though their actions have no conceivable connection to terrorism or even national security threats.”

Att bedriva verksamheter utanför det rättsliga systemet är aldrig en bra grej på ett principiellt plan och skrämmande när det utförs av statliga myndigheter. Att bedriva den här typen av verksamheter endast baserat på politisk tillhörighet är riktigt, riktigt läskigt, då det med största sannolikhet handlar om att bevara egen makt i slutändan. Detta har det spekulerats om länge om det genomförs, och i en radda dokument från brittiska GHCQ bekräftas det nu att det är ett verktyg som existerar. Att medvetet gå in och sprida missinformation och underminera politiska rörelser och människors – och företags(!) – trovärdighet.

“But these GCHQ documents are the first to prove that a major western government is using some of the most controversial techniques to disseminate deception online and harm the reputations of targets. Under the tactics they use, the state is deliberately spreading lies on the internet about whichever individuals it targets, including the use of what GCHQ itself calls “false flag operations” and emails to people’s families and friends. Who would possibly trust a government to exercise these powers at all, let alone do so in secret, with virtually no oversight, and outside of any cognizable legal framework?”

Det går inte att lita på regeringar som använder sig av de här metoderna, som jag ser det. Återstår om FRA – som samarbetar nära med GCHQ och NSA sysslar med sådan här också, särskilt med tanke på att de sägs pyssla med “cyberhot” numer. Den som reflexmässigt nu tänker att jag möjligen sträcker mig lite onödigt långt efter foliehatten ska komma ihåg att alla misstankar om FRAs verksamhet visade sig vara helt sanna, om inte ännu värre, än vi larmade om 2008. Jag utesluter inte att det här är något som FRA har i sin arsenal också, för att förhålla sig konkurrensmässiga.

Läs gärna originalartikeln i sin helhet, den är visserligen på engelska, men det är superviktigt att försöka sätta sig in i det här. Eftersom Facebook så gentilt lånade ut sig för att genomföra forskning om hur man påverkar människor online, så vet vi att det här fungerar. Du påverkas av sånt här – på riktigt.