Det är inget konstigt att några minuter innan jag läser om en ny intressant tv-serie så har jag läst en artikel om alla människor som dör i Palestina just nu. Precis just nu. Eller det är ju konstigt, orden jag letar efter kanske snarare är att det inte är ovanligt. Jag ser några tweets om att det är överjävligt i Syrien just nu. Blir påmind om att den största oroshärden i dödsfall räknat i världen just nu är i Kongo-Kinshasa. Ser någons bara fötter på instagram, som just ska dricka fin-fina drinken, ser fint ut.

Kontrasterna i världen är liksom så himla nära inpå – hela tiden. Just nu är det alldeles för varmt ute, jag delar tydligen problemet med svullna fötter och vader med andra vad jag kunnat se i flödet. Edward Snowden borde kunna få asyl här i Sverige, enligt lag och praxis, men folk som kommenterar tror inte på det. Sverige som land uppfattas av de egna som ohederligt sedan ett par egyptier utelämnades till USA för ett antal år sedan. I affären där jag går och handlar muttrar vi om vädret såklart, men även om reparationen av tvärbanespåret som stör både trafik och det vanliga lugnet.

Först läser jag en artikel om en Ukrainsk separatist som erkänner att de sköt ner planet i Ukraina i förra veckan. När jag läst klart — mage och hjärta i uppror — ser jag en artikel i högermenyn, med en topplista av de 8 konstigaste fallen i “Morden i Midsomer”. Jag tänker lite på det tvära kastet, är det ett behov jag har, nu när jag läst något förfärligt, att jag blev sugen på att läsa något lättsamt? Kanske. Undrar ibland vad det gör med en. Artikeln om att NSA påverkar våra flöden var intressant, och oroväckande. Undrar vad det betyder?

Någon drunknade i Trekanten, bilder på söndersprängda barn i Palestina snurrar förbi i flödet, några förlustar sig på Liseberg, söta ungar hoppar genom vattenstrilen i trädgården, kvinnor stenas till döds i Irak, kurder kämpar mot ISIS, en lista på de tio sötaste katterna nånsin, en musikdiskussion, kollar in en kompis tips om sommarläsning… tar ett stort glas saft med massor av is i, tänker att jag kanske ska sluta scrolla i flödet, på vilken plattform det nu råkar vara jag fastnat i.

Kanske är det letargin, som gör att jag nästan reflexmässigt snart sitter och scrollar och läser igen. Vänta, såg jag inte något bra recept – var var det? På vägen dyker det upp andra grejer, sen landar jag i ett ormbo av misogyna hatare som anser att kvinnor är förfärliga som “inte ger dem sex regelbundet”, hamnar i en rondell av roliga memer baserat på ämnet, läser en postning av killen som misstänker att hans tjej ligger med sin pappa…

Världen händer precis här och nu, precis samtidigt som jag scrollar, och grannen terroriserar mig genom att köra samma spellista för femte gången idag. Nåja, bättre än när han drog igång halv fyra härom natten. Det är för varmt. Orkar inte göra något, men samtidigt är det skönt att slappa. Jag har förtjänat det. Jag har det bra. Kan det verkligen vara lagligt att SD har en massa namn på sin valsedel i Gävle som inte valt att stå på den? Vet vi något om det? Jag känner att jag har en massa åsikter om det, men släpper det när jag läser om kvinnor som säljs som slavar i Göteborg för att polisen inte har tid att klara upp den sortens brottslighet. Gängkrigen tydligen.

Prioriteringarna, ständigt dessa prioriteringar. Jag fixar en lättare lunch, helt omöjligt att äta något ordentligt i den här värmen. Glömde bort att köpa glass, men orkar nog inte ta mig till affären igen. Tar ett stort glas saft med massor av is i, igen. Sprayar lite kallt vatten på fötterna, känns skönt i tio sekunder, sen fortsätter de att bulta. Storbritannien ska nöja sig med att “bara” skicka ut varningsbrev – högst fyra om året – till folk som fildelar olagligt. Fildelning är prioriterat. I Storbritannien dör folk i förtid pga fattigdom, ser jag nu.

Jag sitter mitt i hela världen och ser det hända hela tiden. Borde jag göra något? De enda alternativet är att inte se det, att skita i att klicka. Det är inte ett alternativ. Jag sätter mig och skriver en bloggpost, kan inte skada att försöka fokusera tankarna på ett ämne, en stund. Tom Paris och B’lana kommer att vinna rejset, moraliskt, det vet jag ju redan. Det är nån slags trygghet i det antar jag. Orkar inte tänka på det motsvarande otryggheten att tro mig veta vad allt annat innebär. Det är för varmt för det. Sen så vet jag faktiskt inte allt heller. Jag kan ha fel.

Om jag hade en superkraft vad skulle jag vilja vara då? Kanske skulle jag vilja ha kraften att ge människor självförtroende och lugn. Thor ska tydligen bli en kvinna i nåt seriealbum framöver. Landar i nåt misogynt träsk igen. Det är normalt att vara man, men genusglasögon när man skriver ur kvinnoperspektiv, skriver en kvinnlig författare. Intressant, har inte tänkt på det, känns i magen som att det ligger något i det, kanske värt att fundera lite på.

Undrar om jag inte ska ge min granne förslag på lite nya låtar till spellistan. Skriva ut en lista och lägga i hans brevlåda… Tipsa om hörlurar kanske. Nån annan dag. Öppnar ett nytt fönster. Den där jävla Breivik. Terrorist eller galning. Norge röstade in främlingsfientliga i sitt parlament nåt år efter. Förstår det fortfarande inte. Varför ser vi inte vad som händer? Vad är det för fel på oss? En politiker tänker tydligen slänga ut sin tv genom fönstret. Jahapp. Undrar om jag kommer kunna sova i natt? Det är väldigt varmt nu.