I dagens Expressen kan man läsa att S i Stockholm har begärt ut skolborgarrådet Lotta Edholms, FP, mailkonversationer, jag antar via offentlighetsprincipen – det står dock inte. Det antagandet fick mig i alla fall att fundera rejält på ett sätt som antagligen inte var meningen, i vad som verkar vara en inlaga i “håll på rätt lag”-mentaliteten i valkampanjen. Jag saknar överlag problemformulering i artikeln. Är problemet att tillgänglig information potentiellt kan användas av vem som helst i vilket syfte som helst? Är problemet att ett samtal via mail mellan medborgare och politiker inte borde ligga under offentlighetsprincipen? Det två sakerna är fundamentaler, som kräver sin jämkning helt klart.

Jag uppskattar självklart att reaktionen är att anse det vara fel att privat kommunikation (som det ju kan handla om ur ett individuellt brevskrivarperspektiv, även om det etiketteras som personligt i texten) kan användas av tredjepart. Det är något som de allra flesta känner instinktivt, nästan, det ska helt enkelt inte fungera så. Men lika instinktivt tror jag att människor anser att offentlighetsprincipen är en viktig tillgång för samhället i längden. Att det är viktigt med insyn för att inte minst kunna förlägga ansvar där det hör hemma, när makthavare gör fel. Jag utesluter inte heller att en brevskrivare haft offentlighetsprincipen i bakhuvudet och skrivit med syfte att det åtminstone ska finnas registrerat nånstans, när de känner sig drabbade av illa förd politik.

Uppmärksamhetsbehov för utsatta, brist på privat kommunikation, brist på önskan om öppen redovisning av existande problem, tillgång till information som inte är syfteslåst… allt blandas ihop i en enda röra. Det känns som att det brister i etik från alla möjliga håll och kanter här. Ska sägas att det är inte som att jag tror att S kommer att lösa de här individernas problem, eller att de använt sig av offentlighetsprincipen i samhällets tjänst. Det handlar såklart om egna vinstsyften.

Här används människors problem för att maximera röstetal, upplever i alla fall jag det som. Fast den cirkel av moraliska kantbollar som uppstår här, färgas dessutom av min försiktighet när det gäller uppluckrandet av offentlighetsprincipen, som skett utspritt över ett antal år. Mindre saker än sånt här har utvecklats till ursäkter för att fila ner det medborgarinflytandet.

Hela händelsen är i alla fall något som jag ser i skenet av den allt starkare trenden i samhället av att kontrollera och manipulera människor. Nånstans är ju faktiskt det här något som vi egentligen “drabbas av” dagligen. Tillgången till vår personliga information och syftet hos den som letar upp informationen för att använda den. Där skiljer sig inte alls uppfattningen mellan S och Alliansen ett principiell plan, och är varför det inte ens är en valfråga. De är rörande överens om att vårt privatliv är något som de ska ha tillgång till.

Hur som helst känns det som att jag blir rökt på en uppsättning rättigheter alldeles oavsett vilket lag jag väljer här, vilket antagligen inte var Expressens avsikt. Ge upp privatliv och finna mig utnyttjad i partisyften för väljarmaximering, eller ge upp offentlighetsprincip som är en viktig dörr till insyn i makten. Go figure, liksom. Valrörelser är dock intressanta lackmustest för politikers prioriteringar, det måste man väl ändå säga.