En kollega på jobbet idag ställde en rätt rolig fråga – “tror du att M och S kommer att börja samarbeta nån gång, och bilda regering tillsammans?” Jag garvade lite, men tänkte att han hade en poäng. Jag såg siffror på, t.ex. att S och M röstade samma i runt 40 procent av frågorna i nån statistik framtagen förra året, eller så. Hur som helst så tycker jag det är en kul frågeställning och illustrerar lite hur folk tolkar av mediatäckningen av valet. Det är Stefan vs. Fredrik som är själva storyn – vem är mest duglig att leda landet, ungefär, fast gömt lite under “bäst i debatten”. Baserad på nån slags traditionell tanke om att de båda partierna är de största och därför har nån slags rätt i det, men en storhet som är på väg bort (som jag ser det) och såklart, det är väl inte så konstigt då att folk funderar lite fritt.

Frågan ledde till lite mer funderingar, om vad som varit årets stora valfråga. ”Paradise Hotell” kom jag på mig själv att tänka. För har inte Stefan och Fredrik tronat på framsidorna i kvällspressen när jag kikat in, har Paradise Hotell gjort det. Uppblandat med en och annan kriminell KDare och SDare. Och fotboll, såklart. Som har ett egendomligt liknande upplägg som själva valet, lattjo nog.

Nu har jag varit ganska upptagen med att hjälpa Piratpartiet i sitt arbete, tagit hand om frågor, försökt fixa material, plockat upp relevanta texter osv så har nog egentligen varit lite bortkopplad från valrörelsen i stort. Har verkligen inte varit inne och lusläst, och har definitivt inte tittat på några partiledardebatter. Twitterrecensionerna har fått räcka, tillsammans med rubriker om utkorande av ”segrare” i tidningar när jag skrollat igenom lite halvfokuserat.

Så det hänger antagligen på mig att jag inte uppfattat riktigt vad det har varit för valfrågor, den här valrörelsen. Kan inte komma på så många. M vill bygga kringfartsled runt Stockholm, har jag märkt på affischerna när jag tagit mig till och från jobbet, och Björklund (som numer aldrig visar sina tänder på bild, är inte det konstigt?) ska justera upp skolan.

Jag har inte heller fått så jättemycket känsla för vad som kan antas vara valfrågor i mitt flöde. Där har det mest debatterats om saker och ting är odemokratiska. Om vandalisering av affischer. Först var det Dror Feiler V, vilket inte var lika upprörande som när nu Fi gått och gjort något liknande. För att inte tala om vanliga svennar som ritat mustach på affischer när de väntat på bussen. Det jag blir fascinerad över är såklart att detta får oerhörd uppmärksamhet, av de arga, och därför blir alldeles fullgoda knep att ta till i valrörelser, ironiskt nog.

Det är ungefär vad jag noterat. Jag har inte riktigt pejl på vad valfrågorna är – och de frågor som jag hjälpt till att besvara för PPs räkning är ingen ledtråd heller – de handlar om precis allt möjligt. Allt från om vi vill sänka rösträttsåldern till vad vi tycker om lönerna inom vården. Och en jätteintressant filosofisk diskussion med en kille som varken visste in eller ut vad han skulle rösta på, och jag via PP-kontot helt enkelt fick lov att sluta vara ”valarbetare” tyckte jag, eftersom det var viktigare att förmedla att partier är till för honom, inte tvärtom, och att han ska rösta efter vad som är bäst för honom, och byta parti när de failar honom i hans behov.

Det har varit otroligt givande, och ibland smärtsamt när folk berättar om sina vedermödor i livet, och inte kunnat erbjuda nån bra politisk lösning för det. Det här kommer väl att fortgå i några dagar till. Fram till på fredag nånstans (på lördag ska jag hänga med mamma, och lyssna på henne när hon är ledsen om att hennes vedermödor inte lyfts alls i valrörelsen. Som att hon vårdar sin man hemma som är sängbunden, trots att hon är 75 och känner sig dessutom lurad på sin pension vars villkor förändrades lagom tills det var dags för henne att sluta jobba.)

Massor är de människor därute, som känner att deras röst är något alla partier vill ha – men att bli hörda är knappast något som är sådär jätteeftertraktat. Det är inte våra prioriteringar som genomsyrar valrörelsen precis – det är politikernas.