Till alla pirater: Jag har en jättejobbig fundering, som jag tänkte att någon kanske har fler infallsvinklar för. När vi navelskådar oss själva som parti, har jag ofta försökt ta positionen att vi måste vara lite hyggliga mot oss själva, ur ett kollektivt perspektiv. Att vi behöver lära oss att lita på varandra, att vi inte kommer att ta oss nånstans om vi hela tiden förutsätter att vi suger. Jag tänker dock ofta att jag är lite orättvis som lägger detta på oss, eftersom samhället i stort faktiskt går ut på att inte lita på andra.

Allt, i princip allt, runt omkring oss går ut på att misstänkliggöra varandra, och det är en trend som pågått länge. Jag vet inte om ni läst/lyssnat på reportageserien om arbetsgivare som övervakar sina anställda, men det tillsammans med hur vi övervakas i sociala sammanhang, arbetet, och ptjaa, livet i största allmänhet av precis alla som har möjlighet påverkar ju självklart oss människor.

En kollega till mig berättade hur hennes son tyckte att det var skitkonstigt av henne att tycka att övervakning var fel – han har växt upp i en skola där en kamera ständigt har funnits. För ungar finns det liksom inte några nyanser av att “stå ut med något”, de måste acceptera, och det blir en verklighet. Hela generationer växer nu upp med att det är fullständigt självklart att vara övervakad.

Olika grupper kontrolleras och övervakas på olika sätt, visserligen har det “alltid” varit så, men verktygen idag är ju som bekant lite mer närgångna. Lite skarpare. Kvinnor har ständigt varit något att “titta på”, det har alltid handlat om att bete sig “rätt”. Barn ska kontrolleras (min barndom känns oerhört annorlunda än det liv som barn har idag, t.ex). Äldreomsorgen tar hjälp av övervakningskameror. Anställda ska övervakas och kontrolleras. Bidragstagare måste registreras och kontrolleras. Medborgare behöver registreras och kontrolleras. Medborgarskap måste kontrolleras.

Vissa av oss passar in på flera av de här grupperna, men det som är intressant är att vi alla även passar in i grupper där vi har intresse av att kontrollera andra, att de gör rätt. Säger rätt saker, ser rätt ut, osv. Det är liksom inte bara att kontrolleras, det är även ett enormt behov av att kontrollera.

Detta skapar som sagt en slags samhällspsykologi som jag gissar att väldigt få klarar av att sätta sig över. Vi ingår alla i den, på gott och ont. Hur ska vi som parti undvika att nagelfara varandra, när hela samhället går ut på att nagelfara varandra, ungefär. Det är ju normen, det är det normala, det är mänskligt nästan.

Jag har många gånger tänkt att det är därför så många inte verkar bry sig om den här samhällstrenden. Den har växt fram ur något naturligt, allmänmänskligt, vi har alla behov av att kontrollera andra, så accepterar att vi i viss mån blir kontrollerade själva. Att lägga nåt slags ansvar på enskilda pirater, att vi internt nånstans skulle klara av att sätta oss över detta, att göra bättre, att visa att genom att lita på varandra så får vi ett bättre klimat överlag, är av den anledningen smått orättvist, som jag ser det.

Men ändå finns behovet av det där. Spelet är ju riggat, som jag brukar säga. Det är ju meningen att vi inte ska kunna ta ut svängarna, kontrollaspekten handlar inte enbart om att vi ska se till att vissa inte gör dumma grejer, det är ju även att se till att vi inte gör FÖR ANDRA dumma grejer. Distinktionen är att det inte finns några självklarheter om vad som är dumt, om man bortser från renodlad brottslighet. Och bortser från renodlad brottslighet gör nästan alla, i princip, när det handlar om övervakning och kontroll som man har behov av i ett egenintresse.

Hur ska vi som organisation klara av det samhället i stort inte klarar av att göra. Att lita på folk i största allmänhet?