Hamnade i en diskussion med en användare som inte var så noggrann med vad han kallade folk för något när han ansåg dem dumma, som gav mig en sidofundering: när jag har gjort korkade saker i livet så har jag sluppit en massa “herregud vad dum i huvudet jag var”-spår på internet. Det har varit illa nog att köra en invärtes “groan” när jag plötsligt påminns om något osedvanligt dumt jag gjort… Fortfarande kan jag vara korkad såklart, man lär så länge man lever, och det finns helt klart ett och annat blogginlägg eller inlägg i nåt kommentarsfält som jag inte är superstolt över precis.

Men idag växer kidsen upp med mobiltelefoner och precis allt dokumenteras. Plötsligt kommer jag på mig själv med att tänka ”vilken tur att jag var vuxen när jag började internetta”. När saker landar på nätet så försvinner det liksom aldrig, på sätt och vis. Jag kom på mig själv att tänka att när den där killen nån gång framöver inte riktigt vill framstå som världens största idiot, så kanske man börjar radera gamla kommentarer eller så, och då slog det mig: hur kommer det att se ut när ens internetprofil plötsligt inte finns mer än något eller några år tillbaka?

Ju längre vi lever med internet, desto mer förväntas man finnas på google, eller facebook eller vilka plattformar det nu kan handla om framöver. Det kommer kanske att se konstigt ut – misstänksamt rent av – att inte ha digitala fotspår, kanske rent av ända från barndomen. Man kan ju se varianter av det redan idag, som bekanta som ifrågasatts som inte funnits på fb, och jag har själv har varit med om det flera gånger, “för det är så praktiskt att ha alla där”. Men i förlängningen, kan det få konsekvenser? Hur fanken kommer det att påverka i längden?

Tänker att det knyter an lite till det där med att vi snart antagligen inte kommer vara tillåtna att kryptera saker. Anonymitet nosas det på att försöka få slut på, med jämna mellanrum. Det är inte av helt värdelösa skäl, ska sägas, men konsekvenserna är tämligen oproportionerliga om du frågar mig. Hur långt kan den här redovisningsivern komma att gå? De som är unga idag och beter sig som fullständiga idioter för att det ger nån slags credd i kompisgänget, och då pratar jag inte näthat eller så, utan vanlig normal dumhet som kan vara nog så irriterande. Kan de riskera behöva leva och ses som oansvariga idioter för resten av sina liv?

Själv har jag alltid tänkt att i takt med att vi har öppna liv där en och annan fyllebild kan bli googlingsbar, taggad och klar med ens identitet, så kommer vi som människor behöva vara mer toleranta för att vi inte är sådär jäkla skitperfekta jämt. Och i grupper som vi identifierar oss med, är det nog inte så jättesvårt att tänka sig att man har den förståelsen inbyggt, men i de grupper man inte identifierar sig med – kan man lära sig det då?

Har man fått avsmak för någon, så är det väldigt svårt att bryta det intrycket. Då hamnar man nog snarare i tänket “alla gör dumma saker ibland, med nåt jäkla dumt har jag i alla fall inte gjort”. Särskilt vi som är lite äldre och inte behövt påminna oss själva om dumheter via raderingsprocesser… vår hjärna är ju högst behjälplig med minnesluckor när det behövs, om man säger.

Hur som helst kan jag inte riktigt skaka av mig tanken på att ungdomar idag skulle antagligen behöva lite stöd och hjälp som vi i vuxengenerationerna antagligen inte har någon referens eller kunskap för. De kommer dock vara suveräna föräldrar sen, och veta bra mycket mer än min generation, det är jag säker på. Funderar på om man som förälder ska förbereda två konton och lära kidsen att lägga det rumsrena för vuxenlivets kontrolliver på ett, och lajja lite friare på ett annat.

Jag vet inte. Det bara slog mig i alla fall, att så korkad som jag tyckte tjommen jag nämnde inledningsvis var, så är det inget han borde behöva straffas för i all tid och evighet. Men men, jag kanske är orolig i onödan – kidsen hittar kanske nya vägar? Det är ju inte som att det är nåt nytt att nya behov skapar nya möjligheter. Hmm… det blir nog bra trots allt, tills slut. Vi säger så.