Men, om nu fildelning är död, varför satsar branschorganisationen på att utmåla exempelvis en fildelningssida som The Pirate Bay som “ett hot mot de mänskliga rättigheterna”? Fildelning är ju död som frågeställning, varför lägger fortfarande industrin tid och pengar på det här viset? Jag tycker själv att “fildelning är död som fråga” utifrån perspektivet, att det på något vis är omöjligt att stoppa tillbaka tandkrämen i tuben som nån sa. Teknologin är här för att stanna, eller nåt. Samtidigt som vi matas med att fildelningen är död och inte behövs som debattörer, fortfarande jagas vi och blir som grädde på moset utnämnda till “ett hot mot mänskliga rättigheter”, no less.

Funderar lite på hur det sett ut hittills. För tiotalet år sedan var det populärt att prångla terroristkortet på fildelare, minns ni? Tillsammans med argumentet att branschen inte kunde tjäna några pengar. Ja, alltså, att fildelare var egentligen terrorister som “finansierade bombdåd”, ungefär. Idag vet vi ju att branschen överdrev problemet en smula, det har deras egna årsredovisningar visat med sina rekordresultat.

Jag tänker på hur mycket det är som förändrats – och hur lite det är som förändrats – när jag läser ett PM om att Fredrik Neij, en av grundarna till The Pirate Bay nu fängslats i Thailand. Några andra av de som jag själv såg som grundare, har prestigefyllda profiler inom media, någon jobbar till och med med Carl Bildt, nån forskar, flera är sakkunniga om internefrågor – och några sitter i fängelse. Det framstår mig som slags godtycklighet nånstans. Tur nästan, även om det antagligen är ett visst mått av skicklighet på individnivå. Men tur att man har karriär och inte sitter i fängelse i stället, ungefär.

Nåväl. Så nu när industrin tjänar pengar och fildelningen är död som frågeställning, så kan man undra varför det ändå engageras i att slås på fildelning. Det är marknadsföring tänker jag. Det blir antagligen “värt mer” att satsa på några profilerade personer/saker, det är inte så mycket som att det handlar om att bekämpa nån slags kriminalitet, det handlar om att skapa grogrund för sina egna intressen, få ett övertag på en marknad osv. (En parallell till detta är exempelvis historien om kvinnan som brände sig på McDonaldskaffe, och det lyckades bli allmänt känt som att kvinnan antagligen var lite rubbad i huvudet, se dokumentären om hur marknadsföring och PR kan fungera. Rekommenderas att ses.)

Fildelning är inte bara fildelning, det är ju en upphovsrättsfrågeställning. Det ingår i en slags helhet. Som att museum måste genomföra en protest för att upphovsrätten förhindrar dem att ställa ut brev från döda soldater, för att inte tillräckligt lång tid har gått sedan första världskriget. Bibliotekens vara eller inte vara? Ska blinda få tillgång till böcker? Föräldralösa verk, hur borde det funka? Ska man verkligen licensiera “Happy birthday”-sången? Borde statligt finansierad forskning vara tillgänglig för alla? Hur skiljer man åt mellan ett plagiat och en kopia, är det ens nödvändigt att fundera på det? Är det fel att göra satir och använda sig av andras material? Ska man få remixa? Vad gör det om någon bäddar in nån annans film på sin sida? Vad gör man när upphovsrätt används för att censurera människor? (Nu senast reflexreagerade Åsa Romson, MP med att lyfta upphovsrätt till en tidnings rätt att publicera en artikel.) Får lärare använda sig av upphovsrättsskyddat material hur som helst? Har organisationer verkligen rätt att ta ut en platt avgift och “ge bort” andras rättigheter?

Det finns hur mycket som helst, som är tokaktuellt, och som lika gärna berör viktiga demokratiska aspekter, såväl som praktiska mindre saker i vardagen (man helst inte vill hamna i fängelse för). Detta diskuteras inte i särskilt stor omfattning. När det rapporteras om The Pirate Bay är inte The Pirate Bay en egen liten grej i nåt slags eget universum orelaterat till allt annat i samhället. Det är en bit av det stora upphovsrättspusslet. En bit av en hel bild som verkligen inte borde vara död, om man tycker att samhällsvärde är ett perspektiv att ta hänsyn till.

Om vi vill att fildelningen ska vara död som fråga, om vi verkligen vill det, så går det utmärkt att låta den dö. Nån borde tala om det för lagstiftarna så kan de omgående skrota Acta, kloning av Acta, TTP, TTIP, Sopa och kloning av Sopa och nya akronymer som alla går ut på att äga en del av allmänningen och kunna äga både människor och utveckling på kuppen, med fildelning som argument till varför de ska få som de vill.

Personligen har jag ganska svårt att “sluta jämställa antipiratåtgärder med censur”, som branschen citeras vädja medborgare i länken överst, särskilt när åtgärderna faktiskt kan jämställas med censur. Sen så kan det såklart vara enormt höga tongångar mellan varven. Eller rättare sagt, det kunde vara det, förr, innan fildelningen dog och slutade vara ett problem. Nu är det gamla fördomar det handlar om, möjligen. Det är ganska intressant att PR-modellen “frågan är död” verkligen har slagit igenom med kraft, och jag hoppas verkligen att det blir en backlash mot detta så småningom.