Förlåt en ventilering. Jag tycker vi ska vara förbannade på riksdagsledamöterna. Jag tycker vi ska vara förbannade på de folkvalda som låter som rakt utstigna ur Järnkaminerna. Jag tycker att vi ska skälla på precis varenda ett av partierna i riksdagen, och ge dem underbetyg i att det har blivit så här, att de inte hanterat situationen. Jag tycker att vi ska vara så jäkla förbannade på dem att det blir ett värde för dem att lova att undvika dyra sandlådor.

De vill ha våra röster, vi vill ha deras… alltså, jag vet inte ens vad jag vill ha av dem längre. Professionalitet? Hederlighet? Något mer och bättre än denna politik som på något vis “konsumeras” snarare än utvecklas i så många år nu, i alla fall.

Vi borde i alla fall vara jätteförbannade på dem, inte minst för att höja värdet på våra röster. De har strävat efter huliganpolitik för att det är PR-mässigt och lättmanipulerat, och det är huliganpolitik de har idag, de har gått på sina egna strategier. Det som var ett verktyg nån gång i tiden, är verklighet idag. Sängen är bäddad. De har fått precis som de ville, även om de står och pekar finger på varandra. Riksdagen ser precis ut så som de själva har skapat förutsättningarna för. Politiska marknaden är precis så utformad som de själva styrt upp och velat ha.

Det finns inga regeringsdugliga partier i riksdagen, är den stora ironin jag går runt och bär på i hjärtat när jag följer detta. Man pratar ledarskap utan att ens verka veta vad det är. “Ansvar? Pfft, det har alla andra inte jag!” läser jag attityderna som.

Detta är politiskt konsumtionsteater. Lägsta priser med bästa kvalisort, “barnarbetare” har använts för färdigställande av produkten, men det spelar ingen roll för rätt lag är enda fokuset och är man en god lagkamrat ställer man inga krav utan är bara blint hängiven. Folk tänker i allt större utsträckning på att “rösta ut partier” istället för att rösta in goda krafter, till och med.

Men… grejen är, trots att jag tycker att vi ska vara förbannade, så är jag inte det. Inte egentligen. Jag är nog mest bara trött. Kanske finns det något engagemang i pillerform att sälja på mig framöver. Nån smart PR som kan tända gnistan på ett eller annat sätt. Får mig att glömma, och välja favoriter bland laguppställningarna. “Jamen, den och den har åtminstone inte gjort det där och det där.” Fortsätta ett varv till i det här poänglösa racet.

Är folk så förbannade som de har rätt till att vara, idag? På varenda parti i riksdagen, ingen nämnd, ingen glömd? Eller är det färgen på laget som gäller? Det senaste dygnet har jag i alla fall förfärats så smått över hur villiga många verkar vara att köra lagstuket, och börjar valkampanja omedelbums för rött, blått eller superblått. Eftertänksamhet verkar hur som helst vara livsfarligt.