Läste ni artikeln där Bill Gates säger att en massa jobb kommer att försvinna? Han tror att vi inom 20 år kommer att se en stor förändring på arbetsmarknaden, där arbetskraft kommer att ha ersatts av mjukvaror. Han tror även att vi i samhället inte är riktigt förberedda för den här typen av förändring.

Nu är han inte ensam om att konstatera problemet. Om ni inte sett TED-föreläsningen med Jeremy Howard, så kan jag rekommendera det. Han pratar om vad som händer när vi lär datorer att lära sig själva, och vad vi behöver förbereda oss för i en utveckling som går fortare än vi kanske är medvetna om.

Det börjar synas på flera olika sätt, förändringarna. 2015 kommer exempelvis Google lansera sina självkörande bilar som i längden innebär att yrkesgruppen chaufförer kommer att minska drastiskt. Diskussionerna dyker numer upp regelbundet i åtminstone Piratpartiet, om vad man behöver göra för att möta den här utvecklingen på bästa sätt. Alla människor kommer inte kunna få jobb. Arbetsmarknaden kommer inte, vi vet det redan, inte kunna svälja alla som behöver arbete. Och vi pratar inte om hundratals år, vi pratar om en tjugoårsperiod, berättar experterna.

Troed Spångberg skrev i en diskussion om medborgarlön (eller basinkomst som det även kallas):

Angående tidigare påstående om att teknikskiften alltid inneburit att nya jobb tagit över nära gamla automatiserats bort: Det stämmer inte. Vi har sedan industrialiseringen tog fart arbetat allt färre timmar – världen över. Det leder fram till frågan: Vad ska vi göra när det krävs 40h arbete i veckan för att försörja sig – och det inte finns 40h-jobb till alla?

De här frågorna som dyker upp är förhållandevis lätta att ställa. Att komma fram till några svar däremot, är inte helt lätt. Det finns inga garantier, inga specifika lösningar enligt formulär 1A. Gissningsvis kommer det att krävas flera överlappande lösningar. Men någon diskussion om detta existerar inte. Politiskt pratar vi fortfarande om arbetsmarknad på ett sätt som inte är relevant längre.

Jag läste en kommentar nånstans, som ekade det gamla mantrat “marknaden kommer att lösa det”. Jag har svårt att tro på det. Marknaden kommer att tackla en viss del av problematiken, absolut. Nya yrkesgrupper kommer att skapas, där gamla försvinner. Men marknaden är inte ett altruistiskt väsen, det handlar alltid om självändamål där. Så länge självändamålet gagnar alla möjliga olika intressen är det bra. Men inget av det vi ser idag, pekar på att arbetsmarknaden någonsin kommer att tillgodose alla människors behov av att försörja sig.

Vi lever redan i den där framtiden som det pratats om ett tag nu. Den kryper in i alla olika vindlar och vrår i våra liv och vi vänjer oss vid att det finns, men i våra diskussioner och debatter lever fortfarande gamla förutsättningar kvar. Vår framtid innebär allt färre jobb, och vi behöver fundera på vad det kommer att innebära. Hur förbereder man sig för detta som oundvikligen kommer att komma? I en chattkanal började Leffe Deldén associera:

“Nu lottar vi ut det här jobbet som kassörska på ICA i Flen. De som har slutnummer 856 kan ringa in och få chansen!”

Tycker det sätter lite fingret på hur lite vi vet och kan sätta prägel på den kommande utvecklingen. Jag tror att det måste till en diskussion om hur vi själva ska lösa detta. Men vi verkar inte riktigt vara redo för det. Jag kan faktiskt inte klandra någon för det, men det är nog viktigt att sätta på sig tänkarmössorna och brainstorma lite friare än hittills.

Tankar om medborgarlön/basinkomst och liknande, ger mig personligen hopp om en ljus framtid vad gäller försörjning. Alldeles oavsett om man håller med om det eller inte, tror jag en hel del huvuden behöver dras upp ur sanden, även om jag själv erkänningsvis haft en del sand i öronen som är svårt att skaka ur.

Det här borde vi i alla fall ha pratat om i år. Jag hoppas att vi kommer igång ordentligt nästa år! God ny framtid på er, allihopa! ;)