Det känns som att det är läge att gratulera Jonatan Söderström och Dennis Wedin, skaparna av spelet Hotline Miami 2: Wrong Number som förbjudits i Australien. Det är nämligen den enda anledningen jag ens hört talas om spelet. Att det blivit förbjudet är för att spelet innehåller en våldtäktsscen. En kvinna (i bikini, no less) blir skjuten och kravlar sig bort, och det sägs att hon blir våldtagen, som grädde på moset.

Nu har inte jag googlat på precis varenda publicerad bild eller information om spelet, men mitt intryck är att detta är ett jäkligt våldsamt spel. Liksom, våldsamt av den typen som man kan återfinna i filmer som 300 som är staljade blodsprutande grafiska poser, fast i fallet med Hotline Miami 2 så handlar det om retrodesign, blodet splattar i fyrkanter, typ.

Jag tilltalas i och för sig av när saker har en grafisk tanke. Jag rekommenderade exempelvis filmen John Wick till min kollega – inte för att det är en “bra film”, utan för att den är så grafisk, plattityderna avlöser varandra och den är så himla medvetet stereotypisk och snygg att det blir roligt på flit. “Vi har gjort den här för att det är kul”-känslan är jätteviktig när man ser saker. Nån slags grundläggande kärlek till mediet. Som när Pulp Fiction kom till stan.

Så underhållningen i Hotline Miami är att man mördar och lemlästar, som när Quentin Tarrantino använde mer än 1700 liter fejkblod i Kill Bill. Jag undrar så smått vad det är som gör att just våldtäkten i spelet uppfattas som “näe, där går gränsen”, i ett sammanhang där man väljer en motorsåg som vapen och går in och mejar ner karaktärer i ett datorspel. (Även om jag inte kan utesluta att det var en naken rumpa och att något kunde ses som “sexuellt” kan vara en bidragande orsak till beslutet.)

Gränsdragningsproblematiken är alltid närvarande för såna här grejer. Vi lever exempelvis i en tid när det blivit väldigt tydligt att det krävs nån form av attitydförändring kring våldtäkter. Så visst kan jag på nåt vis förstå Australiens regelverk där. Men, visst vill vi få bukt med våld och hot också? Det vimlar av det i böcker, serietidningar, teaterföreställningar – till och med operor, som ofta är dramatiska och inte minst blodiga. Det kanske kan behövas en attitydförändring där också, måste man ju som djävulens advokat genast fråga sig.

Våldsamma mord är väl egentligen inte mindre våldsamma än våldtäkter. Jag påminns om våldtäktsscenen i Erik the Viking, där hjälten inte vill våldta en kvinna och situationen leder till att hon, med ett svärd genom kroppen säger: “Thank you for saving me from a fate worse than death”, när hon dör. Det är fascinerande varför just våldtäkten i spelet skulle vara så mycket värre än allt annat våldsamt.

Inte för att jag vill utsätta någon för varken det ena eller andra, men det är intressant att det här beslutet att förbjuda spelet sammanfaller med en global diskussion kring yttrandefrihet. Vi har våra begränsningar, vi människor. Yttrandefrihet är ett av de svåraste koncepten att leva efter, är det nog bara att inse. Frankrike har till och med lyckats med konststycket att plocka in en komiker i fängelse för något han skämtade om på Facebook.

Hur som helst – det är obehagligt att våld är så pass underhållande som det är, men det är väl lite lattjo nånstans att det även skapas en många gånger lukrativ marknad när gränser sätts upp. Kanske är även det en (omedveten) anledning för den till synes godtyckliga gränsdragningen vi ser så ofta. Vem vet, kanske den franske komikern med det av franska staten ogillade skämtet på Facebook även han, ska tacka sin lyckliga stjärna, i längden? Lite brrr-varning även på det, tycker jag.

Plötsligt framstår godtyckliga gränsdragningar vara bra för ekonomin. Go figure.