Hejsan, jag har nu tagit bort blockeringen av dig, men skulle vilja att du är medveten om varför jag gjorde det. När du lägger ett ansvar på mig som går ut på att hålla dig på gott humör, skriva på ett sätt som du gillar (och helst inte för mycket heller), så gör du en tankevurpa. Dina förväntningar är inte mitt ansvar. Det hade varit enklare om du hade blockerat mig, om du inte klarar av mina texter, men eftersom du inte klarade av det själv så gjorde jag det åt dig.

När du dessutom avrundar med att skriva att du ofta ger dig, i diskussioner du haft med mig, måste jag förfärat inse att du innehar nån slags känslomässig värdering, där jag inte ens har något minne av att ha diskuterat med dig. Jag känner i och för sig igen ditt namn, men jag kan tyvärr inte påminna mig någon specifik diskussion med dig. Du lägger i praktiken en dimension av ansvar på mig, som jag är helt ovetande om, och som jag absolut inte medverkat till med annat att jag har deltagit i offentliga diskussioner och haft åsikter.

Alla kan inte gilla alla. Men jag har hittills inte haft det minsta registrerbara problem med dig. Även om jag valde att göra en illustrativ poäng att blocka, för att visa hur enkelt det är om inget annat funkar, att slippa någons input. Det är nämligen så jag förstår dina inlägg som handlar om mig som person. Att jag ska leva upp till en förväntning som du har, snarare än något jag lovat att göra.

Jag upplever det du skriver som att du har en förväntning när det gäller mig och mina insatser, som helt enkelt inte har med mig att göra. Jag har inte volonterat att fylla upp dina specifika ideal, det enda jag har att göra är att leva upp till mina egna.

Detta är helt säkert jätteförvirrande cirkelargumentation i dina ögon, så som du bemött mig i diskussionen ger du mig ingen anledning att tro att du är villig att förstå det här. Men jag vill verkligen vara tydlig med detta:

Om jag råkat trampa dig på tårna, skrivit på sätt som du inte förstått, sagt eller tänkt saker som du inte är med på – så är det inte för att jävlas med dig. Du är inte min nemesis, du är en helt vanlig person som jag ibland ser till i diskussioner, som ibland har bra saker att säga, och ibland saker som jag inte håller med om. Du är varken mer eller mindre viktig än någon annan.

Mina beslut att tycka och tänka saker är helt bortkopplade från dina förväntningar. Kanske kan det göra det enklare för dig i diskussioner där vi båda deltar, om du förstår att jag utgår från mig själv, mina tankar, åsikter och funderingar. För att uttrycka det bildligt: jag syr helst min egen rock och undviker modellarbete där andra får hänga sina kläder på mig.

Jag kan inte lova att det aldrig kommer att hända igen, att jag irriterar dig, men jag kan lova att det i princip aldrig är min avsikt. Jag är inte en provokatör. Så när du upplever att jag “gör saker som irriterar dig”, så kan du kanske behålla i minnet att då det är helt okej att du stör dig, är det din irritation, inte mitt ansvar.