Jag kom på mig själv igår med att känna mig enormt jävla skittrött på att försvara idioters rätt att vara idioter. Jag är så trött på det fula i mänskligheten och att behöva förvara det. När försvarade Flashback mänskligheten senast? När gjorde de något för världen och samhället, något som förbättrade och gjorde livet lite ljusare? När ställde Flashback upp för Sverige, på riktigt?

Det är naturligtvis jätteorättvist av mig, eftersom så många olika människor hänger där. Men jag kan inte hjälpa känslorna som väller upp. De som är “goda krafter”, passar samtidigt på att bära och stötta de dåliga krafter som Flashback är alldeles åt helvete för närvarande i, i den svenska samhällsutvecklingen. Jag är helt enkelt skittrött på alla som å ena sidan tycker att en nioåring är skyldig själv till att få huvudet dunkat i marken för att ha gjort en sån jävla skitsak som att planka, å andra sidan sitta och böla om att det är synd om folk på Flashback.

Folk som är läkare, politiker och avlönas av skattepengar, ska sägas. Det är de som outtas, Aftonbladet är inte dummare än att de ger sig på de som på ytan förtjänar det. En jäkla balans mellan manipulation och demokratiskt grundläggande förutsättningar, här.

Därmed sagt så kommer jag aldrig att byta åsikt om vikten av anonymitet. Eller yttrandefrihet.  Jag är bara så inni helvete jävla skittrött på att försvara alla jävla svin och idioter som är översittare, trots att de har det rätt bra. Problemet är inte Flashback, problemet är människor. Och just nu är det jävligt ansträngande att vara en.