Jag har vid tillfällen när frågan dykt upp om jag inte är rädd för “islamiseringen” av samhället, försökt att förklara att jag ser det som att organiserad religion är mer eller mindre döende som företeelse. Som en filosof uttryckte det – religionerna växer inte, den har blivit kraftfull i sin dödskamp. Men frågan är om inte en ny typ av religion smugit sig in och tagit in den mark som förlorats? Förr var det viktigt att ha kyrkan med sig. Nu är det viktigt att ha amerikanska korporationer med sig.

Kommersialismen genomsyrar det mesta här i världen, känns det som. Man kan räkna om det mesta i antal klick och försäljning, och när det nu till och med är en “naturlig” del av handelsavtal att länders lagstiftning kan bli åtalade om de förändras så förväntade vinster inte nås, känns det som att vi gått ganska långt. Handelsavtalen TTP och TTIP innehåller alltså den typen av klausuler, under rubriceringen “Investor-State Dispute Settlements“.

Nån förklarade att man som företag kan behöva nån typ av försäkring från länder man tänkt att investera i, att lagar inte förändras så att pengar som plöjts ner inte går förlorade. Jag funderar på om det även inkluderar utvecklingsländer som har låga kostnader för arbetskraft, om de skulle lagstifta för minimilöner som väsentligt förbättrar deras inkomster, om det skulle vara åtalbart i längden? Eller om något konstateras vara giftigt/dåligt för miljön, och förbjuds, så är det åtalbart?

Det händer redan idag, som John Oliver så förtjänstfullt rapporterar angående tobaksindustrins globala rättsliga manövrar. I Uruguay så står man inför en stämning, där man vill lägga in varningar på cigarettpaketen, sådär som det är i nästan alla länder i västvärlden. En rad olika exempel finns redan, så frågorna är inte hypotetiska. Moralen som behövs för att avkräva den sortens ansvar från olika länder, som skyddar deras investeringar verkar helt enkelt inte finnas.

Nu ska det sägas att jag egentligen är en sån där som “tror” på kapitalism – när den är sund och baseras på nåt slags socialt ansvar som vi enas om kollektivt. Men något har slagit över. “Marknaden” är allt, det är det som ska skyddas och det är det som man får känslan av får jorden att snurra. Snudd på meningen med livet, nästan. Vilket är en anledning till att jag får närmast religiösa vibbar av det hela.

När jag läser artikeln om att korporationer lobbat in klausuler i TTIP, som i princip går ut på att amerikanska företag ska ha rätt att granska andra länders lagstiftning ur sina vinstperspektiv, så inser jag att något väldigt viktigt har tagits bort från vanliga människor. Det kallas för “regulatory cooperation” (lagstiftningssamarbete) och “regulatory exchange” (lagstiftningsutbyte) och handlar om att amerikanska intressen ska få lov att säga sitt, när vi stiftar lagar.

“Laws will be evaluated on whether or not they are compatible with the economic interests of major companies. Responsibility for this screening will lie with the ‘Regulatory cooperation body, a permanent, undemocratic, and unaccountable conclave of European and American technocrats.”

Jag tycker det är hisnande. Det är lite av en ironi i samtiden att så mycket energi läggs på att vara rädd för islam, när vi snabb takt via EU håller på att förhandla bort vår rätt till egen lagstiftning. Förhandlingar som dessutom sker i hemlighet, och det enda vi känner till är det som läcks ut till allmänheten.

Nånting har gått väldigt fel här.