Igår berättade ett band på Reddit hur deras musikvideo blivit rippad och använts av ett magasin, till och med fått sitt bandnamn bortklippt. Massor med klick på filmen, vars annonsintäkter därmed landade i någon annans ficka. Arga och engagerade läsare hjälpte till att sprida filmen – orginalvideon – överallt.

Detta engagerade mig så smått, jag har många gånger stört mig på hur jag ser videor i mina flöden ena dagen, som någon dag eller två senare ligger på framförallt kvällstidningarnas förstasidor. Lite omklippta, och kanske med nån redaktionell berättarröst pålagd. Jag har aldrig någonsin sett dem kredda youtube-filmen i original, eller så. Så jag klickade in på originalvideon och tummade upp, jag också. “Credit where credit is due.”

Idag är vi arga av en helt annan anledning. En PR-byrå hade iscensatt hela grejen och bandet har ett skivbolag i ryggen med arméer av advokater. Sällan har jag sett ett så lyckat exempel på hur vi kan manipuleras. Där vår hygglighet blir själva grundbulten i att få till viralitet. Visserligen var det “vanliga människor” som synade händelsen i sömmarna, som gjorde att de blev påkomna. Men mest beror det på att de var klantiga, i nån egentlig mening.

Att jag fick veta att detta var påhittat var lite av en flax – men om folk blir lika arga och engagerade som de blev igår, så sprids det förhoppningsvis i liknande omfattning. Om de (vi) inte är för generade idag för att ha gått på en sån grej och lånat ut sig till detta, eller så. Eller rent av landar i prestige och säger sig “varit med på det hela” och sen kanske försvarar det? Man kan aldrig veta, vi människor är ju som vi är.

Det ska i alla fall bli intressant att se om skivbolaget får till nån bra PR-stunt för att folk ska komma över detta, så att det inte ligger bandet i fatet framöver. Och om jag då kommer att märka av det också. Det vore riktigt smart, om de tänkt på det också menar jag. Men men, gissningsvis var nog tanken att inte bli påkomna. Och det var ju inte som att jag märkte av att något inte var som det skulle…