I dagarna meddelade administratören till Swefilmer att de kommer att stänga ner sin sida (som i och för sig redan är uppe igen på ny adress) som strömmar filmer och tvprogram, efter att ha genomgått en husrannsakan. Rättegång väntas och jag blev jätteförvirrad av artiklarna i medierna när jag försökte få veta med vilken brottsrubricering. Som vanligt får lobbyorganisationer fritt utrymme att göra en massiv PR-kampanj i egen sak och rapporteringen grumlas något enormt av opinionsbildningen som sker istället, via nyhetsartiklarna.

Jag bad till slut om hjälp i sociala medier för att få reda på vad som gällde. Pengatvätt nämndes, bland annat, och en massa “antog att det handlade om upphovsrättsintrång”, utan att veta säkert när jag bad om källor. Folk har varit enormt hyggliga och hjälpt mig försöka rodda i detta, och en kille på twitter kunde till slut berätta att han fått information via en utredare, som inte ville “flagga det utåt”. Det sägs handla om rubriceringen upphovsrättsintrång, och någon ytterligare person som inte är svensk medborgare är dessutom anklagad för penningtvätt.

Under hela processen slogs jag av hur jäkla vanligt det är att opinion blandas med nyhetsrapportering när det gäller upphovsrättsintrång. Få undviker tillfället att skapa illusionen att titta på strömmat material på nätet skulle vara olagligt. Men det är det inte. De senaste åren har intresset ökat för att få fram lagstiftning som förbjuder det. Under tiden skapas direkt felaktiga bilder via nyhetsmedierna, som alldeles för ofta okritiskt för det vidare. Det är en enorm fördel att en lobbygrupp har denna tillgång till nyhetsspalterna.

Som exempel: 2009 uppmärksammade SR att människor inte visste om att de har rätt att skapa kopior av upphovsrättsskyddat material, och ge bort till andra. Detta är lagligt. Men ändå lever många under missuppfattningen att man helt enkelt inte får göra det. Det är symptomatiskt för hur den här sortens marknadsföring fungerar.

Man kallar något för illegalt och får plats i medier, som okritiskt sprider det, utan att ifrågasätta. Det finns hur många artiklar som helst där upphovsrättslobbyns representanter efterlyst lagstiftning mot strömmat material, genom att kalla det “olagligt”. Om man är lite noggrann när man läser, så förstår man strategin bakom: något är alltså inte olagligt, men man vill att det ska vara det, och slipper anmärkningsvärt nog frågor om saken.

Att göra inskränkningar i folks äganderätt och yttrandefrihet med upphovsrätt, för att några få stora bolag – framför allt i USA – ska kunna äga marknader borde vår lagstiftande församling hålla sig för god för. Och medierna borde verkligen avhålla sig från att upplåta sina nyhetsredaktioner att agera PR-avdelning åt egenintressen.

Samhället behöver inte dessa lagar. Fildelning via internet har existerat sedan 1999 och det finns gott om forskning som visar att rädslan är obefogad. Vi har under åren inte lyckats hitta något samband mellan förlorade intäkter och fildelning. Många forskare har försökt, och det man med säkerhet kunnat komma fram till är att fildelare är kulturälskare – och köper mer upphovsrättskyddat material än någon annan grupp.

Frågan medierna behöver ställa till talespersoner för upphovsrättslobbyn är: Varför vill de inte skapa den typ av tjänster som visat sig vara framgångsrika, för exempelvis musikindustrin? Kan de bevisa, empiriskt, att de förlorar några intäkter? Hur kommer det sig att de under de senaste 15 åren visat allt större vinster, i samma takt som fildelning och strömmat material ökat?

När man ändå är i farten och skriver om upphovsrättslagstiftning, så kan man ju även passa på att kolla upp vad som sägs om det rent allmänt. Marknadsföringspotentialen via strömmat material har till exempel visat sig vara enorm för framtida tv- och filmproduktioner, för målgrupper som kan vara svåra att nå. Det är inte streaming och fildelning som är problemet, det är branschens ovilja att ta fram vettiga lösningar för konsumenter.

Om nu nyhetsredaktionerna envisas med att upplåta utrymme för lobbyister, så kan de väl ändå passa på att ställa frågorna, visa nyanserna. Det finns inget sakligt som backar upp behovet av en allt starkare upphovsrättslagstiftning. Det handlar enbart om rätt att få dominera marknaden, snarare än att ingå i en sund marknad, som jag ser det. Men nyhetsredaktioner får gärna bortse från min teori, bara de rotar vidare och slutar springa upphovsrättslobbyns ärenden.

Lösningarna finns redan, det är bara för branschen att steppa upp. Och skit i att ta omväg i deras marknadsföringsrondeller vars avsikt verkligen inte handlar om samhällsintresse, vilket borde vara mediernas primära fokus. Vi har sett det tidigare, det gick jättebra att fixa musikstreaming-tjänster, så det är bara att flytta om kulorna från advokaterna och lobbygrupperna till teknikerna. Det blir nog till och med några kronor över. Dessutom: konsumenterna finns redan, allt är bäddat och klart, vi väntar ivrigt.

Under tiden tycker jag att det är väsentligt att folk förstår att de inte bryter mot några lagar när de tittar på strömmat material online. Alls. Det är inte ens omoraliskt, om du frågar mig, då branschen mår utmärkt och en fascinerande symbios till och med uppstått.

Det är upp till var och en vad de vill tycka om piratkopiering. Men medierna hjälper inte säkert till att sortera ut marknadsföring, PR och sakkunskap åt dig, så du behöver göra det jobbet själv, tyvärr.