Det är verkligen jätteknepigt det där, med privatliv. Att önska förhålla sig privat är mer eller mindre ett tecken på att man är halvkriminell som minst. Lustig människa, även om nu de flesta förstår konceptet med en låst dörr till toaletten. Samhällsfacit är att man inte ska ha något att dölja, helt enkelt.

Därför är det utomordentligt märkligt att våra politiska representanter kan sitta och förhandla om handelsavtal i hemlighet. Varför är det viktigt att de ska få kringgå demokratiska spelregler som insyn och information, när vi som privatpersoner inte ska få ha den rätten?

Jag tänker såklart på TPP, TTIP och Tisa – de tre hemliga förhandlingarna som i slutändan kommer att leda till handelsavtal som påverkar vår lagstiftning.

När diskussionen kommer komma igång i medierna, handlar antagligen om färdiga resultat. Då när det i praktiken är försent. Jag gissar att medierna inte riktigt har något att skriva om – det enda som finns tillgängligt är läckt material, som kan förändras, exempelvis. Det finns heller ingen arg opposition, det verkar råda nån slags konsensus bland riksdagspartierna som gör att det inte skapas något medialt intresse.

Bland vanligt folk diskuteras detta desto mer. Inte brett, för då skulle det finnas politiskt och medialt intresse (röster att försöka få till). Men bland många som hänger med i informationspolitiska frågeställningar. Hur ska vi göra, undrar en del. Finns det något intresse för demonstrationer, sådär som det gjorde för Acta, och som vi lyckades sänka, undrar andra. Jag vet inte, blir svaret.

Acta sänktes, men nya avtal letar sig fram med samma innehåll. Intresset för att stympa internet, privatliv och yttrandefrihet är alldeles för starkt från både kommersiella intressen och stat.

Varje gång jag lyfter detta, måste jag förklara vad det är. Vad de här handelsavtalen innebär. Det finns ett enormt kunskapsglapp i samhället som är oroväckande. Det är lätt att glida ut i stora komplicerade förklaringar om handelsavtal, om EU, om globala samarbeten och intressen, om politik som ska matchas mot marknad och vice versa. Det är enorma trösklar för vanligt folk.

Men egentligen är det skitenkelt: politiker och tjänsteman ska under inga omständigheter förhandla i hemlighet.

Detaljerna i handelsavtalen kan sen diskuteras fritt, de kanske är bra i någons ögon, och kassa i någon annans. Men det mest grundläggande är i vilket fall som helst att den här typen av förhandlingar inte ska ske i hemlighet. Om det hoppas jag fler skriver under på och hojtar till om.

Om man som jag finner lite glädje i att muttra lite sarkastiskt ibland, kan ni ju passa på att påpeka att de ser kriminella ut, som döljer saker för oss…