När människor slår på tv-n för att titta på Lyxfällan eller andra program om människor som alldeles uppenbart behöver hjälp på ett eller annat sätt, så är det inte för att skapa samhörighet eller identifikation. Det handlar om att må bra över hur himla bra man är själv. En vanligt förekommande grej är att man äter choklad och tittar på Biggest Loser – för att man kan, gissningsvis, och inte behöver bekymra sig om det.

Feta människor ska skämmas, smala människor ska skämmas. Flyktingar borde skämmas. Tiggare ska skämmas. Folk som säger saker, eller syns i största allmänhet borde skämmas. Det är ett underliggande tema som genomsyrar samtal och samhälle, som jag ser det. Har du inte ouppfostrade ungar, är din hund alldeles för närgången. Du är i vägen, du duger inte, du borde inte ha sagt det där, du borde veta bättre. Vad det än gäller.

När stora delar av underhållningsindustrin går ut på skämma ut folk, och när vi hur seriös journalistik vi än säger oss vilja ha, klickar på länkar som handlar om snaskigheter eller sensationalism så säger det något om oss som människor. Och jag tycker det är superintressant att fundera på det ur perspektivet övervakningssamhälle.

Nånstans tycker vi kollektivt att människor ska stå till svars för sina “livsstilsval”, och nånstans är det den sortens psykologi som övervakningsindustri lutar sig mot. Det vita mjölet-resonemanget går djupt.

Igår la jag ut en bild om FRAs ökade anslag på PP:s plattformar. Här och var dök det upp kommentarer av typen “jamen, de kollar väl inte om du fildelar?” – som om det är problemet med den typen av verksamhet. Dvs, gör du bara rätt så är allt okej. Utan en tanke på att det där med att göra rätt är helt och hållet upp till någon annan än dig själv.

Så lätt väger självbestämmande.

Kollektivt är vi as i vardagen ur det här perspektivet. Så vi har verkligen inte rätt till någon övervakningsapparat. Vi kan inte hantera det, för vi tycker att det är vår sak att snaska i, när folk är annorlunda mot oss själva. Mångfalden kämpas det för med ord, men inte i praktik. Nånting behöver ge med sig här, upplever jag personligen.

Vilka ska marginaliseras? Vilka har rätt till mänskliga rättigheter? Vilka ska få synas och höras? Vilka politiska inkorrekta ställningstaganden är acceptabla..?

Vi har under rådande mognadsnivå i samhället inte råd att lägga en miljard om året på ett verktyg som kan hamna i händerna på människor som på allvar tycker att utrensningar av avvikande och osvenskt är respektabelt. Att man ska få kasta ut människor ur landet som är misshagliga. Och det är många nu, det är bara att kolla på opinionsmätningarna av riksdagspartierna och de politiska utspel som görs.