Upprop för anonymitet
Anonymitet är en helig ko för mig. Fram till rätt nyligen trodde jag att det var en åsikt jag delade med de allra flesta som upplever det som viktigt med ett demokratiskt samhälle. Men nu för tiden verkar det vara politiskt korrekt att anse att anonyma kommentarer är dåligt. Detta framgår inte minst i friktion-rabaldret. Att lite obetänksamt förutsätta att anonymitet är något dåligt, är att vässa kniven för en ultimat slakt av yttrandefrihet och demokrati.
Förtryck och oegentligheter kan inte avslöjas om de som sitter på informationen inte har någon kanal att föra fram det utan att riskera uppehälle eller rent av liv och lem. När man tafsar på detta det borgar det för avlyssning av medborgare, åsiktskontroll och lynchmobbar.
Ja, det finns en baksida med anonymitet online, men att sälja baksidan som gängse norm, propagerar till syvende och sidst för förtryck.
Jag är beredd att betala priset för “fega” kommentarer som det ofta subjektivt kallas, för att försäkra mig om att kanaler ständigt är öppna för de som verkligen har behov av det.
Jag vill uppmuntra att så många som möjligt hojtar detta från hustaken, innan vi får mattan undanryckt för att det framstått som att vi medborgare bett om åsiktskontroll och pensionerad demokrati.
Våga vägra urholkad demokrati.
Andra bloggar om: övervakning, yttrandefrihet, anonymitet, bloggosfären, trygghet, media, journalism, helig ko, demokrati
[...] Emma (Opassande) uppmärksammar att det blivit politiskt korrekt att vara mot anonymitet. Att det är en av den fria åsiktsbildningens grundvalar verkar vara mindre viktigt. [...]
Håller med dig i en punkt: Att få vara anonym är viktigt. Det finns ingen som ska kunna bestämma huruvida någon ska stolta med sitt namn eller inte.
Å andra sidan vill jag lämna dig med en tanke som kommit upp på många diskussioner på senare tid: hur går yttrandefriheten samman med anonymiteten på internet?
Har någon, som väljer att vara anonym, rätt att åberopa yttrandefriheten?
Jag själv vara nej på detta.
Anledningen är att yttrandefriheten är ett skydd för personen som yttrar sig. Är man anonym kan man inte åberopa detta skydd.
Det är ett val man får göra, anser jag. Vore intressant att höra dig utveckla detta.
Jag kan faktiskt inte hålla med om att någon som är anonym inte har rätt att åberopa yttrandefrihet någonsin, så som du ställer frågan.
Om man ska börja inrätta regler för när det är okej och när det inte är okej så blir det en djungel och subjektiviteten haglar. Garanterat inskränker det yttrandefriheten om man låter slöheten gå så långt att man accepterar regelverk för kontroll av kommunikation i det stora hela.
Automatiken “anonymt är dåligt” har tagit över utan att tänkas igenom. Som om det är självklart på något vis. Mitt upprop är en reaktion på den trenden. Inte att det finns de som gömmer sig bakom ett nick för att förfölja någon, eller sprida dynga – utan för att man försöker kompromissa om yttrandefrihet. Ironiskt nog blir kompromissandet ett verktyg för att fälla konceptet i sin helhet, eftersom inte alla har rättigheten att yttra sig helt plötsligt.
Det är helt enkelt principen “lite skit i hörnorna är bättre än ett rent helvete” som gäller, för mig personligen.
Självklart ska de som vill få vara anonyma, men det finns inget som ger dessa anonyma personer rätten att få kommentera på andra personers bloggar.
Istället får de göra som Friktions-killarna gjort och dra igång en egen sida. Men får man uppmärksamhet så får man makt och makt innebär förhoppningsvis granskning. Jag skulle inte vilja ha en anonym makthavare i Sveriges riksdag exempelvis…
Nej – livet online är inte en gigantisk demokrati – snarare ett gigantiskt kluster av diktaturer. Var och en bestämmer över sin lilla inmutning. Det blir en demokratiskt funktion ändå, eftersom vem som helst kan sätta ner flaggan och ställa sig på tvållådan.
Ja, man måste kunna granska makt, och det förutsätter faktiskt också att acceptera anonymitet eftersom det i förlängningen annars blir mycket lättare att kontrollera människors handlingar och åsikter.
Alltså ni är inte anonyma på nätet, den som vill kan få fram de uppgifter som behövs redan idag. De flesta tror att de räcker med att aldrig nämna vad man heter osv för att förbli anonym, men för att komma ut på nätet krävs någon form av abbonemang osv och därifrån är det lätt att hitta ägaren.
mjaa – alltså, rent tekniskt så är det så att man kan hitta abonnenter. Såvida man inte använder sig av anonymiseringstjänster såsom Relakks eller Tor mfl…
Får jag gissa på att du heter Maria?
Inte så tokig “gissning”, men nej, det heter jag inte.
edit://hörrö, du sitter väl inte och inbillar dig att jag försöker blogga anonymt? För det är ganska lätt att läsa sig till vem jag är. Inte för att jag är någon särskilt viktig person eller så, men hemlig är jag inte även om jag gärna vill försvara människors rätt att vara det.
Näe jag gjorde inte nått avancerat faktist, jag tittade på whois o fick en id marand där de tre första är förnamnet och tre sista är efternamnet.
Vill man och tycker det är viktigt så går de ju alltid att få fram vem som helst. Helst om man råkar sitta på ett av naven där trafiken passerar, då går de ju att även ifall man har en anonymiserings tjänst, att lyssna på de paket som kommer ut från tjänsten och jämföra med de som gick in. på det sättet kan man alltid pinpointa folk.
cool, “marand” låter som ett bättre nick än opassande. Hade totalblockering när jag skulle hitta på ett namn åt bloggen… nu får jag leva med det! :D
Det är så himla lattjo – när jag blev hackad hade det varit stört omöjligt att hitta till de som gjorde det. Eller rättare sagt, det är en föreställning jag lever under, så jag brydde mig inte ens om att leta mer än halvhjärtat, det var ju heller inte som om jag hade gjort något åt det hade jag hittat hackarna. Men bara för att jag inte vet hur man letar vidare bakom proxies och darknets så betyder det alltså inte att det är omöjligt? *skolbänken*
Det är nog hart när omöjligt att regga en site anonymt när jag funderar på det, dessutom… men ett internetcafe och anonym inloggning borde funka om det kniper. Det glunkas om att man måste visa ID-handlingar när man använder sig av offentliga datorer. Ganska skrämmande att stänga av alla vägar till okontrollerad information.
Alltså eftersom paketen måste ha nån form av adress för att hitta dit dom ska så kommer man ju aldrig ifrån att det går att spåra, sedan passerar man ju massor av routrar på vägen dit, vid varje sån router kan man “sniffa” på paketen och göra checksummor av dem. Det tar bara lite resurser. Man behöver heller inte ha helheten för att veta vad det är som skickas, alltså de räcker med att man t.ex. vet att delar av en bild osv har en viss checksumma så kan man ha det som trigger för att börja lyssna på den kommunikationen. För min egendel så arbetar jag med att ta fram ett program som när det får en förvrängd bild, så kan den genast säga att detta är orginalbilden. Såvida man gjort en checksumma av bilden.
Man kan då alltså inom vissa rimliga gränser ändra storlek på bilden, vrida den, osv osv. Den får alltid samma checksumma, i framtiden antar jag att just den här metoden kommer att användas i stor skala för att komma åt t.ex. barnporr på nätet.
Jaaaa! Så oerhört befriande det är när man upptäcker fler människor som har samma åsikter som en själv. I alla fall i just den här frågan, som känns så oerhört viktig i dagsläget.
…och sen passade jag visst på att låta bli att vara anonym, udda nog.