Nu läggs grundstenarna för en diktatur
Något som oroar mig något alldeles förskräckligt är det kontrollerande samhälle som håller på att växa fram.
En bild av diktatur som sålts med frenesi på sistone, är den socialistiska. För mig är det snarare likhetstecken mellan en kontrollerande stat och diktatur än det är mellan socialism och diktatur. Av någon anledning är det viktigt att sälja diktatur såsom varandes samma sak som socialism.
Vi har ju som bekant inte ett totalitärt styre i Sverige, men vi håller på som bäst att lägga grunden för det. Trots att vi inte har en socialistisk regering. Ibland undrar jag om det är en falsk säkerhet som folk är invaggade i — eftersom det inte är socialistiskt, vad spelar det då för roll om vi har en kontrollerande regering?
Historien är full av totalitära diktatorer, som sagt sig tillhöra både vänster och höger på den politiska skalan. Det måste börja synas mer i debatten.
Där socialdemokraterna ofta tog sig en överförmyndarroll, har högerregeringen tagit beslut utan information eller debatt. Att smyga igenom stora förändringar utan att bry sig om vad populationen anser är faktiskt inte särskilt olik den kontrollerande aspekt man beskyller sina motståndare för. Båda hållen signalerar att de vet bättre än de de är tillsatta att representera eller rent av struntar i medborgarna och agerar i eget intresse.
Jonas Morian skrev nyligen att “socialdemokraterna stoppat FRA-förslaget” — men faktum är att det är sossarnas intention att driva igenom det, bara de får igenom några ändringar i skrivelsen. Själva principen att inte slentrianmässigt övervaka svenska medborgare, finns inte representerat i riksdagen på något seriöst vis. Övervakas ska vi — på antingen alliansens eller socialdemokraternas villkor.
Övervakning och inskränkningar i integriteten är inte bättre beroende på vem som håller i tyglarna.
Det är en viktig principiell diskussion som försvinner — i och med att de som har kontrollen över riksdagen, trots en PR-mässig “streta åt olika håll”-attityd, egentligen drar oss in i samma slags principiella urvattning av demokratin.
Ett måste att läsa denna vecka är: Blogge Bloggelitos “De små stegens tyranni” och Johan Hakelius krönika på Aftonbladet, “Tekniken är sig lik”.
Det skadar inte heller att läsa Kulturbloggen — “När politiker går över gränsen och blir demokratins dödgrävare” samt Oscar Swarz “Om bombrecept och Bodström på Årets Fest”.
Sen vill jag påminna alla att de anställda på regeringskansliet fortfarande inte kan tillgodogöra sig information fritt från internet i sitt arbete. Den frågan får inte blåsa över — det går inte an att våra lagstiftare är toppstyrda av maktfullkomliga puritaner.
* * *
Andra bloggar om: yttrandefrihet, censur, integritet, avlyssning, övervakning, medborgarrespekt, alliansen, socialdemokraterna, bodströmsamhället

Appropå Eu:s begynnande diktaturfasoner så rekomenderar jag denna text av Paul Weston.
Oavsett om man sympatiserar med deras hotbild eller ej så är hans konstaterande inte att förringa.
http://gatesofvienna.blogspot.com/2007/09/democratic-europe-rip.html
Vilket enfaldigt trams. Alldeles bortsett från möjligheten att med samma “livet först” eller [insert lämpligt PK-skäl här] raskt utvidga denna frihetsinskränkning till att omfatta mer och mer som inte ‘gillas’ (Elvis?) så kommer givetvis alla blockade sökord genast att bytas ut till andra. Information wants to be free. Bomb blir solros och terrorist blir träsko etc. Dock inte helt oväntat att idén kommer från en kontinental politiker. Den europeiska synen på offentlighet för, och allmänhetens generella tillgång till, sanningar (speciellt obekväma, pinsamma eller maktinnehavshotande) skiljer sig ju som bekant rejält från vad vi svenskar är vana vid.
Det är ju mycket oroväckande att ledande politiker på detta sätt monterar ner den frihet som det demokratiska sämhället bygger på. Att på detta sätt låta målen helga medlen är ett konkret hot mot det samhälle vi värnar om.
Jag är både cyniker och pessimist. Att vi får ett kontrollsamhälle beror på att majoriteten både accepterar och vill ha det.
I valet 2006 fanns all möjlighet i världen att rösta fram ett integritetstänkande. Ville man inte rösta på ett oetablerat parti som piratpartiet så fanns i de flesta partier kandidater som tydligt tagit ställning mot övervakning och för personlig integritet.
Det var ingen röstmagnet om vi säger så. Piratpartiet kom inte in i riksdagen och av de kandidater som kandiderade för etablerade partier så var det få integritetsvärnare som det gick bra för. På rak arm kan jag bara komma på Federley, och han kom inte in i riksdagen tack vare detta, utan snarare trots detta.
Själv lyfte jag fram personlig integritet som en av mina viktigaste punkter i både kommunalvalet och landstingsvalet, och det ledde inte till särskilt många röster. Det är till och med sannolikt att jag hade kunnat få några fler om jag inte hade lyft frågan.
Men, jag hoppas givetvis att jag har fel.
Du har nog inte sådär jättefel, det är därför jag tjatar om detta ganska mycket – för där folk känner ett behov av trygghet utnyttjas det till övergrepp av demokratin. Kopplingen är sällan tydlig för oss. Det enda är nog att envisas och försöka informera, informera…
Mattias och emma tycker några viktiga saker. Informera – ge aldrig upp! Och läs gärna om den gamla boken “1984″ av George Orwell. Nu finns den teknik han beskriver i de flesta hem; dubbelriktad bredbandskommunikation, storbildsskärmar och webcam. Och vi får – t o m bland kommentarerna på sidan – smakprov på “nyspråket”. I “1984″ fanns det alltid ett pågående krig ofarligt långt bort vilket garanterade freden. Så “krig” blir “fred”. Jämför amerikanernas frekventa krig långt hemifrån och mot “terrorismen”. Undrar om det med tiden blir så att de som orkar tänka själv och kritiskt blir definierade som terrorister?
Sannolikt är det så att ett av den verkliga demokratins gissel är bristen på tid och engagemang hos en större grupp medborgare. Men de sitter ju framför storbildsskärmarna, webcammarna och hör att krig är fred… Som väl är finns det ju några pessimistiska cyniker kvar. Som ändå fortsätter tänka själv. Och sprida tankarna. Go on emma o Mattias!
Om man envisas med att vilja tänka själv så kanske man är lite av en terrorist? Själv röstade jag på pp och har ännu inte ångrat det.