Måste man verkligen förvärvsarbeta?
Det började med att jag såg en dokumentär om arkitekter för några månader sedan. En av arkitekterna — kommer inte ihåg vad han hette, dessvärre — hade en vision om hur vi inte behöver arbete som vi känner till det i dag, i all tid och evighet, för att blomstra som samhälle.
Min första reaktion blev att skratta till lite — tanken är så främmande. Hans idé var att det datoriserade och maskinella samhället borgar för en framtid där man inte behöver arbeta om man inte vill. Att maskiner kan utföra våra jobb, och det som skulle kräva en manuell insats kunde gott överlämnas till några tusentals människor som ville och var intresserade av att göra det. Till min förvåning stannade hans vision kvar hos mig och jag har gått och grunnat på det.
Är det ett självändamål att propagera att alla måste förvärvsarbeta? Behöver framtida ekonomier verkligen dagens förutsättningar för att klara sig? Eller ska man sikta på något annat?
Teoretiskt så skulle den teknologiska utvecklingen kunna borga för en framtid av det slaget som arkitekten — och säkert andra — går och fnular på. Vi skulle aktivt kunna grunda ett samhälle där inte förvärvsarbete behövs, och där man trots det kan leva gott (eller varför inte lyxigt) och växa intellektuellt.
För mig personligen har jobbet alltid varit en social förankring i tillvaron, förutom att vara en plats där jag får ihop till försörjningen. Det skulle jag sakna, sannolikt, men å andra sidan skulle mina intressen utanför arbetet lätt skulle kunna fylla en heltidstjänst, plus lite till. Så det är inte som om jag skulle skrumpna ihop utan mål, för att jag inte gick till ett arbete varje dag om förutsättningen redan idag var att man inte behövde arbete.
Dessutom är det ju inget som säger att den sociala biten skulle försvinna bara för att man inte har en stämpelklocka i sitt liv — det är svårt att visionera om något som man inte kan relatera till erfarenhetsmässigt.
Vad har vi för vision om framtiden?
Det har på sätt och vis alltid funnits en strävan att uppnå vissa mål i samhället. Men exakt vad är det vi strävar mot numer? Jag har faktiskt ingen aning.
Miljöfrågorna är stora — många känner ett akut behov av att rädda moder jord, men ärligt talat innebär den frågan ingen motsättning i att sträva mot ett samhälle där förvärvsarbete tillhör det förgångna. Troligtvis tvärtom.
Att fördriva fattigdom en gång för alla, att uppnå en hälsostatus där man kan få leva och må bra tills det är dags att kliva av. Självklara saker, som inte heller talar mot en framtidsvision där 9–5 inte existerar längre.
Jag inbillar mig att det är en förutsättning att veta vart man ska för att kunna rita vägbeskrivningen. Men nu sitter jag med pennan i handen, och vet inte ens var jag ska sätta ner den på pappret.
Politiker har heller inte några sådana visioner vad jag kan läsa mig till. De enda som funderar på dylikt, inser jag lite skräckslaget, är konglomerat som Disney osv. De visionerar stort och smått, och positionerar sig och styr oss alla framåt mot sina mål.
Det är nog dags att börja fundera på vilken slags framtid vi vill ha — på riktigt. Inte med dagens förutsättningar, utan de förutsättningar morgondagens samhälle ska ge oss. En positiv bild — något vi måste gemensamt försöka komma fram till och som känns bra att sträva mot.
Andra bloggar om: framtid, förvärvsarbete, framtidsvisioner, miljö, kultur
Visioner… Vem bryr sig om sådant när man kan bygga politik kring några procentenheter sänkning/höjning på godtycklig skatt eller vad som för stunden är populistiskt korrekt?
Du är hopplöst omodern Emma! ;)
För övrigt så ögnade jag en site om medborgarlön idag som var rätt intressant. Om inte direkt relaterat till ämnet så åtminstone indirekt. :)
Vilken vision. Ett samhälle fullt med förslappade latmaskar styrt av en liten elit av dom tekniska “hobbyisterna” som är dom enda som förstår hur maskinerna funkar.
Tack, jag avstår. :-)
I övrigt kommer det alltid vara så att dom flesta är bereda för att jobba för att få mer pengar och därmed skaffa sig bättre prylar än grannen. Och dom personerna kommer inte acceptera att en hög med latmaskar får pengar bara för att dom inte känner för att jobba, så jag tvivlar på den praktiska möjligheten, även om den är tekniskt möjlig. Det är ju som vi reda har sett fullt möjligt redan idag att låta folk som inte vill jobba slippa göra det. Men det är inte politiskt acceptabelt.
Personligen gillar jag visionen att skapa mer individuell frihet. Friheten att slippa jobba känns dock inte speciellt viktig. ;)
Håller med att det vore intressant vad det finns för visioner bland politiker, om det finns nåra alls.
Hahahaha, jaa du Lennart, inte vet jag om vi alla skulle vara förslappade. Men jag tror att du har en poäng i att ägande är något som mäter framgång ganska länge framöver. Men därmed inte sagt att så som ägande ser ut idag är som det ser ut i morgon. Jag gillar tanken med individuell frihet. Men om folk ska “tvingas” att förvärvsarbeta så kanske den inverkar på friheten…? (Menar egentligen inte allvar med frågan, busar bara lite.)
Det som är intressant är egentligen om det finns några visioner över huvud taget.
I ett samhälle där alla kan ha oändlig fritid är det sannolikt att ägande blir ännu viktigare. Elelr iaf pengar. Vem vill visa sig cool genom att förverkliga sig själva när alla har all tid i världen att förverkliga sig?
Att den majoritet av mänskligheten som är mest intresserad av att må bra, och inte av att ha status, helt plöstligt skulle ändra sig ser jag inte som nån nämvärd möjlighet. Såna har vi vart sen vi var apor, det är nog genetiskt. :-)
Håller med dig….finns inget “genetiskt” som säger att man ska jobba 8 timmar om dan. Ingen naturlag heller. Och att vara på jobbet innebär sannerligen inte att man per automatik är flitig som en myra. Ibland kan det faktiskt vara tvärtom. Hur lätt är det inte att maska sig genom en dag på jobbet ibland ? I alla fall på vissa högavlönade…fast jag talar inte av erfarenhet. Har aldrig haft något högavlönat jobb. Men jag tror att det är en myt det där med att folk bara jobbar för pengar. Alla vill väl uppnå något högre och bättre. Vill de inte det är det för att de aldrig har fått några alternativa sätt att tänka eller leva på. Så att bara jobba för pengar känns rätt fantasilöst för min del, åtminsone om det är enda sporren, verkar det andefattigt ! Och jag tycker att människor som pratar om andras låga ambitioner med livet har en dålig tilltro till andra människor. (Genom andra känner man sig själv, kanske ?)Konstigt nog är det ofta de som hyllar de materiella värdena, och samtidigt vill de att alla ska “frihet” att välja. Fast det handlar ju inte om att välja livsstil då, eller att välja att ha andra ideal eller politiska åsikter. Då utnämns man till “parasit på samhället”,
“särintresse”, man är “politiskt korrekt”, och …you name it ! …Fritt val där ;-)
Det enda man får välja är vad man ska konsumera. Inte OM man överhuvudtaget ska konsumera utan VAD.
Suck…Jag blir så trött. Men skönt när någon som du, vill och orkar tänka lite längre än näsan räcker ! Tack för det !
Kram =)
tackar! Du har lyckats inspirera mig!
Läs mitt svar här: http://cynism.blogg.se/1190389365_arbeta_din_jvel.html
“Att den majoritet av mänskligheten som är mest intresserad av att må bra, och inte av att ha status, helt plöstligt skulle ändra sig ser jag inte som nån nämvärd möjlighet. Såna har vi vart sen vi var apor, det är nog genetiskt. :-)”
Tvärtom menar jag ju. Att den majoritet av mänskligheten som är mest intresserad av status helt plöstligt skulle ändra sig ser jag inte som nån nämnvärd möjlighet. Såna har vi vart sen vi var apor, det är nog genetiskt. :-)
Så skall det stå.
[...] Opassande kommer med intressanta reflektioner om ett samhälle där inte alla behöver arbete. Detta är ytterst relevanta frågor att ta på största allvar. Dels för att man alltid även som samhälle bör ställa sig frågan om varför vi gör allt det som vi gör, men också för att teknologin i sig själv driver en utveckling mot att allt färre människor behövs för en rimlig standard. [...]
[...] inte arbeta: en Opassande Cynism? Bloggarna Opassande och Cynism skriver om ämnen som länge intresserat mig och som återkommer i många av mina [...]
Nu är det länge sedan (i cybertid mätt) som Opassande skrev detta inlägg,men nån senkommen läsare kanske masar sej hit.. jag reagerar främst på Lennarts närmast våldsamma reaktion på den O-Lutheranska tanken att vi kanske inte måste “arbeta” = byta vår tid mot andras pengar för att kunna överleva. Men varken tanken eller förhållningssättet är nytt! Snarare uråldrigt! Genom tiderna har människoarten strävat efter att frisätta eller flytta tid från kroppsarbete till konstruktivt/utvecklade tankearbete. Kanske inte medvetet, kanske har vi trott att vi genom att börja odla istället för att plocka frön på våra vandringar, hetta upp vår mat istället för att låta den ruttna till smältbarhet och utveckla redskap för att minska åtgången på muskelkraft, bara köpt oss tid att vila, inte tid att utveckla ännu mer arbetsbesparande metoder, men icke desto mindre har det blivit resultatet!
Och genom vår ändå mycket korta “utvecklingstid” från nomader till tekniker (klumpigt ord) så har det alltid funnits plats för tänkarna, visionärerna, de som sett sambanden bakåt och kanske framåt i tiden..
Lennarts synsätt grundlades av Luther och befästes med industrialismens intåg, “den som icke arbetar…” och därmed bestämdes arbete vara detsamma som vinstgivande lönearbete.
Men Lennart..de “förslappade latmaskarna” på stenåldern kanske i själva verket var det som uppfann det nya sättet att klyva en bit flinta, så inte så mkt av stenen gick till spillo?
Nej, ändra samhällets lutheranska synsätt, även icke-synligt, icke-producerande arbete är vitalt för samhällets utveckling!
Vad i hela friden får dig att inbilla dig att jag, eller för den delen någon annan i den här diskussionen bara ser fysiskt arbete som arbete?
“icke-producerande arbete”
Nåt sådant existerar inte. Om man inte producerar nåt, så arbetar man inte. Men det man producerar kan vara allt från mat till idéer. Så länge det är nåt man vill ha själv, eller någon annan är beredd att på nåt vis betala för, så är det arbete.
[...] Uppdatering: Jag tipsades om Jimmy Sands bloggpost Den gröna Möllerlinjen, En medborgarlön som faktiskt fungerar samt Opassandes inlägg från 2007 om man verkligen måste förvärsarbeta. [...]
[...] frågade 2007 om man verkligen måste förvärvsarbeta och skrev bland annat ”Är det ett självändamål att propagera att alla måste [...]