Goda råd och dåliga ursäkter
Dagens citat: “Det var ett kvalitetshöjande arbete som gick fel” Marcus Larsson, driftledare vid Telia Sonera, säger det till DN.se för att förklara varför Telia la ner rejält i natt. Så ska jag nog fortsättningsvis uttrycka mig när jag tar sönder program för att jag inte vet vad jag håller på med.
Killen som fick gå hem för att han färgat håret rött får mig att komma att tänka på en undersökning som gjordes av ett ungdomsprogram på radio för något år sedan eller så. Där ringde de runt till olika inrättningar för åldringsvård, och frågade om deras gamla farmor kunde få slippa bli vårdad av de med utländsk härkomst, eftersom hon inte “förstod sig på” det där med utlänningar.
Ett förvånansvärt stort antal som tog emot samtalet hade stor förståelse och skulle göra sitt bästa för att tanten skulle få slippa anställda med invandrarhärkomst. Antagligen mest för att kunna sälja in en säng och sedan göra som de ville ändå, för övrigt.
Jag skulle vilja rekommendera chefen som påstår att folk klagat om den rödhåriges utseende att göra som den kvinna som var ett lysande exempel på motsatsen av den lismande inställningen ovan, dock: “Vår personal är oerhört duktig och professionell, så någon sådan selektiv behandling kommer inte på fråga.” Folk med bollar vinner i längden.
Första intrycket man får av människor är viktigt, dock. Men ska man tolka listan så är det beteendet som styr vilket intryck man får, inte utseendet. Där ser man.
Det är faktiskt lite av en konst att varva ner. Själv ser jag fram emot elva dagar av att högaktningsfullt skita i jobbet. Det svåra blir att inte “tjuvstarta”… Dessvärre skulle inte min chef höja så mycket som ett ögonbryn kom jag översållad av piercing och punkigt hår.
Andra bloggar om: telia, utseende, hår, chefskap, ledarskap, intryck, jul, piercing
Hahaha. “Kvalitetshöjande arbete som gick fel” Bästa ursäkten för ens egna misstag och slarv ja. :D
Jag är nöjd med det kvalitetshöjande arbetet på bloggen iaf, även om jag också sällar mig till dem som eftersöker en lite större header. I övrigt känns det faktiskt förbaskat fräscht och luftigt.
drf’s last blog post..Pansarkryssaren mot horbyn
:D Det kommer, ska bara hitta på något “snyggt” först! Känner att jag skynd-slarvat lite väl mycket, så petar lite i taget så länge!
Det är nog en bra plan, man ska skynda långsamt, som Skalman!
drf’s last blog post..Pansarkryssaren mot horbyn
Jag är kluven…eller egentligen inte. Det handlar nog mer om att jag inser att det handlar om fler dimensioner än en.
Det är ju fullkomligt självklart att Papegoj-look-aliken från artikeln i en ideal värld borde ha rätt att klä och utsmycka sig så som han trivs med. I en ideal värld betvivlar jag dock starkt att det finns något som heter marknadskrafter eller åtminstone något som påminner om den situation som per automatik kommer med kapitalistismen. (OBS! Det här är ingen värdering av vårt ekonomiska system utan ett konstaterande av det. Det är heller inget personligt ställningstagande för eller emot.)
Företagande handlar först och främst om profit. På motsvarande sätt är en anställning först och främst en affärsuppgörelse mellan den anställde och uppdragsgivaren. Om något är (potentiellt) dåligt för affärerna så riskeras profiten. Om detta “något” råkar vara en anställd som inte ikläder sig den ofta skenheliga och trångsynta norm som ofta florerar bland stora delar av medborgarskaran så blir en naturlig konsekvens att “något” så snällt får ta och åtgärda det som uppfattas som ett (potentiellt) problem. Det här är sällan något som sägs rakt ut men det förekommer i ett otal sammanhang.
Det är lättare att förstå problematiken om man reducerar ned företaget till ett enmansföretag. I ett dylikt scenario blir det mer tydligt vilka anpassningar man måste göra för att få en så “perfekt” utsida och yttre mot sina kunder. Små företag har i regel små resurser och mindre marginaler. Man måste m.a.o. försöka optimera allt som går i profitens namn. Om ett sådant företag ska anställa någon och valet står mellan lika meriterade kandidater så är det, självklart men tyvärr, ofta så att sådant som potentiellt kan uppfattas som negativt ur en kunds perspektiv får fälla avgörandet. Det kan handla om att man i exempelvis USA, i synnerhet efter 9/11, i valet mellan Mellanöstern-Ahmed eller Texas-Joe valde den senare…utan tvekan. Det kan också vara mer subtila saker som att det är lättare att anställa “snygga” än “fula”. På motsvarande sätt så väljer man lättare “normalt” utseende framför “mindre normalt” som ex. papegojfriserade piercingfantaster. Givetvis så blir detta normalt sett mer markerat ju mer direkt kundkontakt kandidaten är tänkt att ha.
Att profiten är A och O och det är det fokus som framgångsrika företag måste ha verkar ibland nästan vara en nyhet t.o.m. för människor med ansvar som man borde kunna förvänta sig betydligt mera av. Exempelvis var det inte länge sedan som Maud Olofsson yrade om att Mikael Styrman (VD för Ekfors Kraft) skulle tänka på invånarna i Tornedalen och “det sociala ansvarstagande som man bör ta som elkraftsproducent”:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=699719
Om det är bra för profiten så vore det på sin plats med “socialt ansvarstagande” så visst…men att appellera till oväsentligheter (sett ur det perspektiv som kommer ur vårt ekonomiska system) som inte rör kronor och ören är bara ordbajs och nonsenssnack.
Och nu blev det kanske lite OT…
För övrigt så känns det lite som upp och nedvända världen för undertecknad som egentligen inte är så förtjust i det som tidigare kommentar kanske pekade på och som oundvikligen kommer med kapitalismen. Varför? Jo för att jag länge uppskattat råkapitalisten Soros för att han ofta felaktigt utpekats som syndabock för att han bara gör det som kapitalismen möjliggör och för att han är ärlig om det. Samma uppfriskande ärlighet såg jag häromveckan i något debattprogram där Berth Milton skulle skyfflas skit på men där densamme fullkomligt ägde hela diskussionen och i mina ögon fullkomligt dräpte sitt motstånd.
Mer OT… Sorry!