Många bäckar små kommer att dränka oss
Det är intressant att notera att det bara är representanter från industrin i ett debattinlägg på Expressen idag där man uttrycker sin oro över att förlora distributionsmonopolet. Vet egentligen inte varför man blandar ihop begreppen äganderätt och upphovsrätt på det vis som görs i artikeln. Men eftersom inga artister signerade får man väl spekulera att de sorterar under rådande “äganderätt” hos industriledarna, då.
Visst är det viktigt att artister kan känna att de har möjligheter att försörja sig — men ska ärligt erkänna att jag känner extremt liten motivation att bekymra mig om IFPI eller andra pappersskyfflare som exploaterar kreativitet i brist på egen talang. Särskilt när de helt ignorerar den primära frågan att de driver på utvecklingen mot en kontrollstat och vägrar erkänna sin delaktighet i samhällsutvecklingen.
Läs Mattias Bjärnemalms kommentar, också.
Rick Falkvinge, partiledare för piratpartiet — har skrivit långt och intressant på Stockholms Fria under rubriken “Sista chansen att rädda privatlivet”:
[...] den utgår från att enda anledningen att dölja något är att man har gjort något orätt. I själva verket är behovet att hålla vissa saker för sig själv ett väldigt djupt rotat mänskligt behov. Det illustreras enklast med att de allra flesta låser dörren när de går på toaletten. Det finns vissa saker som vi bara berättar för ett fåtal förtrogna, som vi aldrig skulle berätta över lunchbordet på arbetsplatsen. Ändå är det precis dessa saker som staten nu vill ta sig rätten att höra oss säga.
Niklas Ekdal, DN, konstaterar att kamerorna som ska rädda liv på vägarna, blir i längden ett verktyg för lite väl mycket intresse för hur du lever:
Vill vi leva fotodokumenterade och GPS-övervakade liv? Det är lika bra att ställa sig frågan nu, för bilresan till storebrorssamhället kommer att vara kantad med goda avsikter.
Om du som jag missade Isobel Hadley-Kamptz inlägg “Stoppa censuren på nätet”, så rekommenderar jag att du kollar in den nu istället.
Det sägs finnas ett stabilt stöd för allt mer av övervakning. I det rena mjölets och den galopperande oprecisa rädslans tidevarv tycks de flesta acceptera vad som helst så länge åtgärden får oss att känna oss åtminstone lite tryggare.
* * *
Andra bloggar om: övervakning, bodsströmssamhället, kontrollsamhället, upphovsrätt, äganderätt, datalagring, vägkameror, censur, yttrandefrihet, integritet, privatliv, samhälle, kultur, politik, fildelning
Känner panik för allt det här, vad ska man göra? Kan man göra nåt? Det är så mycket!
//orolig
[...] tidigare i veckan publicerade en fildelningsvänlig artikel svarar nu sju från branschen. Tack opassande för [...]
Ja, det som bekymrar mig är det lapptäcke som håller på att sys ihop och ingen verkar bry sig om hur det ser ut när det är klart. Alla vill ha sin lapp med. Den soms kriker högst och talar mest och bäst vinner…
Usch säger jag bara. Men det är bara att ånga på.
Mary’s last blog post..Har moderaterna blivit pirater…
Den absoluta höjdpunkten i Expressenartikeln är ju när man påstår att Englands kulturutskotts uttalande för att ISPs ska tvingas samverka i jakt på fildelare är “grunden för en modern upphovsrätt”. Kan man göra en större vurpa?
Om man ska modernisera upphovsrätten så bör väl handlingarna som tas åtminstone beröra själva upphovsrätten, och inte ha att göra med ökad kontroll av förbrytare mot samma gamla föråldrade upphovsrättsmodell.
Herregud så pinsamt.
drf’s last blog post..Söndags-roundup v1.08
[...] Opassande 2 NY [...]
Gun, skriv insändare till DN, SvD, eller din lokaltidning. Det gäller att vi bloggare beger oss utanför bloggvärlden för att sprida kunskap om detta ämne som gammelmedia knappt skriver om.
Jag har bestämt mig för att börja skicka insändare till både lokala och rikstäckande tidningar. Att få politiker, svenssons och andra i den icke bloggläsande delen av befolkningen att vakna, det är ett måste.
Det är lätt att räkna upp orsaker till att man drabbas av panik, men det är ingen anledning att bli panikslagen. Jag är ingen psykolog, men såvitt jag förstår orsakas panik av att man lider brist på handlingsalternativ, en känsla av maktlöshet och brist på kontroll.
Behåll därför kontrollen över dig själv. Så länge du är vid medvetande, så har du alltid några olika handlingsalternativ, även om du så är inlåst i ett mörkt rum utan synbar möjlighet att ta dig ut. Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus i stället. Utnyttja situationen till att göra något konstruktivt. Nöden är som bekant uppfinningarnas moder.
Själv tror jag på idén att bygga upp alternativa samhällsstrukturer, alltså alternativ till de strukturer som vi har vant oss vid att “det allmänna” tillhandahåller, antingen det handlar om kommunikationsnät, socialförsäkringssystem eller rättsväsen. Internet har kommit att utgöra en grogrund för sådana alternativ, med VR-miljöer av typen Second Life, sociala fora som Facebook, eller anonymiseringstjänster i stil med Relaxx. Dessa exempel är bara enkla prototyper med begränsade användningsområden, men likväl har miljoner människor intresserat sig för att använda dem, och de ger en antydan om vad som är möjligt att göra.
Vad är det som säger att staten skall ha monopol på att tillhandahålla ett socialförsäkringssystem, eller ett telefonnät? Gå samman några vänner, bilda en förening, och satsa var och en några slantar i en gemensam pott för utdelning till den av er som oväntat råkar i akut behov av det – där är grunden till ett privat försäkringsbolag. Upprätta en meddelandetjänst, där ni kan skicka text- eller röstmeddelanden via varandra, och ni har skapat en teleoperatör. Visst, allt har sina tekniska begränsningar, men se inte begränsningarna, se möjligheterna.
Efter hand som dessa alternativ växer och blir intressanta för en större allmänhet, så naggas de offentliga monopolen i kanten, och framför allt bjuder alternativen på en välbehövlig konkurrens, en konkret demonstration av att det går att lösa praktiska problem även utan statens hjälp. Staten kan då reagera på något av två olika sätt; antingen försöker man förbjuda alternativen, eller så anpassar staten sina egna lösningar för att locka tillbaka “kunderna”. Staten kan dock aldrig i längden vinna ett förbudskrig mot sina egna medborgare, för det är alldeles för många uppfinningsrika hjärnor som sitter och letar kryphål i lagen.
Det är i själva verket staten som finner sig sakna handlingsalternativ, och därför drabbas av panik – inte vi. Tyder inte de senaste årens lagstiftningsfrenesi på en viss panik från statsmakternas sida? Jag tycker åtminstone det, och det utan att vi behöver se några panikslagna riksdagsledamöter eller kallsvettiga statstjänstemän; det är nämligen statsapparaten i sig som har fått panik, inte människorna som bygger upp den.
På 1970-talet läste jag om en rörelse i Stockholm som kallades Alternativ stad. Jag vet egentligen inget om deras verksamhet, men namnet har inspirerat mig att tänka i termer av “alternativ stat”, alltså en parallell statsbildning till den befintliga – med medborgare, folkbokföring, lagstiftande organ och liknande, men inte nödvändigtvis med något eget territorium. Ett politiskt experiment. En illustration av en annan verklighet. För hur pass verklig är egentligen den stat som vi alla känner till? De där länsgränserna som man kan se på varenda karta, finns de ute i naturen eller är de bara något som Lantmäteriet har hittat på?
Använd fantasin, men inte till att måla upp det ena domedagsscenariet efter det andra, utan till att hitta på nya lösningar på alla problem som vi snubblar över. Endast genom att pröva olika vägar och se efter vilka som är återvändsgränder, så kan man upptäcka dem som inte är det.
Och, ingen panik. Det finns alltid en plan B!
Anders, att starta en ny stat utan fysisk utsträckning var en intressant tanke. *funderar vidare*
Annars har jag funderat på vad som skulle hända om det rådde fri konkurrens mellan staterna. Alltså om det ligger i staternas intresse att ha en befolkning och folk får bosätta sig var dom vill.
Gun; jag får lite dåligt samvete — tycker inte om att skrämma människor, men känner likaledes dåligt samvete om jag är “ensam” i att veta vad som händer. Själv gick jag med i piratpartiet när jag insåg vad som började hända, drog igång bloggen och har skrivit lite insändare osv till tidningar. Annan form av bäckar små som jag hoppas motverkar. Annars är det den gamla hederliga mun-mot-mun-metoden som gäller, tror jag. Prata prata prata om vad som händer. Det är värt hur mycket som helst.
Anders; jäkligt intressanta tankebanor!
[...] också:Opassande – Många bäckar små kommer dränka oss Opassande – Pinsamt när ledare fortsätter med en felskrivning projO – Horace Engdahl ljuger Oscar [...]
[...] Opassande1, Opassande2, Opassande3, Bloggelito1, Bloggelito2, Teflonminne, Swartz1, Swartz2, Lodenius, Biology [...]
[...] uppstått på sista tiden är att likt en ettrig Jack Russel på speed tjata om att upphovsrätt inte är samma sak som äganderätt och in i minsta detalj redogöra hur upphovsrätten uppstod. För att inte [...]