“De kastar sig nerför stupet, varför ska inte vi?”
Paul Lindquist (m), kommunalråd från Lidingö, har både genom sin blogg och SVT Opinion gett sig in i fildelningsdebatten. Han tycker det är okej med kameror i omklädningsrum på H&M för att stävja snatteri, så anser med andra ord att massövervakning är helt okej i upphovsrättens namn. Det får man väl tycka, ovanligt att någon står för den åsikten — men det blir en liten kullerbytta mot slutet där han sågar FRA-övervakning. I försök att tolka det han skrivit, menar han att privata intressen måste kunna få övervaka men inte staten? Sen påstår han dessutom att The Pirate Bay tjänat massa pengar på upphovsrättsskyddat material — då måste man nog lite försynt undra varför inte musikindustrin dragit igång liknande verksamhet om det finns pengar att hämta?
En skendebatt, kallar Henrik Pontén, antipiratbyrån de senaste veckornas diskussioner. Tycker personligen det är lite roligt att se ordet skendebatt användas lite här och var, ett modeord just nu. Självklart är det enklare att säga “skendebatt” än att ingå i debatten och använda argument som slår hål på motståndarargumenten. Genom sig själv känner man andra? Han menar att Frankrikes lagstiftning är ett föredöme, för övrigt. Det är hans jobb att verka för hårdare tag, så det är inte alls konstigt att han säger/tycker det. Intresset för hur dessa lagar påverkar franska medborgare är såklart inte högt. Det gamla talesättet “om dina kompisar hoppade utför ett stup, skulle du göra det också”, känns aktuellt.
Det började med barnen, sen var det fångarna, vilka står på tur härnäst? RFID-chip ska nu opereras in på brittiska fångar för att spara utrymme i fängelserna. De har redan tidigare infört RFID-märkning av skolkläder för barn i syfte att veta var de är. Storbritannien har framhållits som bra exempel på hur man kan göra av upphovsrättslobby och politiker — det blir som att titta in i en kristallkula som både USA och Storbritannien tillhandahåller. Vi har absolut inget att oroa oss för, nejdå.
Internetanarkister blir det senaste tillmälet till de som ifrågasätter utvecklingen där upphovsrättsbeivran och massövervakning är intimt knutna till varandra. Den som gifter sig med tidsandan blir snart änka, citeras i slutet av artikeln, och kan inte låta bli att fundera över om det inte kan innebära att de som gift sig med hur det var förr, nu ser sig stå utan en partner.
En debattartikel är skriven ägnad att bemöta Horace Engdahl och Cecilia Renfors ur upphovsrättsinnehavares perspektiv. Alla kreatörer alt. artister som håller med om artikeln (oavsett anknytning till pp eller inte), är välkommna att signera. I skrivande stund är den uppe i 55+ underskrifter. Tanken är att försöka få den publicerad i någon av tidningarna, kanske framför allt Expressen som varit ledande i den här debatten.
* * *
Andra bloggar om: fildelning, upphovsrätt, kontrollsamhället, antipiratbyrån, frankrike, storbritannien, rfid, övervakning
Man inser att detta är en jättefråga somkräver engagemang på många sätt. Från alla partier tycker jag då.
Mary’s last blog post..De filer som är på min dator behöver inte vara mina…
Undrar verkligen vilka källorna är för uttalande som:
“I andra länder har fildelningen minskat i takt med att lagstiftningen skärpts.”
Journalister som går på ifpi propaganda rakt av antar jag, ska maila tt gubben och fråga.
I andra länder har isbergen förnuft nog att stanna kvar under vattenytan när man sågar av de tio procent som sticker upp.
Alla bloggare (de som skriver gratis alltså, för sitt eget höga nöjes skull) kan ju skriva under. Vi är ju om något kreatörer.
Emma!
Du får gärna vara kritisk till mina åsikter, men jag skulle uppskatta om du inte framförde rena lögner på din blogg.
I min debattartikel på SVT Opinion ifrågasätter jag argumentet att eftersom det är svårt att beivra olaglig fildelning utan stora intrång i människors privatliv är det lika bra att ge upp och göra det lagligt.
För att tydliggöra bristen i argumentation exemplifierar jag med att man då lika gärna borde avkriminalisera snatterier i klädbutiker för att det vore orimligt med kameraövervakning i provhytterna.
Som framgår tydligt i artikeln förespråkar jag inte på något sätt kamerövervakning i provhytterna. Tvärtom, en av poängerna med min artikel, vilket bl a belyses i slutet är just att vi inte kan acceptera vilken övervakning som helst (men att det inte nödvändigtvis är skäl till legalisera en företeelse).
Det vore på sin plats att du redigerar ditt blogginlägg så att den återspeglar vad jag faktiskt har skrivit.
Artikeln i sin helhet finns att läsa på http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=35188&a=1023408&lid=puff_1023539&lpos=extra_0
Jag ljuger självfallet inte som redovisar mitt intryck av din ståndpunkt i artikeln, så kommer inte att ändra något i inlägget. Däremot var det trevligt att höra att du anser övervakningen vara såpass viktigt, principiellt, att du inte vill ställa dig bakom den. Det framgår nämligen inte av din “tydliga” artikel, kanske är det min svaghet, det krävs ju som bekant två för att dansa tango. För det slog mig aldrig att du enbart gick i polemik över själva argumentet – inte sakfrågan.
@Paul Lindquist
Tja, skall vi vara petiga ang lögner får du nog börja med att ändra din artikel. Du hävdar där att man som musiker får dela med sig av sina verk kostnadsfritt, vilket är fel. Som synes tvingas även en oansluten artist att betala till STIM om man vill sälja sin musik eller länka till någon annan.
Att jag som vill kunna streama webbradio med 100% CC licensierad musik är tvingad att betala STIM för detta var enligt dom en självklarhet när jag dristade mig till att ställa frågan.
Så att dela med sig av sin egen musik gratis är inte lätt, ens för dom som vill och försöker…
Nej, det är inte “på sin plats” att man redigerar det som en gång skrivits och offentliggjorts bara för att någon annan tycker att man har fel. När NKVD-chefen Lavrentij Berija efter Stalins död föll i onåd hos den sovjetiska ledningen och avrättades skickade förlaget för den nyligen utgivna sovjetiska nationalencyklopedin ut ett rättelseblad där artikeln om Berija hade ersatts med en om Berings sund. Historien “redigeras om” för att allmänheten skall slippa läsa gamla “lögner”.
“The antidote to bad speech is more speech, not prohibitions against speech.” Om man anser att något som sägs i den offentliga debatten är fel, då bemöter man det i sak och låter åhörarna döma själva, i stället för att kräva att motparten plockar fram radergummit. Det är en mycket olustig utveckling att man skall känna sig tvungen att spara egna kopior av allt intressant man läser enbart av det skälet att texten nästa dag omärkligt kan ha ändrats i något viktigt avseende, eller helt enkelt tagits bort därför att någon tyckt illa om den. Censurhotet driver därmed på kopieringen, vare sig den är förenlig med upphovsrätten eller ej.
Så till sakfrågan, huruvida det är rimligt att öppna någons privata brev för att tillse att upphovsmannen erhåller ersättning för det som skrivs. Det är nämligen konsekvensen av att eliminera friheten att framställa enstaka exemplar för enskilt bruk, vilket man gjorde genom en lagändring 2005. Om samma regler för vad som får yttras skall gälla i privat korrespondens som i en tryckt tidskrift, vad skall vi då med kuvert till? Är ett telefonsamtal mellan två personer detsamma som en närradiosändning med enbart en lyssnare, så att man förväntas betala en liten avgift till STIM om det spelas musik i bakgrunden under samtalet?
En väsentlig, om än inte avgörande, skillnad mellan det privata brevet och provhytten är att det fram till 2005 var tillåtet att framställa enstaka kopior för enskilt bruk, oavsett hur förlagan hade tillkommit. Butikssnatteri var däremot förbjudet också före 2005, och kan härledas till brottet stöld, som varit förbjudet sedan urminnes tider. Vi talar om två väldigt olika brott, med milt talat olika grad av förankring i det allmänna rättsmedvetandet. Att man kan använda delvis samma metoder för att upptäcka dem (kameraövervakning respektive brevöppning) gör inte brotten i sig jämförbara med varandra. Om man ser till den ekonomiska förlust som offret för respektive brott gör, direkt eller indirekt, så förefaller övervakningskameran i provhytten vida mer motiverad än kontrollen av det privata brevet för att upphovsmannen skall ha några procent av brevportot i royalty.
Jag försöker undvika att begå brott även när ingen tittar på, men det börjar bli svårt. Jag skulle hellre ägna mig åt civil olydnad inför öppen ridå för att demonstrera vilka bisarra konsekvenser lagen har fått, men jag betvivlar att någon skulle bry sig om det. Polisen har inte ens ett formulär på webben där man kan anmäla intrång i upphovsrätt. Kanske inser de att vi är några stycken som skulle vara beredda att på pin kiv anmäla oss själva för rena struntbrott ett par gånger om dagen…
Gelo, jag ser gärna att vi synar STIM:s anspråk en smula. Om det stämmer som du och jag tolkar deras webbsida, att STIM reser krav på ersättning också för musik av upphovsmän som de inte företräder, då får de väl dra oss inför domstol där vi kan bemöta deras argument. Hävdar de alltså att 42 e § upphovsrättslagen (“de radio- och televisionsföretag som regeringen i enskilda fall beslutar”) är tillämplig på streamad webbradio? Har du utgivningsbevis för din “station”? Jag vet att lagen är konstig, men om STIM har mage att kräva dig på ersättning för att du spelar min musik, då är det STIM som snyltar på mina rättigheter, inte du, oavsett vad lagen säger. Kasta tillbaka deras egna anklagelser i ansiktet på dem.
Jag har inte din e-postadress. Kontakta mig gärna privat om du är intresserad (du hittar en adress via min webbsida), så får vi diskutera saken.