Den akterseglade filmindustrin
I Blekinge går biografägarna ut och luftar sin oro över att de tappar besökare. Fildelning anges som skäl, och de vill att folk ska tvingas sluta med det. Samtidigt är det faktiskt inte helt långsökt att fundera över vad det är biograferna där saknar i mervärde, som gör att folk inte kommer. Personligen tycker jag film är bäst på bio, helt klart, men jag betalar inte för att se en film ett eller flera år efter alla andra, i en medioker salong med skruttiga förutsättningar. Det framgår nämligen inte om biograferna i Blekinge håller sig i framkant, visar aktuella titlar eller om salongerna tillför något extra. För det är det det handlar om när man tävlar om publiken, att tillföra ett mervärde konsumenter är beredda att betala för och efterfrågar. Det är en märklig inställning att tvinga folk medelst lagstiftning för hur de ska konsumera film.
Johan Lindqvist konstaterar i GP att filmindustrin lämnar mycket att önska, när det gäller tillgång online. Tillgänglighet och konsumentvänlighet, påpekar han, är viktiga ingredienser. Trots det, konstaterar han att det konsumenterna eftersöker inte levs upp till av filmindustrin.
Kort sagt handlar det ur ett realistiskt perspektiv inte enbart om moral utan faktiskt också om tillgänglighet och konsumentvänlighet. GP har under flera dagar testat olika legala sajter där man kan ladda ner film. Om man bortser från att utbudet på de här sajterna i flera fall är påfallande påvert så finns det ändå kvar besvärande många problem. I bästa fall lyckades vi titta på en streamad film med teknisk, svag kvalitet. I sämsta fall har vi betalat för en tjänst som aldrig har fungerat och i stället brottats med en rad olika felmeddelanden.
Filmbranschen hamnar i piraternas bakvatten (vitsigt!) skriver man på IDG. Istället för att satsa på internet, så lägger man ner all uppmärksamhet på Blueray, dvs fysiska diskar som är tänkta att ersätta vanliga DVD-filmer. Gerard Versteegh på Film2Home konstaterar att en av anledningarna till att filmindustrin i Sverige blir akterseglade är att de tvingas använda drm av filmbolagen.
* * *
Andra bloggar om: film, fildelning, internet, bio, kulturkonsumtion, dvd, blueray
Kanske kan fildelning påverka biobesök, men har de överhuvudtaget tänkt på andra orsaker ?
Jag har minst tre vänner som har hemmabiosystem och sitter mycket hellre hos någon av dem och tittar på film. Den upplevda bildytan är ungefär som på en biograf och ljudet upplever jag som bättre. Så varför ska jag riskera att hamna bakom en 2.10 lång människa som skymmer sikten och tvingas lyssna på prasslande med godispåsar när jag kan gå hem till någon av mina vänner och sitta i en mycket trevligare miljö och titta på film.
Det enda som en biograf kan tänkas locka med är att filmerna kommer ut tidigare där. Men personligen har jag inte bråttom med att se nya filmer.
Ett intressant fenomen som ev. kan uppstå är ju att BlueRay floppar och dvd inom kort är för gammalt och det finns bara skittjänster på nätet.
Vart ska alla hitta filmer då? En herrans massa sunkiga cam versioner :-)
Biograferna i Olofström och Ronneby kan knappast skryta med topmodernitet. En del av förklaringen är att vi har så nära till den helt fantastiska biografen i Bromölla och vi kör konsekvent ned dit när det är biodags.
http://www.skane.com/cmarter/cmarter.asp?doc=2505&tprodid=83424
[...] Visserligen inte helt utan tandagnissel, har jag stoiskt bitit ihop för den där förbaskade antipiratreklamen man måste genomlida på bio. Jag har alltid tyckt att det varit den ultimata oförskämdheten att jag som köpt en biljett ska behöva utstå sådant trams, och dessutom ofrivilligt bidra med pengar till det. Biografägarna i Sverige har gett sig fan på dock, att jag ska avstå helt från att besöka deras etablissemang. Marknaden (som varit stadig och hälsosam för biograferna) sköts bäst via lagstiftning, verkar de anse i och med att de genomfört en annonskampanj där de ber om privatpoliser; själv sitter jag och funderar på hur jag ska påverka marknaden via min plånbok. Jag tror minsann att de svenska biografägarna just skitit i det blå skåpet. Igen. Och igen. [...]