Coelhos filmexperiment, dataspelande våldsverkare och lögndetektorer
May 13, 2008 – 7:40 am | by emmaPaulo Coelho fortsätter att ha framgångar med sitt koncept att dela ut sina böcker fritt — nu hjälper även bokförläggaren till, som har sett hur positivt det påverkar försäljningssiffrorna. Författaren har fått flera propåer från Hollywood angående hans böcker, men han har beslutat att utlysa en tävling där man får använda sig av The Experimental Witch att skapa en film istället. Det är en väldigt kontrollerad process, lite synd tycker jag när allt kommer omkring, men å andra sidan är det här ett bra tillfälle för nya och okända filmmakare att få uppmärksamhet. En vinnare kommer att utses och priset är 3.000 euro, samt att Coelho kommer att försöka få ut filmen till filmfestivaler.
En forskare i Harvard begår lite trendbrott som faktiskt snackat med ungdomar som spelar dataspel, inför en bok om våldsamma spel och hur de påverkar de som ägnar sig åt dem. Återigen konstateras att datorspel inte gör barn till våldsverkare. Men eftersom det är kontroversiellt att påpeka att datorspel inte är farliga i sig, så påpekas det att “om man exempelvis har en 15-årig dotter som spelar våldsamma datorspel 15 timmar i veckan bör man bli orolig”. Det slår mig alltid att sunt förnuft, att se extremt beteende hos sina barn och agera därefter, alltid presenteras i sådana här sammanhang trots att tanken är att det inte är farligt med dataspel.
Det är inte bara i Sverige man “jagar fuskare”, i Storbritannien har man gått så långt som att installera lögndetektorer som mäter stress i rösten och därmed kan avgöra om man som bidragstagare ljuger eller inte. Med tanke på hur frustrerad man kan bli av att sitta i telefonkö är det inte undra på att staten kan tjäna en väldans massa pengar på en sån här grej. Funderar på om det är som så att man kanske slänger på lite extra trösklar i uppringningsprocessen, kan sedan man luta sig tillbaka och tycka att detektorn gör ett bra jobb som sållat bort en massa icke-önskvärda.
* * *
Andra bloggar om: paulo coelho, fildelning, film, dataspel, våld, ungdom, lögndetektor, bidragsfusk, kontrollsamhället
10 Responses to “Coelhos filmexperiment, dataspelande våldsverkare och lögndetektorer”
By Vidde on May 13, 2008 | Reply
Självklart blir man påverkad av dataspel. Jag har en kompis som fått mycket bättre finmotorik (han har damp) sedan han började spela CS.
Jag har en annan kompis som arbetat som förskolelärarinna. De (förskole)barn som spelat mycket datorspel är våldsammare och har mindre empati. Och konstigt vore det väl annars. Barn behöver interaktion från föräldrar för att utvecklas socialt. Om de istället för mänsklig uppfostran lever digitalt och springer runt och dödar allt de ser, hurdana människor blir de?
MEN: när man väl fått sin personlighet formad och är i mitten av tonåren, då blir ens personlighet inte förändrad av att spela rollspel och annat. Då handlar det bara om att utforska andra världar än vår egen.
Iofs får man väl också tänka lite på att (amerikanska) militären faktiskt använder dataspel för att öka chansen att soldaterna faktiskt dödar sina fiender när de väl hamnar i strid, men jag tror ändå inte att någon som inte hade flippat ur annars skulle göra det bara för lite spelande i tonåren…
Iaf så var det ju smart att faktiskt studera det boken skulle avhandla. =)
By Jesper on May 13, 2008 | Reply
@Vidde: Det du säger om dataspels inverkan på barn är väl att om barnen spelar så mycket dataspel att tiden för interaktion med fäöräldrarna blir för liten så riskerar barnen att bli våldsamma.
Jag såg ett program på tv härom veckan om hur man kan använda simuleringar och spel för att träna olika saker. Mest fokus var det på en bilsimulator, men man fick också se värnpliktiga träna strid i bebyggelse. Psykologer och militärer var eniga i hur bra det var för att träna det taktiska och strategiska tänkandet samt för att träna handgrepp.
Däremot ansåg de, OCH HÄR KOMMER POÄNGEN jag tjuvhållt på så länge, att simulatorträningen var oduglig för att lära soldaterna att döda. De kunde genom dataspelet helt enkelt inte träna bort det motstånd mot att ha ihjäl folk som alla friska människor har. Det konstateras alltså från två håll (är dataspel skadliga, resp. kan vi lära soldater att döda) att dataspel inte gör folk likgiltiga inför andra människor.
å andra sidan tycker jag att de flesta dataspel är dödligt tråkiga, men det är ju en annan sak, och jag inser att jag tillhör en minoritet i den frågan…
By Mary on May 13, 2008 | Reply
Vad gäller dataspel så håller jag med Emma, det är alltid förnuftet som måste råda, det gäller ju allt.
Inom den pedagogiska forskningen (som jag fuskar lite med, pedagogik är mitt huvudämne och ett stort intresse också) så pratas det en hel del om det här med barn och dataspel. Det finns en hel del forskning också. Om man bortser från alla nackdelar så kan man räkna upp följande fördelar:
motoriken övas, det spatiala förmågan, språk (ofta på engelska), strategiskt tänkande, samarbetsförmåga, koncentrationsförmåga, abstraktionsförmåga, matematik (man ska ofta räkna poäng och tid), semiotisk förmåga, fantasi, skaparkraft mm mm
Så inteär detbara dåligt, men allt som barn lämnas ensamma med utan att de vuxna har någon koll är förstås inte bra.
mitt 8-åriga barnbarn sitter just nu och gör hemsidor i Mozilla, han ska lägga upp länkar på alla br akrigsspel han hittat och använder, hans kompisar är impade och lovar att de ska använd hans sida när han kommer ut på internet.
Han har växt upp med internet både hemma och hos mormor, han kan det här! Det är underbart att se med vilken självklarhet han går in på hitta.se för att leta efter telefonnumret till klasskompisen som flyttat till Skåne…
Marys last blog post..När frestelsen blir för stor…
By WysiWyg on May 13, 2008 | Reply
Jag är inte helt säker, men menar du att du anser det vara ett “extremt beteende” att en 15-årig tjej (varför var det någonsin tvunget att påpeka att det var en tjej?) spelar våldsamma datorspel ca 2 timmar om dagen? Om ja; varför?
WysiWygs last blog post..Sexuell läggning?
By emma on May 13, 2008 | Reply
WysiWyg; hmmm…. bra poäng. Jag reagerade mest på att man kände ett tvång för att utfärda varning för extremt beteende även om det handlar om forskning som kommit fram till att det inte är farligt med dataspelen i sig. 15 timmar är kanske inte extremt faktiskt, när man tänker efter. Allt är ju relativt.
By Mackan Andersson on May 13, 2008 | Reply
Så - nu finns det lite gratisgodis på min blogg också. Förlaget gick i mitt fall med på att lägga ut boken gratis på Internet, men för läsning, inte nedladdning.
Jag hade kanske själv valt att göra annorlunda, men jag vill ha en juste relation till dem också och vi får ta ett steg i taget ;)
Mackan Anderssons last blog post..Ur mörkret - gratis!
By Blirf on May 13, 2008 | Reply
England har inte bara hittat på den skojigheten, de har samtidigt börjat använda cctv och terrorismlagarna för helt andra saker än vad de var tänkta för. De fungerade ju inte mot att få ner den grova brottsligheten, så den används för att jaga bajsande hundar!
Jepp, om vi börjar lyssna av alla människors mobiler och kolla vad de läser på internet, så kommer vi i sverige givetvis aldrig göra något sådant. Nejdå, det är bara UTOMLANDS man gör sådant!
http://www.cnet.com/8301-13739_1-9939635-46.html
By Björn on May 13, 2008 | Reply
“om man har en 15-årig dotter som äter 15 kilo äpple i veckan bör man bli orolig då?” //orolig förälder
By emma on May 13, 2008 | Reply
Härligt Mackan! :)
By Anders Andersson on May 14, 2008 | Reply
När jag gick i förskolan hade vi inga datorer att leka med; ordet “dator” fanns inte ens i svenska språket då. Det förhindrade inte att vi fattade tycke för andra enkelspåriga aktiviteter. Själv fastnade jag för korsstygn; jag broderade korsstygnsdukar, korsstygnslöpare och korsstygnstavlor (nåja, nästan) på löpande band, i praktiken enbart efter förlaga. När jag var klar med mitt tredje alster på raken och skulle ge mig i kast med mitt fjärde förklarade min förskolelärarinna att det fick vara nog, och antydde att jag för omväxlings skull borde besöka det där rummet där man motionerade annat än fingertopparna och hjärnan. Jag blev inte långvarig där; snart nog var jag tillbaka i pysselrummet och gjorde tavlor av indianpärlor på kvadratiska plastplattor i stället…
Drygt tio år senare fanns det hemdatorer med pixelgrafik i ungefär samma upplösning som korsstygnsdukarna (78×72), och jag var av en händelse redan utbildad på konceptet.