När information säger mer än det är tänkt
Föreningen Snus som organiserar it-tekniker och nätverkskunniga, säger i ett remiss-svar angående datalagringsdirektivet, att det inte kommer att fungera så som det är tänkt. Anledningen till att total lagring av alla data drogs igång — dvs alla privata brev och mobilsamtal som sker digitalt — var för att kunna motverka terrorism. Detta kommer inte att fungera, säger Snus, eftersom de som pysslar med sådant håller sig under radarn, och gör redan idag. Men det gör inte något, tycker Anders Ahlqvist på polisens itbrotts-sektion, för det är inte terroristerna som är intressanta när man lagrar trafik av det här slaget, utan vanligt folk som inte skyddar sig. Inte så oväntat iofs med ändamålsglidning, men intressant att den sker till och med innan lagarna trätt i kraft. Allmän datalagring är tänkt att dras igång i mars 2009.
Karl Sigfrid (m) möter Henrik Pontén, antipiratbyrån, i en talarkväll om fildelning, på torsdag i Stockholm. Då kanske Henrik kanske kan ta sig tid att förklara hur de kommit fram till siffran 2,5 miljarder, som de påstår att nöjesindustrin förlorar årligen på fildelare. Kanske kan han förklara också varför de tycker det är konstigt att överkörda konsumenter inte känner överdrivet stort förtroende för uttalanden gjorda av lobbyn.
Jag blev lite förvånad över artikeln i svenskan, där det står att man måste be om tillstånd av staten(!) för att ha yttrandefrihet. Så läser jag artikeln i alla fall, och jag förstår helt enkelt inte rådgivningen de delar med sig av till bloggare. Du kan läsa lite mer i ämnet hos blogge och svensson.
Christian Engström uttrycker sig precis sådär klart och tydligt man önskar sig att politiker gjorde. Staffan Danielsson (c) uttrycker sig ganska dunkelt, å andra sidan, så behövde väl en lektion.
Intressant artikel om hur olika man kan förhålla sig till wikipedia i högskolan. Spännande nog använder de åsiktsmässigt motstående lärarna samma argument för varför man ska, eller inte ska, använda sig av wikipedia: konsten att utveckla kritiskt tänkande.
* * *
Andra bloggar om: snus, it, internet, datalagring, karl sigfrid, antipiratbyrån, henrik pontén, fildelning, bloggosfären, utgivningsbevis, FRA-lagen, wikipedia, politik
I takt med att Wikipedia har blivit allt mer populärt har tyvärr allt fler använt sig av det för att skriva bra om sig själv.
Läste nyligen en artikel om att bland annat CSI och AstraZeneca hade gjort detta.
Är någon intresserad av att läsa mer kan jag försöka leta upp den igen.
Stefans last blog post..Mininova inför domstol och samtidigt på topp 100
En kul parantes med utgivningsbevis och det sk extra skydd det innebär, reglerar förresten inte yttrandefriheten ett skvatt utan flyttar bara ev anmälningar mot bloggen till en annan domstol, är att även om du har ett så gäller den inte om du inte modererar kommentarerna.
Eller som dom själva utrycker det
“Tänk på att:
Omodererade diskussionsforum m.m. har inte grundlagsskydd! Webbplatser som innehåller exempelvis diskussionsforum, webbchat, gästböcker m.m., omfattas inte av grundlagsskyddet eftersom den då kan ändras av andra än den som har webbplatsen.”
Med andra ord vill dom säga “Censurera er, annars gör vi det åt er”.
Det står inte i Svenska Dagbladets artikel att man måste be staten om tillstånd för att få yttrandefrihet. Jag tycker dock att SvD överdramatiserar det hela en smula, och beskriver det som ett problem att så få “bloggare” har utgivningsbevis. Majoriteten av landets invånare har inte utgivningsbevis, men de är inte förbjudna att yttra sig offentligt för det, och precis som bloggare löper de risk att bli stämda eller åtalade för allehanda yttranden som de kan göra inför en större eller mindre skara åhörare.
Utgivningsbeviset för “periodisk skrift” eller “radioprogram” (det senare är vad en blogg betraktas som i yttrandefrihetsgrundlagens mening) är ett formaliserat sätt att delegera filtrerandet av yttranden för offentlig spridning, och förutsätter att det finns en utgivare som påtar sig ansvaret för denna filtrering (inbegripet hela det rättsliga ansvaret i den händelse filtret skulle släppa fram något olagligt). Jag tycker det är en bra ordning för traditionella massmedier där denna filtrering sker ändå, men jag ser ingen större fördel med att införa sådan filtrering överallt i samhället enbart för att var och en skall kunna stoltsera med ett utgivningsbevis, som för utgivaren själv faktiskt medför fler skyldigheter än friheter.
Utgivningsbeviset är inte till för att utgivaren skall kunna säga “titta, jag har ett utgivningsbevis, så jag får säga vad jag vill”, för det är helt enkelt inte sant. Utgivningsbeviset är till för att utgivaren skall kunna säga “titta, jag har ett utgivningsbevis, så du får säga vad du vill till mig för att jag skall kunna publicera det – om jag vill”. Utgivaren, liksom var och en som arbetar på utgivarens tidning, har tystnadsplikt beträffande vem som lämnar uppgifter för publicering, ungefär som en advokat eller en läkare har tystnadplikt i fråga om vad deras klienter respektive patienter har sagt till dem. Inte är det väl ett problem att så få åtalade har behörighet att utöva advokatyrket, eller att majoriteten av landets sjuka saknar läkarlegitimation? På samma sätt är utgivningsbeviset inte främst till för utgivarna, det är till för alla oss andra.
I princip borde det inte innebära någon skillnad i sakfrågan huruvida man har utgivningsbevis när man blir stämd för förtal, då det endast styr formerna för rättsprocessen, inte vad som är brottsligt att säga om en annan människa. I praktiken stämmer det förstås att det är lättare att få en enskild person att böja sig än en tidning, men är det enbart en följd av procedurreglerna i en tryckfrihetsrättegång? Jag vill hävda att bristerna i enskildas rättssäkerhet inte är begränsade till just förtalsmål eller ens yttrandefrihetsmål generellt, utan gäller alla typer av brott och tvister. Vari ligger då logiken att peka på utgivningsbeviset som en förstärkning av rättssäkerheten, när det bara är användbar för just yttrandefrihetsmålen? Den som står åtalad för dataintrång, snatteri eller vårdslöshet i trafik har ju inget motsvarande “rättssäkerhetsbevis” att hänvisa till för att minska risken att bli fälld.
Att Radio- och TV-verket gärna talar om fördelarna med att registrera sin blogg tror jag har sin förklaring i den lilla registreringsavgift på 2.000 kronor som verket därmed håvar in. En sådan avgift är motiverad så länge en särskild myndighet skall betjäna ett relativt litet antal tidningar och radiostationer, men inte om tanken är att var och en som någonsin yttrar sig offentligt via ett tekniskt hjälpmedel skall betala den. Skall vi allihop luras att registrera våra automatiska telefonsvarare också?
I nätverkssamhället talar vi alla med varandra på jämbördig nivå. Där finns det inga “utgivare”, och då behöver vi inte heller några utgivningsbevis. Yttrandefriheten kan du bara finna i dig själv, inte i ett papper som du får från staten.
[...] jag ha ett utgivningbevis. Det är känt sedan länge, kanske inte så omtalat eller omskrivet. Emma kommenterar SVD som tar upp att endast ca 100 svenska privatpersoner har utgivningbevis, medan [...]
Intressant artikel om Wikipedia. Känner väl igen mig, dock tror jag inte att jag är ensam om att studera vid en skola där det inte är tillåtet att hänvisa till Wikipedia, jag tror att de flesta gymnasieskolor gör det idag, säkert några grundskolor med. Jag blev matad med hatet mot Wikipedia redan i årskurs 7.
Johanna Sjödins last blog post.."Sexstrejka och få in maken i köket"
[...] skriver: Svaga argument för FRA-avlyssning När information säger mer än det är tänkt Mod mayday! Utredning 2003: “FRA bryter mot grundlagen” De kallar honom [...]