Konsten att bjuda till så det märks
Regeringen bjuder till branschsamtal om fildelning och det till bl.a. innehavare av upphovsrättsligt skyddat material. Detta tolkar HAX som en inbjudan för de som är intresserade att påverka utanför de normala lobbysvängarna, att regeringen börjar “öppna sinnelaget”. Christian Engström och floodis på Free the Mind tolkar det lite annorlunda, emellertid, och jag är nog inne på deras linje, liksom Mary är. Men det vore ju såklart fantastiskt om det var så att vi fick chans att spä ut ensidigheten. Gärna med tanke på det kommande ACTA-avtal, tänkt att förbjuda upphovsrättsinnehavare att dela med sig av sitt material online till och med, som de aktörer politiker lyssnat på hittills drivit fram.
En som skulle förbjudas att genomföra sitt nuvarande projekt under ACTA-avtalet är Warren Ellis (galet snygg bild på honom här) — författare bl.a. till den excellenta serietidningen Transmetropolitan. Han har dragit igång en ny historia, FreakAngels, som tecknas av Paul Duffield. Historien serveras i sin helhet som gratisläsning online varefter sidorna skrivits och illustrerats klart. Dessa kommer också att säljas i pappersform (tjoho, mer hål i plånboken, Staffan!) så småningom. Hundratals sidor utlovas, och inget slut är skrivet ännu. 14×6 sidor har publicerats hittills, och det ser väldigt lovande ut. Kan lägga till lite värdelöst vetande, som väl iofs brukar vara den roliga sortens vetande; Ellis är god vän med Patric Stewart, och det har sagts att huvudkaraktären i Transmetropolitan skulle kunna komma spelas av honom skulle serien filmatiseras. Make it so.
I svenskan kan man för övrigt hitta en lista på evenemang den här veckan. Den viktigaste händelsen, som jag ser det, står inte med: Demonstration på Medborgarplatsen i Stockholm, den 31 maj 14.00 mot massövervakning generellt och FRA-lagen i synnerhet.
* * *
Andra bloggar om: fildelning, upphovsrätt, ACTA, FRA, demonstration, kontrollsamhället, privatliv
En intressant observation är att danska regeringen samma dag tillkännager likadana samtal, även om de är lite öppnare med sina ambitioner (“krig mod pirater”).
Rasmuss last blog post..Snart rasar striden om radiorippandets gråzoner (Chilirec, Popcatcher)
Hur ser man till att denna inbjudan når alla berörda? Ur upphovsrättslagen:
Om vi börjar med alla svenska bloggare, hur många är det? Sedan har vi alla som producerat andra slags webbsidor, diskussionsinlägg och rentav privata brev. Om vi till “upphovsrättsinnehavare” även räknar innehavare av närstående rättigheter, så tillkommer alla som framställt fotografier, filmupptagningar, ljudinspelningar och kataloger. Behöver jag fortsätta?
Enkelt uttryckt: Globen räcker inte.
Fundring bara.. Alla grafitti konstnärer som sprayar ner väggar och taggar tunnelbanevagnar, enligt upphovsrättslagen skulle SJ/SL samt komuner och landsting, fastighetsägare begå ett lagbrott när dom sanerar. Eftersom konstnären har upphovsrätt till det och saneringen förstör verket.. Eller?
Att förstöra exemplar av konstverk (eller original) är inte intrång i upphovsrätt; ägaren till exemplaret har i det avseendet bestämmanderätt över detsamma (och den som olovandes målar på någon annans vägg avsäger sig därmed implicit äganderätten till målarfärgen).
Det stämmer dock att konstnärerna har upphovsrätt till sina alster trots att de målats på annans fysiska egendom. Förutsättningen är att alstret uppnår verkshöjd, alltså är tillräckligt särpräglat för att uppfattas som ett unikt verk av dess upphovsman. Jag skulle inte tro att vanliga “tags” och liknande klotter som sprayas i stor mängd tillerkänns verkshöjd, men riktig grafitti gör det däremot.
Problemet är att tillgodogöra sig någon nytta av denna upphovsrätt. Om en fotograf hinner dokumentera konstverken innan fastighetsägarna sanerar bort dem, och sedan ger ut en fotobok “Stockholms underjordiska konst” i exklusivt färgtryck, då skall han i princip ha samtliga upphovsmäns medgivande till det, men det kan bli svårt om verken inte är signerade med namn och personnummer.
Eftersom allmän åklagare kan väcka åtal för intrång i upphovsrätt även utan att målsägare anger brottet till åtal, så finns det en inte försumbar risk att fotografen åker dit för bokutgivningen i stället (åklagaren är givetvis inte intresserad av att skydda vandalernas ensamrätt, utan snarare av att beröva dem möjligheterna att låta publicera sig).
En “tag” kan kanske tillerkännas status av inarbetat varumärke, förutsatt att målaren i anslutning till märket erbjuder varor eller tjänster till en viss kundkrets. Inte heller varumärkeslagen hindrar dock ägaren av ett föremål från att avlägsna varumärket från detsamma.
Jovisst, jag förstår och visste nog det egentligen, men jag försökte nog vara lite rolig i sammanhanget. Men jag kan ärligt säga att jag inte är 100% insatt i upphovsrättslagen, men en fråga då till de som kan svara.
Om jag ringer/mailar min kära kusin t.ex. Och pratar om ditt eller datt, genom att ringa via telefon, mobilt eller vanligt eller använda en unik mail adress. Jag har alltså slagit/använt ett unikt nummer/adress till en annan telefon/dator. Då blir ju samtalet ”privat” och vi som pratar borde då ha ”upphovsrätten” till detta samtal. Om man nu tänker sig att Echelon skulle existera eller att FRA fick rätten att utföra sina,, ja vad de nu utför.
Skulle då det inte kunna vara ett brott mot upphovsrätten?
Om nu det inte är så skulle ändå yttrandefriheten vara kränkt, (eller själklart i alla fall privatlivet, det vet jag med bestämdhet).
Kränkningar är för de som nu inte vet det väldigt populärt i dag och enkelt att anmäla via diverse Ombudsmän (och kvinnor).
Min fråga skulle då kunna vara mer specifik, Har staten rätt att bryta mot upphovsrätten?
Mitt egna svara skulle vara Nej. Men det finns säkert någon lucka här… Någon som kan förklara eller är jag helt ute och trampar vatten i badkaret?
Jag har för mig, även om jag just nu inte hittar någonting uttryckligt i lagtexten om det, att ett verk måste vara fixerat i någon form för att upphovsrätten skall gälla. Det måste med andra ord finnas ett skrivet manuskript, en bild, ett tredimensionellt konstverk, en ljudupptagning, en filminspelning eller något annat lagrat dokument i digital eller analog form för att man skall veta vad upphovsrätten avser. Det räcker inte att du och din kusin minns ungefär vad ni sade till varandra.
Det är dock inte nödvändigt att upphovsmannen (eller den ursprunglige rättighetshavaren, om vi talar om närstående rättigheter) framställer denna fixerade form själv för att rätten skall gälla. I 45 § upphovsrättslagen föreskrivs att utövande konstnärer har ensamrätt att spela in det, att göra kopior av inspelningen samt att framföra inspelningen för allmänheten. Om du per telefon exempelvis läser en dikt för din kusin, då får den dikten i princip inte spelas in av vare sig din kusin eller av någon annan som åhör samtalet.
Jag tror dock att det blir svårt att använda den ensamrätten gentemot FRA. För det första är det inte givet att allt som du och din kusin säger till varandra under telefonsamtalet åtnjuter skydd enligt denna paragraf (ett framförande förutsätts vara planerat; Carola har ensamrätt till sina sångframföranden, men inte till att hon under ett sådant framförande råkar välta en blomkruka över någon i publiken, ej heller till sina spontana svar på en intervjuares frågor). För det andra gäller ensamrätten bara eventuella inspelningar och användningen av dem, inte att avlyssna framförandet samtidigt som det pågår och leta efter nyckelfraser i det.
För det tredje, och det tror jag är det viktigaste, så finns det ett explicit undantag i 26 b § andra stycket upphovsrättslagen, vilket även skall tillämpas på framföranden av utövande konstnärer, och det lyder:
Vi kan med andra ord fetglömma att använda upphovsrätten för att hindra FRA från att jaga terrorister. Tanken är förstås att Usama bin Laden inte skall kunna förbjuda Sveriges eller andra länders underrättelsetjänster att spara kopior av hans predikningar via Al-Jazeera, men det spelar alltså ingen roll vem som innehar rättigheterna – om FRA behöver kopiera hela Windows Vista för ingående analys i syfte att leta trojanska hästar planterade av främmande makt, så får FRA göra det utan att be Microsoft om lov, oberoende av vilken den främmande makten är.
Frånsett att ditt resonemang inte håller i detta fall, så anser jag att du är på rätt spår, men med en viktig begränsning – detta är förstås enbart ett teoretiskt resonemang som vi på sin höjd kan använda för att rättfärdiga våra egna gärningar, men aldrig för att faktiskt förhindra att någon annan kränker våra “rättigheter”. Resonemanget är också oanvändbart inför någon annan publik än den juridiskt initierade. På lördag skall vi demonstrera inför allmänheten, inte inför någon domstol, så därför föreslår jag att vi skjuter de juridiska spetsfundigheterna kring upphovsrätten på framtiden en smula. Det är i Europakonventionen som vi har de viktigaste bestämmelserna till skydd för privatlivet, och de är svåra nog att bena ut så att allmänheten begriper dem.
@Anders Amdersson: så rätt så.
Bernkonventionen säger i paragraf 1:
“It shall, however, be a matter for legislation in the countries of the Union to prescribe that works in general or any specified categories of works shall not be protected unless they have been fixed in some material form.”
Fortsätter sedan med en lång uppräkning av olika formet som ett verk kan ta sig uttryck i.
I sin andra sägs bla:
“It shall, however, be a matter for legislation in the countries of the Union to prescribe that works in general or any specified categories of works shall not be protected unless they have been fixed in some material form.”
Svenska lagen, som är kompatibel med Berne talar i stället om “verk” och hur man gör intrång, vilket förutsätter det som Berne säger. Från Paragraf 2 URL
“uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten, i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik.”
Observera ordet “och” ovan, det står inte “eller”, och det är viktigt!
Vidare:
“Framställning av exemplar innefattar varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med vilken metod den sker och oavsett om den sker helt eller delvis.
Verket görs tillgängligt för allmänheten i följande fall: ….”
Något som brukar underlätta “tänket” är följande. Vid en tvist måste rätten kunna svara på följande frågor (gäller både nationellt och internationellt):
1. Vad består verket i?
Upphovsrätten gäller inte för idéer, annars skulle vi öppna för upphovsrätt på oskrivna böcker. Verket måste ha tagit sig uttryck på något bevisbart sätt. Både WIPO Copyright treaty och TRIPs är glasklara på den punkten, båda med formuleringen:
“Copyright protection extends to expressions and not to ideas, procedures, methods of operation or mathematical concepts as such.”
2. Är det verkligen ett verk?
Uppnår det verkshöjd. Att någon skriver en kort alldaglig mening på tre-fyra ord gör ju inte att denne kan stämma andra som som skrivit samma mening. Med verkshöjd menas normalt att ett verk inte skulle ha kunnat framställas snarlikt av två personer oberoende av varandra, inget annat. En domstol ska inte bedöma om en viss stil eller trend skall åtnjuta upphovsrätt, det skulle ju vara bedrövligt om domstolar avgjorde vad som är konst och inte.
3. Har då ett intrång begåtts i upphovsmannens ensamrätter?
Den uppenbara kärnfrågan.
Om då ett visst intrång föreligger, har då en tillräckligt betydande del av verket framförts, gjorts tillgängligt osv..? (obs, inte ett ord om kopiering, mer om det nedan) Rätten behöver dessutom göra en bedömning om uppsåt och hurvida upphovsmannen lidit skada, annars är ju hela frågan en storm i ett vattenglas. Det är ju rättvisa som skall skipas, inte någon sorts hämnd.
Ordet “och” i 2 § klargör att upphovsmannen har ensamrätt dels till exemplarframställningen, dels till att göra verket tillgängligt för allmänheten. På vad sätt är det viktigt? Om det stod “eller” skulle paragrafen bara bli obegriplig, inte betyda något annat.
Frågan om huruvida upphovsmannen har lidit skada behöver bara avgöras om han kräver ersättning enligt 54 §. I frågan om ansvar för brott (53 §) räcker det om domstolen konstaterar att intrång föreligger, varvid uppsåtet måste bedömas, men däremot inte skadan. Det var på det sättet som Hägglund kunde fällas för intrång trots att Hitlers arvingar varken hade klagat över utgivningen eller begärt skadestånd. En eventuell skada måste kvantifieras, men frågan om brott kan besvaras med ett enkelt ja eller nej. Ett lagbrott kan inte vara “försumbart” i den meningen att det inte finns, fast bara lite (med anspelning på en annan “kärnfråga”). Ett “ringa” brott är också ett brott.
För att återvända till regeringens inbjudan, finns det några företrädare för bloggbranschen som nappar på den? Själv har jag tyvärr inte tid.
[...] ska vara där, teflonminnena ska vara där, josh ska vara där, emma (?) ska vara där, massa annat löst folk kommer att vara [...]
@Anders A: Ensamrätten är det man gör intrång i, utan den, inga upphovsrättsintrång. Så givetvis handlar §2 om upphovsmannens ensamrätter. Fast det jag är på väg att skriva vet jag att du känner till, så det här blir nog mest ett förtydligande från min sida.
Om det var så att upphovsmannen i alla lägen hade ensamrätt för vardera allena, då skulle upphovsrätten förlängas till egendom, ja andras egendom. Det skulle då i princip vara ett brott att glömma en CD på parkbänken enär den då tillgängliggjorts för andra. För att inte tala om att sätta ut en annons och sälja den begagnad. Men skulle jag gjort kopior, och lägger ett exemplar på parkbänken, ja då finns en teoretisk möjlighet till intrång. Distinktionen ligger givetvis mellan det materiella och immateriella, exemplar och verk, äganderätt och immaterialrätt. Immaterialrätten handlar om det immateriella, det vi varken kan se eller på, inte det äganderättsliga som vi kan se och ta på.
(Hmm..Jag var på väg att skriva bok istället för CD ovan, men det är ett explicit undantag i §12, se nedan.)
Att göra en kopia av sin egendom är inte kategoriskt upphovsmannens ensamrätt, de kopior man inte får göra är bara sådana som är uttryckligen angivna i lagen. Upphovsmän har inte beslutanderätt över andras egendom, bara exemplar i egen ägo, inte andras ägo. Men undantag finns, en bok får t ex. inte göras kopia på, bara tas korta citat från, men ett foto går bra, likaså mp3-filer till sin bilstereo, spela in från TV för att titta på senare är också helt i sin ordning. Kopior på värdefulla tavlor är också ganska vanligt, och då talar jag inte om förfalskningar, utan om sådana som hänger framme istället för den värdefulla tavlan som är inlåst. Det är helt i sin ordning så länge inte ena exemplaret tillgängliggörs och det andra behålls (det är då som vi börjar tala förfalskning, utöver intrång i ensamrätt om kopian säljs som orginal). Alltså samma sak som med ett foto, du får göra ett repro på mormors porträtt och ge det till din son (så länge förlagan är i din lagliga ägo). Men du får inte göra kopior av mormor som du publicerar eller säljer via en bildbyrå, dvs. tillgängliggöra dem.
För exemplarframställning finns ett uttryckligt lagstöd i §12, och vad gäller tillgängliggörande så måste det ha föregåtts av en exemplarframställning i och med att vi talar om något immateriellt, alternativt att sker direkt i framställandet om vi talar om framförande. Det var denna tolkning jag gjorde av ordet “och”. Att man måste både framställa och tillgängliggöra för att begå intrång i ensamrätterna i §2, i de flesta fall.
I övrigt.. självklart finns inga brott som bara är lite brott. Straffet, påföljden kan dock skilja beroende på hur allvarligt det bedömdes vara.
Om jag förstår dig rätt, så hävdar du alltså att ordet “och” i 2 § innebär att den som enbart framställer exemplar inte begår intrång, och att den som enbart tillgängliggör verket inte heller begår intrång, utan att det bara är den som både framställer exemplar och tillgängliggör dem som därmed kan begå intrång i upphovsrätt?
I så fall menar jag att du har fel. I lagen finns det bestämmelser som kopplar samman de båda gärningarna med varandra. Ibland räcker det med en av gärningarna för att brott skall föreligga, ibland krävs det att man har begått båda, men dessa bestämmelser anges uttryckligen i resten av lagen, och är inte någon konsekvens av ordvalet i 2 §.
Vad som står i 2 § är helt enkelt att upphovsmannen har två ensamrätter, nämligen ensamrätt A och ensamrätt B. Man kan inte formulera den föreskriften på särskilt många olika sätt, utan det är helt enkelt en uppräkning av vilka rättigheter man har. Om man skulle skriva “upphovsmannen har ensamrätt A eller ensamrätt B” så skulle meningen bli oanvändbar som en föreskrift; hur avgör man vilken av ensamrätterna som är giltig i en viss situation?
“Pelle äger ett hus eller en båt” fungerar som en utsaga om verkligheten; den kan vara sann eller falsk beroende på de faktiska omständigheterna. Om däremot en domstol i en dom bestämmer att “Pelle äger ett hus eller en båt”, då bör Pelle omgående lämna in en klagan över domvilla, för ett sådant domslut går inte att tyda på något meningsfullt sätt. På samma vis är det med lagtext; den får inte överlåta åt läsaren att gissa vilket av flera uppräknade alternativ som är giltigt.
Eftersom det inte finns någon annan konjunktion än “och” som kan användas på det stället i 2 §, så kan man inte dra någon annan slutsats av ordvalet än att det helt enkelt är en uppräkning av inbördes skilda ensamrätter. Att hävda att “och” har en alldeles speciell innebörd i just 2 § upphovsrättslagen (med konsekvenser för hur lagen skall tolkas) är som när EU-politikerna dristar sig att ifrågasätta innebörden hos ett språkligt uttryck som “i sig” och hävda att uttrycket “datorprogram i sig” i den europeiska patentkonventionen skulle syfta på en viss kategori av datorprogram, åtskilda från en annan kategori av datorprogram som inte åtnjuter egenskapen att vara “datorprogram i sig” (jo, i den bisarra diskussionen om mjukvarupatent häromåret lät det ungefär på det viset).
Konkreta exempel på intrång som bara gäller den ena av de två ensamrätterna:
1. När du utan författarens lov låter trycka 10.000 exemplar av hans bok och låser in dem i en lagerlokal i Värtahamnen, så är det intrång i ensamrätten till exemplarframställning.
2. När du utan författarens lov, på en teaterscen inför betalande publik, idkar högläsning ur ett lovligen framställt exemplar av hans bok, så är det intrång i ensamrätten till tillgängliggörande.
Inget av intrången förutsätter att du samtidigt har begått intrång också i den andra ensamrätten. I båda fallen kan du bli stämd av upphovsmannen, eller rentav åtalad för intrånget.
Att glömma en CD på parkbänken är sannolikt inte ett intrång, men det beror i så fall på något av undantagen i 19 § (spridning av exemplar) eller 20 § (visning av exemplar). Det finns andra, uttryckliga undantag i lagen för de andra situationer du räknar upp.
Hur allvarligt brottet bedöms vara kan bero på hur stor skada upphovsmannen har lidit, men behöver inte göra det. Fildelning är ett exempel på när ett brott anses begånget utan att upphovsmannen har behövt visa på någon skada alls.
Ser du inte att vi är överens?
//steelneck
[...] dagen frågade CabKus i kommentarsfältet hur det står till med upphovsrätten för graffiti-konstnärer, något som jag [...]