Det där som provocerar — har de aldrig någonsin rätt?
Intressant och bra branschinlägg i fildelningsdebatten, tycker jag att Kjell Häglund får stå för. Hela artikeln andas ett kunnande och en förståelse för tingens ordning. Det är faktiskt ett problem att man behandlar sin publik som om de vore fiender, och det skadar varumärken och förtroenden något alldeles förfärligt. Det blir mot skenet av industrins, som minst kan ses som avståndstagande från sina fans men mest upplevs helt enkelt som attackerande, som kommentaren om att The Pirate Bay “provocerat fram” handelsavtal som ACTA mot slutet av artikeln måste ställas. Vad skulle TPB ha gjort annorlunda, som hade förändrat attityden av att vända sig till juridiken istället för vanliga sunda affärsförnuft? Det har ju pågått i snart tio år, TPB har inte funnits så länge, tänker jag.
Härom dagen frågade CabKus i kommentarsfältet hur det står till med upphovsrätten för graffiti-konstnärer, något som jag faktiskt inte funderat på i detalj tidigare. Rikard, en outsinlig källa till fin-fina tips, skickade den här länken till mig. Där kan man bl. a. läsa om sex konstnärer som skapat en “trädgård av skulpturer och målningar”, men inte äger marken det är utfört på. Hur ska man ställa sig till “olaglig konst”, egentligen? Kan konst verkligen vara “olaglig” i ordets rätta bemärkelse? Det skulle vara spännande att höra om någon mer funderat över det här.
* * *
Andra bloggar om: fildelning, upphovsrätt, film, musik, konst, kultur, graffiti, olaglig konst, samhälle
på tal om Häglunds krönika + graffiti – samma skribent har en annan bra krönika om just graffiti och “klotterpolisen” här:
http://www.journalisten.se/kronika/16147/polisen-star-oemotsagd-om-klottret
Förtjänar att bli läst av många, fr.a. media!
Det finns massor av exempel, helt spontant tänker jag på:
Lars Vilks som byggde en skulptur vid havet på allmän plats och vilka rättsliga påföljder det blev, jättemånga turer i rätten. Rondellhunden är väl ännu ett bra exempel på din fråga…
Banksy är ett grafitti- “märke” bestående av en eller flera personer som olagligt pryder städer med spraykonst. Googla gärna på dem för det finns en hel del roligt att se, även på youtube. De har också hängt upp sina egna tavlor /konst på museer utan att be om lov. Om det är kriminellt är väl att ta i men de fifflar med historisk autensitet. :)
Ingrid Erikson gjorde en hembränningsapparat på ett galleri i Stockholm, det fik hon betala böter för.
Björn Carnemalm gjorde en fontän med sprit, den luktade bara illa…. men ej bedömdes ej som olaglig.
Pål Hollender gjorde en knarkhög där folk anonymt kunde lämna in vitt preparat för “makulering”.. vet ej om det gav rättsliga påföljder men indirekt vore det väl kriminellt om man kunde ha påvisat droger i den högen?
En annan konstnär i (jag tror det var) syd Amerika, tog en herrelös hund och band fast den i en löplina och lät den svälta ihjäl. Sedan visade han upp kadavret… om detta är sant vet jag ej. Det gav iaf reaktioner av det negativa slaget och protestlistor cirkulerade på nätet.
En annan konstnär “köpte” en by i Afrika. Han lovade dem guld och gröna skogar om de bytta personnamn och döpte om byn till konstnärens namn. Men han var visst så cynisk/girig att byborna i slutändan kände sig lurade. *häpp*
Det finns mycket exempel på kriminell konst …eller konst som gränsar till det moraliskt förkastliga.
Pudeln i kärnan och kardemumman på moset är; Får man göra vad man vill i konstens namn? Blir det bra konst bara för att det provocerar och belyser ett problem? Visst det kan vara bra att konst tar upp frågor och får oss att reagera och tänka till. Men jag anser att allt behöver inte visas i praktiken, jag kan lära mig dels av andras misstag men också genom inlevelse.
Men däremot kan konsten “trickfilma” så att säga, iscensätta en kriminell handling utan att för den delen vara riktig. Se på filmkonst och litteratur, där leker artisterna en “tänk om händelse”. Där finns också en större tolerans mot fläskiga seriemord, tortyr och smaskiga övertramp till den breda stigen som leder till lagbrott. Själva filmen och boken är inte olaglig bara handlingen i dem (men sådanna exempel finns naturligtvis också).
Bildkonsten har ett ok att bära. Den sk. fina kulturen har extremt mycket tradition och stelt tänkande att bära omkring på… trögheten ökar av att allmänbildningen knappast växer eller hänger med utvecklingen när de nu snålar in på bild/konstutbildningen i grundskolan. Det är som att konsten tappade status någon gång på 60talet och separerades från samhället.
Man kan ju höra: “- Åhå, vad tokigt han målade den där Picasso, Vilken stolle!” Som om det inte har hänt något sedan dess?!
Det är ju inte allt för många som vet att videokonstens begynnelse var någon gång i slutet av 50 i början av 60talet. Det är inte alls konstig konst att det idag produceras så mycket konstfilmer.
Bland annat nätet gör att konsten återigen får fotfäste och en ny postrenässans är kommen! Det är lättare att revoltera med ett språk som inte tillhör etablissemanget och då passar väl konsten bra kan man tänka sig. *hoppas*
Mvh/ PaljettenQ
PaljettenQs last blog post..Tittar på när färg torkar
[...] lyser upp skymningslandet Bloggaren Opassande skrev i ett inlägg; Kan konst verkligen vara “olaglig” i ordets rätta [...]
“Det är som om Gucci försökte fäkta bort piratkopiorna genom att göra sämre plastväskor.”
Från Kjell’s krönika appropå sunkkvaliten på de lagliga tjänsterna. Strålande!
Jag vill nämna Dan Wolgers, som olovligen auktionerade ut ett par bänkar han lånat från Liljevalchs konsthall, dömdes för bedrägeri, och sålde domen.
Frågan om huruvida Wolgers kan sägas ha upphovsrätt till detta juridiska “konstverk” är intressant, men den besvaras inte i den i övrigt läsvärda boken Din upphovsrätt och andras av Kerstin Ahlberg, även om hon nämner fallet i förbigående.
Sedan var det väl någon konstnär som ville ställa ut en tavla målad med hiv-smittat blod, men fick nobben av Malmö konsthall eller kanske hälsovårdsmyndigheterna?
De rättsliga turerna i USA kring spridningen av DeCSS ledde till en explosion av kreativitet i fråga om hur man kan återge ett datorprogram – som tröjdekoration, haikudikt eller musikstycke. Redan på 1960-talet hävdade Donald Knuth att programmering är en konstform, men skyddas datorprogram även av yttrandefriheten? Juryn är fortfarande utomhus.
Att datavirusmakare åtnjuter upphovsrätt till sina destruktiva alster, och därmed kan förbjuda kopiering av dem i annat syfte än att sprida dem, tycks bekymra få utvecklare av antivirusprogram.
Oj vilka intressanta exempel, tack hörrni! Har gått och funderat på det här under dagen, och frågan är om jag inte kommit fram till att graffiti och liknande konstarter, nog egentligen inte behöver upphovsrätt eller ens ska ha det. Konsten liksom bara händer ändå, och det är en ganska skön tanke.
Jag är väldigt förtjust i Banksy, som nämns — det är inte bara bra och tänkvärda bilder, det blir sådär spännande kollisioner mellan det etablerade och det gränsöverskridande. Tänker på den där affärsägaren, eller vad han var, som målade över en vägg av vad han ansåg vara klotter, men blev informerad om var värderad till miljoner. Just för att den var signerad Banksy. Tror att han behöver bli övermålad ibland, för att få behålla kredibiliteten, på sätt och vis.
Att jag reagerade på “olaglig konst” — uttrycket använt i länken, var, tror jag, att det kändes som en konst i sig. Att det olagliga är så att säga det som gör att det blir konst. Det skulle vara intressant i sig — om nu omdömet från rättsinstanser blir att ett konstverk som uppförts utan lov ändå är lagligt, har personen misslyckats då? ;-)
Nåja, det här lär jag nog fundera på mer i flera svängar. Lite spännande är det i alla fall att det existerar konstformer som är helt oberoende av upphovsrätt.
Jag skulle kalla det för “rättslig konst”, för att inte förutsätta att uttrycksmedlen i sig är antingen lagliga eller olagliga, utan bara att konstverket inbegriper ett rättsligt element. Verket behöver inte vara misslyckat bara för att det visas vara lagligt; jag är nöjd om det under en längre tid har satt myror i huvudet på några jurister.
Programmering är som sagt en konst, och eftersom juridik företer vissa likheter med programmering, så vill jag hävda att även juridik är en konst.
“Detta yttrande är olagligt. Sprid det!”
Ja, det känns som en bättre term, faktiskt. “Olaglig konst” känns fel, liksom. Att juridik är en jäkla konst, råder det inga tvivel om, men du menar att det är en konstform också, kanske?
2 kap. 2 § andra stycket TF: Begränsning av rätten att taga del av allmänna handlingar skall angivas noga i bestämmelse i en särskild lag eller, om så i visst fall befinnes lämpligare, i annan lag vartill den särskilda lagen hänvisar. Efter bemyndigande i sådan bestämmelse får dock regeringen genom förordning meddela närmare föreskrifter om bestämmelsens tillämplighet.
7 kap. 16 § SekrL: Sekretess gäller för personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med personuppgiftslagen (1998:204).
8 § första stycket PUL: Bestämmelserna i denna lag tillämpas inte i den utsträckning det skulle inskränka en myndighets skyldighet enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen att lämna ut personuppgifter.
Ett smycke, en pärla! Salvador Dali skulle ha rodnat. ¡Tres leyes interconectado!