Vi är körda helt enkelt
August 7, 2008 – 7:32 am | by emmaDagens ledare i Expressen ställer frågan om vilka befogenheter man ska ge polisen för att kunna skydda oss mot brottsligheten i samhället. Nu är det så att polisen har getts tämligen fria tyglar lagmässigt vad gäller övervakningsresurser, som Expressenledaren funderar över så det borde rimligen inte vara det som är problemet. Det är inte som om polisen inte har möjligheter, alltså, de behöver inte ens misstänka brott för att genomföra avlyssningar, numer.
Så jag blir lite osäker på vad som avses när polisen sägs vilja ha större befogenheter, faktiskt? Dessutom undrar jag lite över om det är så att dessa förändringar inte haft den lösningsverkan man motiverat genomdrivandet av lagarna för? Med en rysning börjar jag associera till undantagstillstånd osv, olika sätt att tvinga medborgare att hålla sig hemma eller nåt, för att få till ett mer brottsbefriat samhälle. För vad finns kvar, liksom?
Det är en “populär” nyhet, att vårt samhälle består av jättemycket brott, jämmer och elände. Vi lever farligt bara genom att existera — och ibland när trender beskrivs så får man intryck av att domedagen är nära. Eskalerande siffror indikerar att det snart inte finns några laglydiga människor kvar.
Om sen inte brottslighet och allsköns våldskriminalitet tar kål på oss, så ser vi till att ta livet av moder jord för att riktigt försäkra oss om att vi inte har något att se fram emot. Alla dessa domedagsprofetior matas vi med dagligen, troligen egentligen mest för att det säljer bra.
Igår såg jag en video av hur en rulltrappa full av människor helt plötsligt vände tvärt. Eftersom den var full av folk skapade det kaos, och 20 personer sägs ha skadats i den bisarra händelsen. Nyheten i sig kanske skrämmer om rulltrappor och dess tillräknerlighet, jag vet inte. Men jag kom på mig själv med att bli förvånat imponerad av de som bevittnade händelsen och kastade sig fram för att dra loss människor som landade under en hög av andra drabbade.
Jag hade förväntat mig katastrofala följder och min reaktion fick mig att fundera.
Tillvänjningen av att förutsätta att inga någonsin hjälper till, att allt är skit och att vi med expressfart är på väg mot vår egen undergång har varit smygande. Det är inte konstigt att demokrati får ge vika för skräck, och enorma slag i luften i form av inskränkningar i personlig frihet — för att råda bot på vår otrygghet. En otrygghet vi nog behöver en ganska lång tid att skaka av oss, om vi nu oväntat nog skulle ge oss själva möjlighet till det.
Det stora problemet med att lösa trygghetsrelaterade bekymmer i samhället är för att det verkar omöjligt att undvika rädsla, oavsett resurser som avsätts för ändamålet. Det avlyssnas, filmas, rapporteras, skvallras och fördöms, till vad det verkar ingen nytta. För vad spelar det för roll om jag sitter inlåst hemma då jag är rädd för vad som sker utanför dörren, när det ändå innebär att jag är rädd?
Ironiskt nog blir ett inlägg av det här slaget en domedagsprofetia med helt egna meriter. Vi är körda helt enkelt.
* * *
Andra bloggar om: övervakning, polis, trygghet, samhälle, rädsla, kontrollsamhället, undantagstillstånd, civilkurage, framtidstro, cynism
15 Responses to “Vi är körda helt enkelt”
By Petter Ericson on Aug 7, 2008 | Reply
Det här påminner mig om något jag hörde om bombningarna i London för några år sedan. Lämplig brittisk mediekanal intervjuade en gammal dam som var ute och handlade dagen efter, och frågar något i stil med
“Hur vågar du gå ut och handla när något sådant här har hänt? Är du inte rädd?”
och den gamla damen svarar
“Om jag stannade hemma på grund av bombningarna skulle det innebära att terroristerna vunnit.”
Terrorism av alla de slag syftar till att framkalla rädsla. Rädsla i sig är inget misslyckande, men om den resulterar i att vi tappar vårt demokratiska tankesätt, vårt mod att stå upp för oss själva och andra, och vår förmåga att lyssna och se på vad som händer i stället för det våra Högt Helgade ledare säger så har vi utan tvivel förlorat.
Sammanfattningsvis, nej, vi är inte alls körda. Så länge det finns någon som säger “nej, jag tänker inte böja mig” är vi inte körda. Så länge det finns protester mot förtryck och överförmynderi finns det hopp.
By emma on Aug 7, 2008 | Reply
:) Det är rätta takter! Tack Petter!
By Anders Wallin on Aug 7, 2008 | Reply
Håller med Petter, det sades redan efter WTC har jag för mig.
Angående rulltrappan så har det hänt en liknande grej i tunnelbanan… Efter en landskamp på råsunda, dom hade stängt av nedgången närmast råsunda så alla var tvungna att gå runt solna centrum. Det blev överbelastning och rulltrappans spärrar gick sönder motorn började också att brinna. Efter ett tag stannade rulltrappan, men dom som var i rulltrappan fick sig nog den snabbaste rulltrappsfärd dom fått någonsin. Som tur var blev ingen allvarligt skadad.
By arnold on Aug 7, 2008 | Reply
Att formulera kritik mot polisens interna hantering av personuppgifter behöver man inte göra själv. Det finns redan att läsa i Statens offentliga utredningar (SOU) 2007:22 (http://www.regeringen.se/sb/d/8586/a/79592).
Saxat från sammanfattningen på sidan 29:
”Behovet av en ny polisregisterlagstiftning har länge varit känt. Redan år 1999 bedömde regeringen att det av hänsyn till integritetsskyddet var viktigt med en översyn av reglerna om behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet. Det måste emellertid konstateras att detta översynsarbete ännu inte har lett till någon ny lagstiftning. Förhållandet är desto mer beklagligt som polisen under senare år har fått tillgång till en allt större mängd integritetskänslig information och även med tanke på det omfattande och energiska reformarbete som samtidigt ägt rum i syfte att ge polisen effektivare metoder att hämta in information både för spaning och brottsutredning. De faror för den personliga integriteten som följt med dessa ökade polisiära befogenheter har alltså inte kompenserats genom stramare och säkrare personregisterregler. Kommittén gör bedömningen att det uteblivna reformarbetet på detta område inte är acceptabelt från integritetsskyddssynpunkt…”
By Anonym fegis on Aug 7, 2008 | Reply
Danny John-Jules sade en gång om engelska polisen, som skulle få “utökade rättigheter” att ta i med hårdhandskarna, att det var som att tejpa fast ett spjut på en kryssningsrobot, de har redan alla rättigheter de behöver.
Det som behövs kanske är en omfokusering på vad som är viktigt? Vilka brott prioriterar vi? Är det viktigare att kommendera ut tre hundra poliser för att bevaka en fotbollsmatch än att låta dem hantera vardagsvåld ute på stan, till exempel? Borde inte arrangörerna av sportevenemang själva lösa säkerheten, precis som på vilket annat arrangemang som helst?
Kanske resurser kunde läggas på att hålla efter de ungdomar som misshandlar varandra för att stjäla mobiltelefoner, i stället för de ungdomar som sitter hemma och fildelar, till exempel?
By Lucas on Aug 7, 2008 | Reply
Vad vi ser är effekten av 80 år av svensk politik där medborgarna från och med dagis och framåt har fått lära sig att man ska lita på staten. FRA är en direkt effekt av det svenska folkhemmet där det är tänkt att hela folket är en stor familj där alla bryr sig om alla och ingen hamnar utanför - med staten i rollen av de omtänksamma föräldrarna.
Problemet är att det är en förvriden verklighet som är baserad på en mycket suspekt etik. Den viktigaste punkten som skiljer staten från individer och företag är att den har ett våldsmonopol. Även om det är nödvändigt för att inte ha komplett kaos får man inte glömma detta. Bakom varje lag och reglering finns ett implicit hot om våld. Även om folk oftast väljer att rätta sig efter statens vilja utan att staten måste ta till våld finns det slutgiltiga hotet alltid där. Det slutgiltiga argumentet som staten har att komma med är en pistolmynning.
Den suspekta etiken är baserad på idén att behov ger rättigheter på andras bekostnad. FRA behöver avlyssna kablar för att leva vidare och staten behöver få tillgång till all datatrafik för att X och där med tycker man att det är OK att kränka allas integritet.
Det här är inget nytt - tvärtom, det är en svagare form av vad som pågått länge och som större delen av befolkningen godkänner. FRA-lagen är faktiskt en mindre orättvis form av vad vi praktiserar för övrigt. Hela vårt system är baserat på idén att en individs behov ger staten rätten att kränka andra individers rättigheter. FRA-lagen kränker allas rättigheter med en motivering baserad på statens behov. Vårt sociala skyddsnät å andra sidan kränker rättigheterna av de som bär upp samhället - de som producerar mer än de konsumerar till förmån för behoven hos dem som konsumerar mer än de producerar. Vi har accepterat detta som rättvisa och glömt att rättvisa är att man får det man förtjänar - inte att man får det man behöver, och framför allt inte att man får det man behöver på andras bekostnad.
Att tro att staten på något sätt skulle representera en mer idealisk högre princip är att vara blind för historisk verklighet. Brottslingar, inklusive terrorister har varit ansvariga för en bråkdel av våldet och kränkningar av mänskliga rättigheter i världen. För de grova brotten är det alltid en stat bakom. Våldsmonopol och avbeväpnade medborgare ger staten en enorm makt. Ofta döljs detta som folkets vilja via demokratiska val, men det ändrar ingenting. Även om 99.9% av Sveriges befolkning skulle stödja en avlyssning av din privata kommunikation skulle det inte göra till en mindre kränkning av dina individuella rättigheter.
Jag måste säga dock att jag är förvånad över FRA-debatten – att det blev en debatt. Vi har betydligt grövre kränkningar av individuella rättigheter från statens sida idag som väldigt få kommenterar. Staten har använt samma gamla etiska argument om behov, men av någon anledning är folk inte villiga att acceptera det argumentet i det här specifika fallet.
By Rune on Aug 7, 2008 | Reply
Något slags undantagstillstånd har vi väl redan. Polisen kan ju göra som de vill, och gör det också, eftersom de håller varandra om ryggen och ljuger om händelsen efteråt.
Jag beundrar de som orkar stå upp och kämpa emot. Jag gör det tyvärr inte, har jag upptäckt den svåra vägen. Och jag tror att det är så med de flesta som råkat ut för övergrepp av polis eller andra myndigheter. Vilket de naturligtvis vet. Och därmed fortsätter med regelbundna övergrepp.
Så ni får ursäkta mig, men om jag ser någonting hända på stan, så är det inte säkert att jag lägger mig i längre. Av rädsla för polisen. Jag har kommit fram till att de, liksom alla övriga myndigheter, skall undvikas till varje pris. För de går inte att lita på. De har stor makt, och de missbrukar den ofta.
By Svenne on Aug 7, 2008 | Reply
Vad som avses när polisen vill ha större befogenheter ?
Ja, just nu planeras det för EU:s eget SA, förlåt EGF.
Det är en paramilitär polisstyrka som ska få sättas in lite varstans i EU. Ska den då användas mot terrorism ? säkerligen. Men även “public order disturbances” !
Som vanligt är Sverige ett av de hårdast drivande bakom förslaget.
Källa:Telegraph.co.uk och The guardian.
By Joakim Andersson on Aug 7, 2008 | Reply
Ett grundproblem:
Ingen människa vill bli utsatt för brott - alltså efterlyser man fler poliser.
De poliser man efterlyser är självklart patrullerande poliser.
Polisens främsta insats är att utreda brott _som redan är begångna_, dvs - ingen polis skyddar dig från att bli misshandlad i krogkrön, men polisen kan ta reda på _vem som slog dig_.
Ingen människa vill bli misshandlad - alltså: Fler patrullerande poliser. Samt preventiva insatser. Och fler patrullerande poliser. Och utbildning i skolorna. Och fler patrullerande poliser.
Ju fler patrullerande poliser, desto större känsla av övervakning. Ju större känsla av övervakning, desto fler krav på _mindre_ övervakning - dvs mindre patrullerande poliser.
Vilket leder till fler knytnävar i krogkön. Som får oss att ropa efter fler patrullerande poliser. Vilket leder till … Ja.
Hur vill vi göra, egentligen? Angående polisen vill vi äta kakan men ha den kvar - men det går ju inte. Så därför skyller vi på polisens utryckningstider, eller frånvaro. Och blir rädda för att få stryk - och _när_ polisen finns där, ta t ex Göteborgskravallerna 2001 (?) - då jämrar vi oss över en “polisstat”. Men polisen gjorde ju vad vi hela tiden ropar efter - SKYDD.
Världens mest otacksamma yrke är polis, därför att oavsett hur du gör så gör du fel.
Om polisen ska stävja brott så måste brotten stävjad i förväg, men ingen vill bli misstänkt. Problemet är att t om den bänligaste själ kan begå ett brott, som drabbar någon annan (som därmed dissar snuten därför att snuten inte förhindrade brottet). Enda sättet att stävja brott är att _utradera brotten_, men enda sättet at utradera brotten är med hjälp av ohemula och totalitära metoder. Och inte ens då hjälper det - Winston Smith kunde begå ett brott trots total övervakning.
Vad det handlar om är balans. En balans mella brotten, rädslan för att utsättas för brott och preventionen av brott. Det går inte att förhindra kriminalitet, med mindre än en absolut polisstat där _samtliga medborgare_ är poliser.
Men så … tillkommer korruption.
Människan, är en _gemen_ varelse. Som Public Enemy uttryckte det: “I see a tape recorder and I grab - _now_ you can have it back, silly rabbit!”.
Joakim Anderssons last blog post..Spin Doctors, del II
By Joakim Andersson on Aug 7, 2008 | Reply
En del stavfel, men …
Jag hade en katt i knät.
:)
Joakim Anderssons last blog post..Spin Doctors, del II
By ST on Aug 7, 2008 | Reply
Joakim Andersson skrev, “Vad det handlar om är balans. En balans mella brotten, rädslan för att utsättas för brott och preventionen av brott. Det går inte att förhindra kriminalitet, med mindre än en absolut polisstat där _samtliga medborgare_ är poliser.”
Hehe, om du menar att det går att förhindra kriminalitet i meningen att man kan uppnå nollvisionens utopi, så är det ju sant … inte ens med en absolut polisstat där samtliga medborgare är poliser går det att förhindra kriminalitet. Ty om någon vill begå brott begås brott, även om det bara är försök till att begå brott. ;-)
Däremot kan man minska kriminaliteten med förebyggande insatser. Och den i dag mest effektiva metoden är ett balanserat antal poliser i förhållandet till antalet invånare (och deras densitet, borde jag kanske ta med).
Sverige har sen 70-talet, i alla fall, alltid haft för få poliser i ovanstående förhållande. Men även om antalet alltid varit obalanserat, för få, så har problemet med kriminalitet ökat i takt med att invånarantalet ökat, men ökningen av antalet poliser stannade av, för att gå tillbaka, drastiskt — direkt med nedskärning av antalet faktiska poliser, och indirekt i o m nedskärningen av civilanställda, vilket lett till att poliser utför arbetsuppgifter som civilanställda egentligen borde utföra.
Vad tänker man på när man hör ordet vardagsbrottslighet?
Jag skulle tippa på att någon form av stöld, snatteri, cykelstöld, bilinbrott, osv, fortfarande är de vanligaste brottet som associeras till vardagsbrottslighet, vilket sannolikt kommer att vara förhållandet i framtiden.
Men en snabbtitt på BRÅs halvårsstatistik säger: ca 42 000 anmälda fall av misshandel. Delat med cirka halvåret ger ca 230 stycken anmälda fall av misshandel per dag. För sexualbrott är siffran upp nästan exakt 40 stycken anmälda per dag. Jämför t ex med personrån som ligger på ca 15 stycken anmälda per dag, hittills. (Anmälda sexualbrott som våldtäkt ligger på 2 756, och anmälda personrån på 2 753.)
Utan att dra några slutsatser, så är det ändå intressant att notera hur “vardagligt” det är med den grövre brottslighet, dvs den som ligger till grund för folks rädsla. (Folk är trots allt inte så rädda för den vanliga vardagsbrottslighet eftersom den riktas direkt mot objekt och inte deras egen individ.) Det är också denna grövre brottslighet som måste förebyggas för att folk ska kunna känna sig hyfsat säkra.
Och som bevisats i USA och Irland, så är en ökning av antalet (synliga) poliser det mest effektiva i att förebygga den grövre “vardagsbrottsligheten” som mest skapar folks rädsla. (Jämfört med t ex England som mest bevisar att antalet övervakningskameror inte minskar den totala brottsligheten, och alltså inte ger den förebyggande effekten man en gång trodde.)
Det är ju inte direkt någon nyhet ens här i Sverige, åtminstone inte hos trafikpolisen som tydligen är högst medvetna (enligt uttalanden) om att endast deras blotta synlighet förebygger.
Problematiken är dock balansen. Man kan inte ha för få poliser, det är nog alla rationella individer överens om, men man kan ju ha för många. Antalet ska ju nämligen inte hämma, hindra, folk i deras vardag. T ex 2 000 poliser per åtta timmars skift på T-centralen i Stockholm skulle ju öka säkerheten ganska ordentligt, men det antalet skulle i praktiken bli ett hinder, inte minst för “genomströmningen”, men det skulle antagligen också gör folk rädda, åtminstone inledningsvis för att senare öka agitationen mot polisen. Men det minsta antalet man skulle kunna begära är att det alltid finns ett par tre synliga poliser per “avdelning” och “nivå”, samt för effektivitetens skulle ett par tre “osynliga” poliser.
Poängen med min skrivklåda är således att ett najs antal synliga poliser förebygger brott. (Vilket också ger en lägre total samhällskostnad pga brott.)
(Idag har vi ju inte ens tillräckligt många “osynliga” poliser, med tanke på det fattiga antalet (faktiska) uppklarade brott.)
By Populisten on Aug 8, 2008 | Reply
Den svenska poliskåren behöver inte utökade befogenheter utan en hård spark i baken så att den börjar använda sig av sina redan existerande befogheter för att sätta fast skurkar istället för att sitta på stationerna och dricka kaffe!
By Kjöler on Aug 8, 2008 | Reply
Lucas: Svensk politik??? Menar du att att detta övervakningsamhälle och ropande efter mer och effektivare brottsbekämpning bara sker i sverige? Näe just det, vi vet allihop att det sker i hela västvärlden, Sverige, England, USA, Tyskland, Frankrike, Kanada, Spanien, Italien osv.. Knappast Svensk politik. Dessutom, varje gång mer av samma elände någon enstaka gång röstas ned, så kommer frågan tillbaks lite senare. Det är så man känner igen en agenda.
Power of nightmares - The rise of the politics of fear. Se den.
By Svenne on Aug 8, 2008 | Reply
Ja, Joakim Andersson det är på flera “vanliga” poliser vi borde lägga våra resurser och inte skapa oss något nytt Stasi, eller paramilitärastyrkor för den delen. Fler poliser på gator och torg. Att det skall vara så svårt.
By nicklas eriksson on Aug 9, 2008 | Reply
Folk hjälper faktiskt till. I våras inträffade min största personliga mardröm, jag fick ett epilepsianfall i Brunnsparken mitt i Göteborg. När jag kom till sans och började kunna orientera mig var jag omhändertagen av tre stadiga killar och en tjej som snällt och varligt hindrade mig från att lämna platsen och förklarade att ambulans var på väg.
Det fick upp min tro på Svensson ska jag lova!
nicklas erikssons last blog post..Hur gör man för att vara kär i ett land?