Hem » Bodströms- och Asksamhället, Politik, Samhälle

Balans mellan trygghet och frihet — på gott och ont

9 August 2008 17 kommentarer

Som samhälle gör man vissa inskränkningar på saker och ting för att undvika obalans mellan trygghet och frihet. Man gör helst då någon form av proportionalitetsavvägning inför beslut som inskränker rörelsefrihet hos sina medborgare. Jag sitter och funderar över olika företeelser i samhället som är direkt skadliga:

Alkohol — många dör, andra blir dödade, på grund av alkoholintag. Alkohol är ett standardinslag i misshandelsfall, t.ex.

Trafik — många dör, andra blir dödade, på grund av trafiken. Inte sällan i kombination med alkoholintag heller. Oljan som driver trafiken, anses också vara värd ett antal människoliv.

Ohälsosam mat — varningar utfärdas, men några förbud mot den livsfarliga läsken eller pizzan utfärdas inte.

Sammantaget ingår ovanstående i vår årliga statistik över “onödiga dödsfall”. Det finns säkert fler saker, som man skulle kunna tänka sig att lägga till här. Vissa anser till exempel att gamla och sjuka nog gör oss en tjänst om de går och dör snabbt och enkelt istället för att ligga samhället till last. En inställning som inte under några omständigheter skulle accepteras generellt, även om det skulle vara “bra” för samhället ekonomiskt.

Terrorism, däremot, ingår knappast alls i vår statistik över farligheter i samhället. Vi har fått veta att det kanske kan hända här, speciellt om vi på olika sätt anser oss nödgade att exportera trupper till länder där vi inte är välkomna. Men terrorism är inte i närheten av att vara ett allvarligt hot såsom ovannämnda är. Ej heller finns det något som säger att vi genom att avstå från privat kommunikation skulle kunna minska risken.

Ingen vill bli ihjälkörd, nerslagen, utsatt för terrorism eller bli sjuk — men majoriteten vill heller inte genomföra de åtgärder som påstås krävas för att möjligen kunna påverka förekomsten till ett noll-läge.

Avvägningar i proportionalitet, görs medvetet eller omedvetet. Svenska folket accepterar bilolyckor, fylleslagsmål och hjärt- och kärlsjukdomar som inslag i samhället, och blir förbannade när gamla och sjuka tvingas lida i samhällsekonomins namn. I stort tar vi det onda med det goda, för att över huvud taget ha något “gott” att tala om.

Samma sorts offentliga diskussion och val av “minst onda” kan man mycket väl kunna tänka sig införa då det handlar om terrorism. Genom att ha diskussioner och informationskampanjer lär vi oss att hantera det som är farligt. Liksom affischkampanjer som manar bilister att ge fanken i att dricka alkohol eller köra fort och oansvarigt, så kanske man kan tänka sig liknande kampanjer om tips hur man undviker terrorism. “Invadera inte andra länder” — till exempel. Dessa kan kanske rentav placeras ut runt regeringskansliet för bästa effekt?

För det är inte som om de som försöker förhålla sig till en vettig balans, förespråkar anarki genom att förhålla sig till och vårda personlig frihet. Eller att vi missar konsekvenserna av vissa ställningstaganden. Vi mår bra av att bli påminda om att det råder frihet under ansvar. Men frihet är en absolut nödvändighet för ett sunt samhälle, likväl som visst kringskärande av den emellanåt är.

När någon provocerar genom att rita en rondellhund, vet vi att någon kommer att bli förbannad. Likväl som att vi vet att någon kommer att bli förbannad när jesus syns i ett homosexuellt sammanhang. Det hindrar oss inte från att tillåta dessa åsikter och utryck, och “ta smällen”. Man kan inte inskränka personlig frihet för att skydda densamma, helt enkelt.

Nåja, egentligen hade jag tänkt att skriva om hur vår statsminister stod i Vaxholm och sa mest ingenting om FRA-lagen. Utom möjligen att det är Georgier vi underförstått ska rädda genom att acceptera att all vår privata kommunikation görs tillgänglig för staten? Jag undrar i mitt stilla sinne om det finns några länder någonstans som känner att de har möjlighet att rädda svenskarna från ett kontrollsamhälle? För vi behöver hjälp också — utan att för den sakens skull underskatta det som händer i Georgien just nu. Vi behöver hjälp med att få vår svenska regering att förstå att de förklarat krig mot oss genom att förvägra oss privatkommunikation.

Frågan är trots allt hur vår kommunikation hade hjälpt FRA, som kategoriskt vill tvätta av sig sin militära historia, att få reda på att ryssarna planerade att göra detta? Vad är sambandet? Eller är det rent av så att han fortfarande inte förstått problematiken, och inbillar sig att vi som kritiserar FRA-lagen är jävla idioter hela bunten som inte tycker att försvarsunderrättelser behövs? Synd, tycker jag, att Fredrik Reinfeldt inte tog tillfället i akt att mäkla fred med Sverige.

Jonathan har filmat och kommenterat den delen av talet.

Uppdatering: Vill passa på att tipsa om Enligt min Humlas motförslag och Marys besvikelse över Reinfeldts insats, som dök upp i rss-läsaren efter att jag publicerat inlägget.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

17 kommentarer »

  • Jadu said:

    Vad jag har hört så föregicks det ryska anfallet av en Georgisk bombräd mot den utbrytarrepubliken (från Georgien) Sydossetien.

  • Perty said:

    Jo det finns fler saker, tobak är ett bra exempel.

    Är det svenska liv man vill rädda så dör det ca 1000 av självmord i Sverige varje år. FRA kostar tydligen lika mycket som hela den svenska psykiatrin. Kanske nått att titta över om man vill rädda Svenska liv?

    FRA kostar även enligt källor lika mycket som hela Säpo. Vad skulle de kunna uträtta med dubbla budgeten?

    Eller ska vi börja prata om skola, vård och omsorg?

    Egentligen tycker jag inte att det hör till debatten, då det handlar om massavlyssning, vilket är oacceptabelt.

    Men eftersom regeringen verkar tycka det är värt att lägga 600 miljoner på att rädda ett politiskt mord istället för att kanske rädda 1000 självmord i Sverige så är det kanske en debatt man ska föra?

    Pertys last blog post..Väntar med spänning på några mail.

  • Lucas said:

    Du har helt rätt i att det handlar om en balans mellan trygghet och frihet – och där i också problemet. Vem ska prioritera? Vem sätter målen?

    Våra folkvalda skulle vissa säga, men vi kan se i FRA fallet vad det betyder. Att en majoritet av politikerna eller en majoritet av folket är för en kränkning av de individuella friheterna ger dem inte en rätt att göra så. Individuella rättigheter är mer fundamentala än så. Vi fördömer Nazityskland som en kriminell stat även om Hitler hade starkt populärt stöd där för sin politik.

    Den slutsatsen man kan dra är om man siktar på en balans utan at veta var den är och vad som ska prioriteras inför man en mycket stor godtycklighet i processen.

    Om man vill garantera att individuella rättigheter respekteras måste statens makt inskränkas. Dess roll måste omformas och begränsas till rollen av försvarare av medborgarnas individuella rättigheter. En sådan stat skulle i princip begränsas till tre funktioner: ett juridiskt system, polis och militär. Staten skulle behålla våldsmonopolet men våld (eller hot om våld) skulle inte få användas proaktivt utan enbart reaktivt.

    Allt annat leder med matematisk säkerhet tyvärr oundvikligen till saker som FRA-lagen. När man börjar göra saker för ”samhällets”, ”nationens”, ”folkets” eller ”allmänhetens” bästa har man gjort en modell av hur en medborgare ska tycka, tänka och prioritera. De som inte passar in i formen är de som blir förtryckta och förlorar sina rättigheter.

  • Hans J said:

    Så här sa Fredrik Reinfeldt i Waxholm:


    Vad vet vi mer om stridshandlingar? Jo, det är kvinnor, barn, civila, oskyldiga som alltid får vara de tyngsta offren.

    Vad vet vi mer om strider i Europa eller Europas närhet – man flyr från krig. Man söker sig till en annan tillvaro. Inte sällan kommer man till Sverige.

    Vi hör ihop i vår värld. Vi påverkas av händelser också det som sker i Sydossetien just nu har vi anledning att bry oss om men också anta kan komma att påverka oss.

    Genom Georgien, genom de här områdena går några av de viktigaste förbindelselinjerna för en del av världens energiförsörjning. Det tror jag inte att jag behöver berätta för någon att det också kan ha stor påverkan på svenskt vardagsliv.

    Jag kan berätta en annan sak för er i denna sommar då vi har diskuterat om de gamla hoten har ersatts av inga hot alls.
    Om vi ändå inte har några hot då behöver vi inte lära oss någonting om hoten, eller hur? Och vad ska vi med sånt som försvarsunderrättelseverksamhet till.

    Ja, det var väl det här vi försökte säga – det finns nya hot. Det finns en komplicerad värld därute där vi har anledning att försöka förstå, bland annat vad som nu sker.

    Och jag kan berätta en sak för er. Georgien, Sydossetien och Ryssland pekar alla på varandra – Det är inte vi, det är dom. Om vi bara skulle ha det som enda källa så skulle vi inte förstå den här typen av konflikter.

    Just för att det kan komma att påverka Sverige – Just för att det är komplicerat att förstå att i vår tid är det inte alltid så att stater står emot varandra, utan mer stater som faller ihop som är vår utmaning. Att försöka förstå det och i förlängningen på det sättet värna vår frihet, vår öppenhet, värna svenska liv, det är det som försvarsunderrättelseverksamheten är tänkt att lägga grund för.

    Det tänker inte jag kompromissa med!

    Vi ska ha en fungerande grund för svensk säkerhetspolitik och det här är en utmärkt illustration av varför den behövs!

  • Hans J said:

    Jag ville inte kommentera hans “tal” direkt. Det är ju omöjligt att ha någon vettigare synpunkt på vad han säger än att det är rent bedrövligt SVAMMEL.

    Han har inte ett vettigt ord att säga om FRA – Inte ett enda!

    Nej, ryck upp en ofullgången lag med rötterna!

    Låt inte avlyssningscentralen FRA få kablar med ALL vår kommunikation!

    Kablarna får inte kopplas till FRA!

  • Johan Svensson said:

    Jag håller på att läsa Freakonomics just nu, och den har en hel del intressant att säga om hotbilder.

    Exemplet i boken är föräldrar med två grannar: den ena grannen har vapen i hemmet (i USA, förstås); den andra grannen har en pool. Föräldrarna förbjuder sina barn att vara hos grannen med vapen men låter dem vara hos grannen med poolen.

    Trots detta är det mycket mer sannolikt att man drunknar i en pool än att man blir vådaskjuten av misstag.

    Pistoler är gjorda för att orsaka skador, därför ses de som mycket farligare och måste skyddas mot.

    Samma sak med terrorism vs. skräpmat: terrorismens syfte är att skada och skrämma. Vem är rädd för en hamburgare, trots att fetma dödar fler än terrorism?

  • Svenne said:

    När det gäller Ryssland kan det vara allt för lätt att se saken ur ett Eu:s perspektiv. För dem är det en kopia av Kosovokonflikten. Georgien har gott in i Sydossetien där fredsbevarande rysska styrkor är placerade. Ryssland svarar upp med att försvara sina fredsbevarande styrkor och samtidigt göra flygräder in i Georgien. Detta resulterar i att även Abchasier (stavas ?) passar på att gå in i konflikten mot Georgien.

    Föreställ er att Serbien skulle gå in i Kosovo. Detta skulle naturligtvis resultera i att EU/NATO gick in för att stödja fredsbevarande trupp. Jag skulle inte bli förvånad om det dök upp F16 över Serbien och att det senare dök upp frivilliga Albaner.

    Det sorgliga i Georgien är att detta kommer troligtvis att eskalera i ett blodbad och då spelar det mindre roll med analyser vems felet var att kriget startade. Krig i Kaukasien har en tendens till att drabba just civila.

  • Dennis Nilsson said:

    Ett ordspråk som tips till Reinfeldt, Åkesson o andra som slirar på sanningen;

    “Om man talar sanning så behöver man inte ljuga”
    - Jeff Farias

  • Anders Andersson said:

    Reinfeldt hävdar att om man bara har tillgång till nyheter om en konflikt via öppna medier, då får man en ofullständig bild av konflikten, men om man dessutom har tillgång till hemliga underrättelser, då får man en annan, underförstått bättre, bild av samma konflikt.

    Regeringen kan dock inte redovisa hela underlaget för sin bedömning av situationen, för om allmänheten skulle få ta del av de hemliga underrättelserna, då skulle de inte vara hemliga längre.

    Syftet med försvarsunderrättelseverksamheten är därmed att ge regeringen en ursäkt att bedriva en annan utrikes- och säkerhetspolitik än den som allmänheten, med tillgång endast till den öppna nyhetsrapporteringen, annars skulle kräva. “Lita på oss. Vi vet något om den här konflikten som ni inte vet. Därför uttalar vi oss som vi gör om den.”

    Nåväl, väljarna är knappast så dumma att de inte kan göra något liknande, och 2010 säga till regeringen: “Lita på oss. Vi vet något om den här politikens följder som ni inte vet. Därför röstar vi som vi gör i valet.”

    Om man inte är beredd att medverka i en öppen debatt om precis alla frågor, då får man snart inte vara med och diskutera någon av dem.

    Bör väljarna kanske inrätta en folkunderrättelsetjänst, för att “signalspana” på politikerna och skaffa sig information om vad de egentligen håller på med? Vad som framgår av TV, tidningar och andra öppna källor är tydligen inte tillräckligt i en demokrati. Givetvis skall folkunderrättelseverksamheten bedrivas med största möjliga hänsyn till politikernas integritet.

  • Attila said:

    Det är ganska många som träffas av blixten varje år också, tro det eller ej. Det är helt enkelt farligt att leva, spriten är inte farlig så länge den är kvar i faskan, chipsen och ostbågarna är inte heller farliga om man inte frossar. Samma sak gäller i trafiken, har man en modern bil och kör sansat så minskar risken betydligt i jämförelse med vårdslös körning i en skruttbil.

    Terrorism kommer otroligt långt ner på listan, inte bara i vårt land utan i de flesta andra länder. Men det fungerar bra som skrämselpropaganda eftersom terrorister kan slå till när som helst och var som helst, de är dessutom inte rädda om sina liv. Därför UPPLEVS det som en reell fara, som en slags samhällelig hypokondri. Kommunistskräcken under kalla kriget var ett liknande fenomen, eller dagens klimatalarmism.

    Ju mer spektakulärt desto större skräck, oavsett statistik, eller möjlighet att bli drabbad. …och större makt åt staten som måste skydda oss mot detta ofattbara.

  • Mary said:

    När man sedan läser vidare om någon slags uppgiftsöverförng mellan EU och USA – jag tror HAX har varit inne på detta förut, så blir man bara mer och mer fundersam och skraj.

    Det börjar handla om att hitta på något nytt – inte internet alltså.

    Marys last blog post..Nu måste någon tala ur skägget…

  • ST said:

    Anders Andersson skrev, “Bör väljarna kanske inrätta en folkunderrättelsetjänst, för att “signalspana” på politikerna och skaffa sig information om vad de egentligen håller på med? Vad som framgår av TV, tidningar och andra öppna källor är tydligen inte tillräckligt i en demokrati. Givetvis skall folkunderrättelseverksamheten bedrivas med största möjliga hänsyn till politikernas integritet.”

    Uhm, SBS, Svenska BloggoSfären? ;-)

    Var det inte en _politiker_ som uttalade sig om att det var så jobbigt nu för tiden för att dom (politikern) kunde inte sitta på ett fika och prata politik … för denne visste ju inte ifall någon “tjuvlyssnade” och vad som än sades kunde ju hamna på någon blogg? (Om det var en politiker så undrar i alla fall jag vad “öppenhet” betyder för han/hon.)

  • Anders Andersson said:

    Njae, bloggosfären har ju mera karaktären av medium för offentliggörande av underrättelser, precis som TV och tidningar. Där framkommer sällan något som är i egentlig mening hemligt. Möjligen kan man säga att bloggosfären motsvarar vad FRA delvis var före 1976, innan man förlyssnade sig på privata telefonsamtal i etern, utan nöjde sig med den del av etern som faktiskt var fri. Bloggarna spetsar öronen i det offentliga rummet, precis som FRA en gång gjorde.

    Försvarsunderrättelseverksamhet innefattar såväl teknisk som personbaserad inhämtning av underrättelser (signalspaning respektive spioneri). Det bör folkunderrättelseverksamheten också göra. Det finns metoder för att lagligen ta del av innehållet i sekretessbelagda handlingar, och om man systematiskt applicerar de sökbegrepp som föreslås i SAOL på handlingarna så kanske man kan rekonstruera innehållet i dem utan att de ens behöver lämnas ut.

    Sedan kan vi väl inrätta en folkförfattningsdomstol också, när vi ändå håller på…

  • Pierre Eriksson said:

    “Perty säger:
    August 9th, 2008 at 5:36 pm

    Är det svenska liv man vill rädda så dör det ca 1000 av självmord i Sverige varje år. FRA kostar tydligen lika mycket som hela den svenska psykiatrin. Kanske nått att titta över om man vill rädda Svenska liv?”
    Inte bara det att vissa som mår psykisktdåligt ta livet av sig de som av paranoia har kniven som bäste vän när det rör sig på gatorna riskerar döda andra med.

    Pierre Erikssons last blog post..Liten länksamling kring FRA-lagen, EU och USA

  • ST said:

    Anders Andersson,

    Om du dissar den som återger underrättelser, i meningen att det då inte är underrättelser, kan man då någonsin erhålla underrättelser?

    Det intressanta med “bloggosfären” är ju att “den” rapporterar underrättelser, ofta i oklippt format, och om filtrerat så personligt filtrerat (vilket man bör ta i beaktande), men ofta med “rå:data”, och länkar, upplagt för att läsaren ska kunna skapa sin egen bild.

    Jag skulle tippa att oddsen är i min fördel när jag säger att samma typ av förhållande inte existerar hos de som rapporterar efter att ha tagit del underrättelsetjänstens information. (Trots allt väldigt lite sekretess hos (okonstlade) bloggare, rent generellt.)

  • Anders Andersson said:

    Jag har väl inte dissat någon som återger underrättelser? Vad jag menar är att om man återger dem offentligt, då är underrättelserna inte hemliga längre, och då är det ingen skillnad mellan vad FRA viskar i Reinfeldts öra och vad han kan se på CNN (eller läsa i bloggosfären).

    Vi har fler nyhetsmedier än någonsin som offentliggör “underrättelser”; det finns mer information i etern och i de publika kabelnäten i dag än världens samlade underrättelsetjänster hade tillgång till (de hemliga källorna inräknade) på 1960-talet. FRA klagar över att det inte finns någonting att lyssna på i etern längre. Dumheter! Det finns massor att lyssna på. Vad FRA menar är att det inte finns någonting hemligt att lyssna på längre, sådant som bara FRA men (nästan) ingen annan känner till.

    FRA skulle alltså i teorin kunna nöja sig med att bevaka vad som sägs på all världens TV- och radiokanaler för att ta reda på hur det står till i världen, och skicka denna information vidare till regeringen. Det hade varit helt legitimt och lagligt, om än inte särskilt spännande (eller ens meningsfullt).

    Reinfeldt säger dock i klartext att det inte spelar någon roll hur mycket information regeringen än skaffar sig via alla öppna källor, bloggosfären inräknad. Regeringen måste för sitt arbete med utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiken ha tillgång till mer information än den information som allmänheten någonsin kan få tillgång till, och den sökta informationen är alltså hemlig. Den är inte avsedd för den svenska regeringen, som skaffar sig tillgång till den ändå, bara för att den finns. Sedan baserar regeringen sin politik på denna information, utan att redovisa öppet vad den består i, och kallar det “försvarsunderrättelseverksamhet”.

    Om regeringen skulle välja att offentliggöra all intressant information den erhållit, då skulle den bli till en nyhetsredaktion, och de anställda på FRA skulle förvandlas till grävande journalister. Nog för att det skulle ge en mer sympatisk bild av FRA, men nej, det är inte en lämplig arbetsfördelning att regeringen ägnar sig åt nyhetsförmedling och journalistik; vi har redan en hel näringslivssektor för det ändamålet.

    För att återkomma till folkunderrättelseverksamheten, så baserar enskilda människor sina beslut på information som till stor del är just hemlig, alltså inte tillgänglig för allmänheten. Det gäller hur man röstar i allmänna val, men även vad man handlar på ICA. Vi har friheten att låta precis vilka överväganden vi vill avgöra våra beslut, och ingen kan kräva att vi redovisar dessa överväganden för omgivningen. Den friheten har inte regeringen; de offentliga maktutövningsorganen skall granskas under lupp eftersom det är vi som har givit dem deras befogenheter, som vi ibland kan vilja återkalla när vi inte gillar de beslut som tas.

    Folkunderrättelseverksamhet innebär alltså att man skapar ett system för att sprida hemlig information om politikerna till de väljare som har behov av det, utan att politikerna själva ges någon insyn i verksamheten. Vem som helt, inklusive Reinfeldt, kan läsa vad Hax skriver på sin blogg. Det är inte folkunderrättelseverksamhet.

  • Rakel said:

    Ja många dör en onödig död beroendet skördar offer. Varför inte forska kring vad som skapar offer och exakt vad som skapar Oberoende?

    På lång och kort sikt?
    .-= Rakel´s last blog ..Gäller naturlagarna också kriminella med ADHD och ADD? =-.

Skriv en kommentar!

Add your comment below, or trackback from your own site. You can also subscribe to these comments via RSS.

Håll dig helst till ämnet.

Du kan använda de här koderna:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Du kan ha gravatarer här, om du inte har någon kan du regga en på Gravatar.

CommentLuv badge