Behöver internet en “redaktör” som bestämmer vad vi ska läsa?
September 8, 2008 – 8:21 am | by emmaJag antar att det är lite av ett tecken i tiden när en ledare refererar till en blogg som om det vore det mest naturliga i världen i rubriken. Folkbladets Widar Andersson har synpunkter om brist på ansvarstagande när det gäller “publicering” av förundersökningsprotokollen för Arbogamorden på The Pirate Bay. Blogge återfinns i rubriken, piratpartiet, vänsterpartiet och The Pirate Bay får sig en varsin släng av sleven också — som vänner av “fildelning”.
Ett slags sidospår blir hur snabbt ämnet analyserades under helgen, ett bloggosfäriskt grupparbete på sätt och vis, och hur de mediala reaktionerna släpar efter. Vi är inte framme, men alla möjliga stenar vänds på och ämnet diskuteras ingående. Som av en händelse skrev piratpartiets Rick Falkvinge ett längre utlägg i går kväll om händelsen, där han börjat analyserat ansvarsfördelningen.
Hur påverkar det informationsflöden och opinionsbildning, när en läsare av en tidning till stora delar befinner sig FÖRE tidningar i tankegångarna, då de öppnar och läser den? Som sagt, kanske ett sidospår, men en tanke som slog mig när jag läste ledaren i Folkbladet — och eventuellt hänger det ihop med att folk tycker det är naturligt att använda sig av internet som distributionsväg mellan datorer för vad det än gäller — i just det här fallet information och synpunkter.
För det handlar inte om att Sverige består av en befolkning som är okunniga i “mediaetiska resonemang“. Det finns inget specifikt “utanför-stående” media när man talar om internet — människor har sina datorer sammankopplade och byter information med varandra. Det finns ingen redaktör som är ansvarig helt enkelt för att alla i egen kraft byter information med varandra. Bestämmer du vad dina vänner ska se eller läsa? Nu måste man börja fundera på hur offentlighetsprincipen ska passa ihop med detta, med integritetsfrågor, och hur kommunikation och informationsinhämtning fungerar i praktiken.
Sen måste jag säga att det blir lite omedvetet motsägelsefullt emellanåt. Dels upplevs vi människor vara känslokalla och grymma som sitter och gottar oss åt bilder i en förundersökning. Dels är vi människor upprörda över att bilderna fanns tillgängliga, via fildelningssiten (men till syvende och sidst, via förundersökningen). Som om internet och människor är två olika saker. Samtidigt är det företrädesvis här på internet diskussionen sker.
Tidigare bestämde någon vad vi kunde se, nu bestämmer vi själva. Jag vill inte heller se alla hemskheter och väljer att inte ladda ner och läsa undersökningen, men vill jag för den sakens skull förbjuda andra möjligheten? En obducent som är yrkesmässigt intresserad, som kanske kan läsa text, se bilder, och konstatera att något är fel? Jurister som på fritiden vill kontrollera hur rättegången fungerat? Det är företrädesvis den typen av människor som är intresserade av dylikt från första början, tror jag. Ska dessa förvägras att läsa för att förhindra att eventuellt som vi gissar galningar som går loss på dylikt i samhället inte ska få tillgång?
I offentlighetsprincipen har dessutom ingått att man inte ska behöva identifiera sig själv som begär ut handlingar. Kommer vanlig nyfikenhet anses vara suspekt? Vilja att lära sig hur saker och ting fungerar kanske inte räcker som anledning — eller kanske rent av utvecklas till att vara oetiskt. Ska man behöva motivera sitt intresse, ha yrkesmässig anknytning, lova dyrt och heligt att det inte är av snaskiga anledningar man tillgängliggör sig offentligt material? Exakt var ska gränsen dras? Vad är alternativen?
Avvägningen kommer att bli riktigt svår. Här sitter vi online, och söker upp information och läser om det, samtidigt som själva informationssamlandet online är det som är på tapeten. Vi diskuterar med varandra och lär oss en massa — ibland får vi veta mer än vi känslomässigt klarar av. Krävs det en ansvarig redaktör för att dispensera “sanningar”? Ska politiker avgöra vad som är rätt information? Själv är jag djupt involverad i integritetsaspekterna av vårt förestående kontrollsamhälle — vad är privat och vad är publik information?
Som vanligt är sådana här diskussioner mycket större än man från början reagerar reflexmässigt mot eller för. Det finns många fler frågor än svar och att bränna allt krut på The Pirate Bay är att göra det väldigt lätt för sig.
* * *
Andra bloggar om: The Pirate Bay, Arbogamorden, offentlighetsprincipen, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, fildelning, privatliv, politik, samhälle, internet
26 Responses to “Behöver internet en “redaktör” som bestämmer vad vi ska läsa?”
By gojo on Sep 8, 2008 | Reply
De politiska korrekthetskramarna tål givetvis inte att offentliga handlingar sprids utan att någon med “rätt uppfattning” först granskat och godkänt innehållet. Vanliga medborgare är naturligtvis alldeles för lågt stående varelser för att själva kunna avgöra vad de vill ta del av.
By Claes Leo Lindwall on Sep 8, 2008 | Reply
Nej,
vi behöver inte en “redaktör”, men vi behöver att människor tänker över sitt personliga ansvar.
Om jag lägger ut integritetskränkande material på nätet så ska jag också vara beredd att ta det moraliska ansvaret för det beslutet.
Att sitta anonymt och sprida materialet är inte att ta det ansvaret.
Att som TPB först lägga upp en tjänst som gör det möjligt att göra detta anonymt och sedan bara två sina händer är inte att ta det ansvaret.
Jag har frågat Piratpartiet vad de anser om någon skulle börja använda TPB för att sprida privpersoners uppsnappade epost och mobilkommunikation?
Jag har fortfarande fått nå¨got svar.
Gojo ->
Om du är seriöst intresserad av målet kan du få ut hela materialet från tingsrätten för 120 kronor och några dagars fördröjning.
Men, visst, om man bara vill snaska och gotta sig åt andra människors tragedi så kan det naturligtvis uppfattas som ett “informationshinder”..
By Claes Leo Lindwall on Sep 8, 2008 | Reply
Jag har fortfarande “inte” fått något svar.
Ska det naturligtvis vara ..
By Rikard on Sep 8, 2008 | Reply
En av de frågor som kommer av diskussionen är kan man överhuvudtaget stoppa spridandet av information sedan det nått internet?
Om vi bortser från etik och moral vad gäller om TPB skulle radera sin torrent från sökmotorn eller inte, hur skulle de göra rent praktiskt för att “sluta sprida materialet”?
En torrent är ju inte själva materialet eller filen som fildelas utan bara en pekare på var man kan hämta filen (som en bittorrentklient använder sig av för att ladda ned och dela ut filen till andra på samma vis).
Rätt eller fel att alla administratörer på TPB vägrar censurera torrentfiler som inte pekar ut barnporr (som ju är olagligt att inneha och sprida); vad har de för möjlighet att “Ta bort mordbilderna”?
Mitt resonemang är att nu har vi internet (och det är inte precis nytt eller någon övergående fluga). Bittorrent är en del av infrastrukturen på nätet. TPB och andra torrentsajter är användarstyrda och censureras bara i extrema fall. Så här säger TPBs policy:
Barnporr ingår i den sista kategorin (åtminstone). Kan de friskriva sig ansvar på detta vis? Kanske varken moraliskt eller juridiskt men de kan inte heller praktiskt ansvara för eller radera filer på internet. De härbärgerar inte, än mindre publicerar, några bilder eller andra filer själva. De utgör en del av infrastrukturen för filöverföring via bittorrent.
Tingsrätten då? Kan de ta moraliskt ansvar för att förundersökningar som inlkuderar känsliga bilder på barnoffer inte sprids i dunkla syften? Nej, jag tycker inte det. Men de kan praktiskt förhindra att bilderna kommer ut överhuvudtaget genom sekretess.
Internet är en realitet. Material och information som hamnar där är mycket svårt att få bort (för att inte säga omöjligt sedan det börjat spridas). Offentlighetsprinicpen är också en realitet. Man kan inte ha kvar den och hindra att den utnyttjas.
Vad man möjligen kan göra är att försvåra processen att få ut offentliga handlingar i digital form. Och man kan ta med internet som en faktor när man avgör vilka delar som ska vara offentliga. Det verkar man inte ha gjort nu och folk förefaller tagna på sängen:
“Kan man hämta ut förundersökningar? Med obduktionsbilder? På barn? Kan man hämta dem på internet också? Fasansfullt!”
Att se internet som en försvårande omständighet är intressant i det här fallet. Att något blir värre bara för att det också förekommer på internet. Jag har min åsikt om det men jag diskuterar gärna det vanligt förekommande resonemanget. Dock kan jag inte se varför man ser på TPB som en särskilt försvårande omständighet när man diskuterar internet och dess effekter på exempelvis offentlighetsprincipen.
För att svara på din fråga i rubriken: Jag anser inte att det behövs en redaktör för internet. Men läsekretsen mår nog bra av att diskutera det redaktionella materialet även om det består av offentliga handlingar. Men man bör inte lägga ned sportbilagan för att svenskarna åker ur fotbolls-vm.
By emma on Sep 8, 2008 | Reply
Du vet iofs allt det här redan Claes Leo, men i alla fall: Att TPB borde gå i god för användarna — och likt en redaktör vara ansvarig för handlingarna är en intressant frågeställning. Det hänger kvar med traditionellt publicistiskt tänkande, och har rätt lite att göra med hur saker och ting fungerar i praktiken. Skillnaden är plattformen som sådan — förr stod tidningen som ensam källa idag delar alla med sig av allt möjligt till vem som helst. I och med fildelning betyder ett i teorin oändligt antal källor som i praktiken är omöjligt att ta ett övergripande ansvar för.
Frågan är om man ens ska försöka stoppa spridning online? Det kan bli lite som att slåss mot väderkvarnar. Det finns ett talessätt att iom att något landat på internet, är det omöjligt att ta bort det. Det är inte för att det ligger på internet, som om internet är en egen entitet på något vis, utan för att materialet befinner sig på ett okänt antal datorer hemma hos människor redan.
Användaren “Beckroth” på TPB kanske la upp den i en chattkanal, skickade den via mail, la den på en ftp-server eller DC-hubb parallellt med att hen la upp den som torrent. Eller så kanske någon annan gjorde det. Är det inte TPB är det på andra platser, i mailprogram, chattkanaler osv. Det är den verkligheten jag talar om som man måste förhålla sig till — hur utfärda ansvar?
Ska en vanlig svensson vara ansvarig för vad någon annan svensson gör online — ja då uppmuntrar det till icke-kommunikation. Vilket väl vore rätt katastrofalt. Att ha en fildelningstracker, eller en ftp-server, eller dylikt är lite av att vara “garageinnehavare”. Hur mycket kan man lägga ansvaret på offentliga garageinnehavare för vad förarna till bilarna som parkeras där gör? Simpel jämförelse kanske, men likt nätoperatörer som inte lägger sig i vad folk mailar när de använder sig av deras servrar, lägger sig inte distributionskanalers administratörer om vad som sänds. Även om nog båda skulle ha åsikter om både ett och annat som sägs i båda metoderna.
Det finns nog ett behov av att kunna utse en ansvarig, i olika situationer, emellertid. När det gäller offentliga handlingar blir det naturligtvis omständigt, för vem är ansvarig för det innehållet? Kanske måste man vända på det — i och med att det inte går att utse någon specifik som ansvarig i sådana här fall, måste man se över vad som ingår i den offentliga handlingen. Och återigen, där blir det väldigt svårt att begränsa utan att inskränka demokratiska fundament.
Vet inte vem du mailat eller kontaktat på piratpartiet, men under tiden kan du ju sticka över till Ricks blogg, som finns länkat överst i inlägget. Ämnet diskuterats ganska mycket bland medlemmarna, kan jag berätta. Det är inte helt lätt att förhålla sig i de här frågorna — där ganska mycket känslor är involverade dessutom.
Personligen vet jag inte var jag kommer landa åsiktsmässigt. Har inte sorterat ut allt ännu, frågeställningen är för stor för att jag ska kunna hitta ett solklart svar över en helg. Anonymitet måste tillåtas — det är en självklarhet, likväl som offentlighetsprincipen är det. Privata detaljer ska man behöva slippa ha upp-plastade överallt. Tankar ska kunna uttryckas utan att registreras.
Okej, det blir nästan som ett helt blogginlägg, så slutar skriva här. Men det innebär inte att jag slutar fundera på det.
By Rikard on Sep 8, 2008 | Reply
Claes Leo:
Jag kan inte uttala mig å piratpartiets vägnar men jag har en egen uppfattning i frågan.
Om någon uppsnappat någons privata kommunikation så är det illa och antagligen olagligt. Om det är olagligt så är det antagligen också olagligt att sprida den vidare. Den personen skulle antagligen få presentera mycket goda skäl till att göra så om den inte ska anses som en idiot eller dålig person.
Men att vända sin frustration eller ilska mot TPB i det fallet skulle inte vara produktivt eller välriktat. TPB är bara en del av infrastrukturen för att sprida information. Bra och dålig information.
Om någon trycker upp dina pappersbrev, Claes Leo, och sätter upp dem på anslagstavlor och trappuppgångar där du bor, skulle du vara arg på Xerox då som tillhandahåller kopieringsmaskiner? Om någon skickar dina privata brev till mängder av folk, skulle du vara arg på Posten då?
Däremot tycker jag att din fråga har lite att göra med det aktuella fallet. Du jämför en offentlig handling med någon privata kommunikation.
Gissningsvis anser Piratpartiet att det är fel att snappa upp någons privata kommunikation samt att det är fel att sprida den. Vilket sätt den sprids på är sekundärt.
Vad gäller TPB så kan de inte göra något åt saken om någon spred folks email via deras tjänst. När något väl spridits, så är det inte - som Emma påpekar - så mycket att göra åt det. Tyvärr. Men vi är nog ganska många som anser att alternativet - att inte ha internet så som det fungerar idag - inte är värt det.
Man får, precis som i fildelningsfrågan eller övervakningsfrågan, eller offentlighetsprincipsfrågan väga fördelarna mot nackdelarna.
By Claes Leo Lindwall on Sep 8, 2008 | Reply
Min utgångsprunkt är att individer har ett ansvar.
Det är en individ som hämtat ut materialet hos tingsrätten, det är en individ som lagt ut det på nätet.
Det är individer på TPB som beslutat att det ska vara möjligt att anonymt lägga ut materialet på nätet.
Det är individer som skapat trackern.
(Det är inte jämförbart med en epostkorrespondens eftersom TPB ställer som villkor att materialet *inte* ska kunna spåras).
Internet och TPB har inte trillat ner från himlen.
Det är dags att göra upp med “oansvighetskulturen” på Internet, du är moraliskt ansvarig för dina handlingar där likaväl som i andra sammanhang.
Det är ingen ursäkt att “Internet fungerar så” eller “någon annan kan ladda upp det” - det är du som gjort det.
Läser man inläggen på nätet som försvara TPB så skyller man på “gammelmedia” att materialet cirkulerar - om inte de hade uppmärksammat materialet så …
Men det är Beckroth som laddat upp materialet, det är grabbarna bakom TPB som gjort det möjligt att göra det anonymt.
Det är där ansvaret ligger - inte att “Internet fungerar så” .. eller “det är gammalmediernas fel” ..
Gammalmedierna har ansvar för sin publicering, men enbart för den ..
Fanns det någon moralisk ryggrad hos Beckroth skulle han/hon gå ut öppet och förklara varför materialet lades ut och ta det moraliska ansvaret.
Men det tror jag aldrig kommer att ske utan han/hon sitter och hukar bakom datorskärmen.
By Claes Leo Lindwall on Sep 8, 2008 | Reply
“Men att vända sin frustration eller ilska mot TPB i det fallet skulle inte vara produktivt eller välriktat. TPB är bara en del av infrastrukturen för att sprida information. Bra och dålig information.”
Är TPB sänt av Gud eller? Nerfallet från himlen?
By Rikard on Sep 8, 2008 | Reply
Claes Leo, jag antar att du även anser WiKileaks oansvarigt eftersom det möjliggör för individer att anonymt avslöja oegentligheter på nätet trots att det kan få konsekvenser för andra individer (fuskande företag eller myndigheter som begår övergrepp).
Jag råkar tycka att det du kallar oansvarighetskulturen har positiva effekter på samhället då det används för att avslöja oegentligheter eller torgföra politiskt obekväma åsikter (vad jag skriver om svenska regeringen anonymt skulle inte låta sig skrivas om den kinesiska regimen i Kina anonymt).
För mig så överväger fördelarna nackdelarna. Du gör en annan bedömning. Alla har rätt till sin åsikt och kan uttrycka den fritt och om så villes anonymt på nätet.
I det aktuella fallet så rör det sig dessutom om en offentlig handling. Att du anser det vara oetiskt att sprida den via internet är en åsikt som du har rätt till. Men för att upphöja det till princip eller lag, så bör du vara sänd av Gud eller nedfallen från himlen.
By Claes Leo Lindwall on Sep 8, 2008 | Reply
Huruvida WikiLeak är bra eller dåligt har inte med saken att göra .. det är en fråga för debatten.
Men de som skapat Wikileak har ett ansvar för hur tjänsten används.. de ska inte bara skylla på “så fungerar Internet” ..
Det finns lägen då det är bra - t o m nödvändigt - att uppgiftslämnare ska kunna vara anonyma, i andra fall kan det t o m vara nödvändigt att få tag på den som ligger bakom uppgifterna.
Dessa avgöranden kan inte Internet göra, det är bara människor som kan och ska göra det.
By emma on Sep 8, 2008 | Reply
Claes Leo; Jag kanske uttryckte mig lite dåligt — det handlar inte om att internet används som ursäkt så mycket som att internet består av människor. Utan människor inget internet. Det är alltså människor — och sedan om huruvida det personliga ansvaret finns där eller inte. Hur tar du ansvar för alla individers förhållande till moral och etik? Så man måste fundera på hur det fungerar praktiskt för att hitta en lösning, eller en förståelse. I fallet när det gäller förundersökningen handlar det om offentliga dokument, hur kan man ålägga en person ett slags moraliskt eller etiskt ansvar för något som är en rättighet? Tror du att personen i fråga la upp den för att jävlas, så finns det någon annan som tror att personen i fråga la upp den av allmänintresse. Vem bestämmer vad en persons avsikt var, när information av de här slaget delas ut?
By Rikard on Sep 8, 2008 | Reply
@ C.L.L.:
Jo, men samtidigt skriver du:
“Gammalmedierna har ansvar för sin publicering, men enbart för den ..
Fanns det någon moralisk ryggrad hos Beckroth skulle han/hon gå ut öppet och förklara varför materialet lades ut och ta det moraliska ansvaret.”
Var är mediernas självkritiska diskussion om sina grundvalar för att peka ut var på nätet man kan hitta materialet? Och hur sätter du krigsrubrikerna i relation till den faktiska händelsen?
Och på vilket sätt skiljer sig Beckroths tillgängliggörande av den offentliga handlingen från mediernas utpekande av var han/hon lagt ut den? (Jag bara frågar, jag har inget svar på det)
Tar media ansvar för att antalet nedladdningar de facto ökade lavinartat sedan de visat vägen?
Att du lägger ansvaret för den eventuella skada som skett på Beckroth är väl ändå ett halvt erkännande av att det inte är TPB som är moraliskt ansvariga för just den skadan (om det finns någon mätbar skada)?
Medierna var tydliga med att peka ut TPB som ansvariga (eller rättare oansvariga). Varför frågar sig inte media vilken roll de själva har i den redan skedda skadan genom att visa folk hur man kan göra för att ladda ned dokumentet ännu fler gånger?
Visst, det var en individ vid namn Beckroth som lade upp torrentfilen. Men kan man helt bortse från att media påverkar förloppet? Det sitter mig veterligen individer på redaktionerna också och någon valde att lyfta fram inte bara att och hur utan även var på nätet man kan hämta hem den offentliga handlingen.
Vidare var det onyanserat i min mening att vinkla det som att “Bilderna från barnens obduktion publiceras på nätet” o.d. Det är ju inte sant att det uteslutande var bilderna (de ingick som sex sidor av cirka 2500 sidor förundersökning) så slutsatsen att någon har som syfte att sprida just bilderna är medias egen tolkning och den är dåligt underbyggd (upplys mig gärna!).
Och att kalla fildelning för “publicering” är inte heller helt analogt med ordets betydelse i gammelform. Hade en tidning publicerat hela förundersökningen, bilder och allt, så hade resultatet blivit något annorlunda än om man länkat till filerna.
Det är för att bilderna i tryckt publicerad form får en helt annan effekt än de får i en sida i en PDF med innehållsförteckning.
Varför lyfter inte media frågan huruvida offenliga handlingar ska upphöra att vara offentliga idenstund de hamnar på internet?
Det är ju det som är intressant att diskutera, inte om de sprids via det ena eller andra fildelningsprotokollet.
Vidare är det mig veterligen en individ som avgör vilka delar i en förundersökning som ska beläggas med sekretess (och den individen har lagstiftningen att stödja sig på om det är svårbedömt). I den processen borde man ta med i parametrarna att denna handling kan komma att hamna på internet (om än i bara filform och inte med bilderna direkt synliga på en webbsida så som det i vissa fall framställts). Vilket ansvar har den individen i detta specifika fall anser du?
“Det finns lägen då det är bra - t o m nödvändigt - att uppgiftslämnare ska kunna vara anonyma, i andra fall kan det t o m vara nödvändigt att få tag på den som ligger bakom uppgifterna.
Dessa avgöranden kan inte Internet göra, det är bara människor som kan och ska göra det.”
Jag vet inte vilka specifika fall du pratar om men det är en styrka att inte kunna avslöja en anonym källa om man med trovärdighet anser att det är bra och t o m nödvändigt med anonymitet. Det krockar med att det ska vara nödvändigt att kunna “få tag på” den som ligger bakom en uppgift.
Återigen, jag gör en annan avvägning och bedömning än du. Jag anser att skyddet av anonymiteten väger tyngre än möjligheten att kunna avslöja en källa eftersom konsekvensen av att kunna avslöja en källa skapar misstro och öppnar för möjligheten att avslöja sådana källor som riskerar att råka mycket illa ut om de avslöjas.
By Pelle on Sep 8, 2008 | Reply
Folkbladet pratar om publicering och, enligt mig, gick de helt vilse i sina tankar:
Om man med publicera menar göra tillgängligt för allmänheten så var det Tingsrätten som publicerade utredningen och då är det dem man ska klaga på.
Om man å andra sidan med publicering menar att göra informationen känd i vida kretsar, ja då är det TV4, DN, mfl som publicerat utredningen (ca 100 nedladdningar första månaden, ca 20 000 två dygn efter TV4 berättat om det).
(Såg att Falkvinge valt den första tolkningen, men jag tycker nog att man också bör fundera över den andra tolkningen.)
By Claes Leo Lindwall on Sep 8, 2008 | Reply
emma - > Jag kräver inte att du ska ta ansvaret för vad andra människor säger och gör - jag kräver att du ska ta ansvaret för vad du själv gör.
Vad gäller sedan “gammalmediernas” publicering och vilken effekt det får så är det en debatt - men där vet vi vem som är ansvarig - utgivaren. Och de kan knappast komma undan med “tryckpressarna fungerar så”.
Men TPB kan inte komma undan sitt ansvar genom att skylla på “gammalmedierna”, inte heller “Beckroth”.
->Rickard
“Och på vilket sätt skiljer sig Beckroths tillgängliggörande av den offentliga handlingen från mediernas utpekande av var han/hon lagt ut den?”
Inte på något sätt, såväl medier som Beckroth är lika ansvariga. Men TPB kan inte, som de nu gör, skylla ifrån sig på “gammelmedia”.
Jag har redan tidigare sagt att ansvaret för uppladdningen ligger hos Beckroth, ansvar för att hon kan göra det anonymt ligger hos TPB, ansvaret för publiceringen ligger hos “gammelmedierna”.
Bara för att du har ett ansvar så försvinner inte mitt ansvar.
“Jag vet inte vilka specifika fall du pratar om men det är en styrka att inte kunna avslöja en anonym källa om man med trovärdighet anser att det är bra och t o m nödvändigt med anonymitet. Det krockar med att det ska vara nödvändigt att kunna “få tag på” den som ligger bakom en uppgift.”
Du glömmer att en anonym källa likaväl kan sprida grovt förtal och grovt integritetskränkande uppgifter.
Antag att jag skapa en tjänst som gör att man anonymt kan ringa upp telefoner, det finns ett antal tillfällen då det är bra och till och med nödvändigt att man kan göra det.
Men det går också att använda en sådan tjänst till att trakassera människor, att ringa kvinnor och stöna i telefonen, att ringa 112 och “tjuvlarma”..
Som skapare av tjänsten räcker det inte med att du konstaterar att “det är väl bra” .. eller med slagord som “informationen wants to be free” eller “tekniken gör det möjligt”.
Du måste också fundera på hur du ska hantera frågan om någon missbrukar tjänsten.
Till sist är det märkligt hur tydligen ordet “ansvar” fått inhållet “det ska förbjudas” - för mig som uppenbarligen tillhör geronterna innebär ansvar att jag måste beredd att motivera varför jag gör som jag gör. Det finns inte bara ett juridiskt ansvar utan också ett moraliskt.
By emma on Sep 8, 2008 | Reply
mm — ungefär som att man inte kan lagstifta mot otrohet, även om många tycker det är moraliskt förkastligt.
By Claes Leo Lindwall on Sep 8, 2008 | Reply
Ja, t ex .. det finns mycket vi inte gör även om det inte är brottsligt, just därför att vi vet att det kränker, sårar och skadar våra medmänniskor.
Och därför långsiktigt skadar även oss själva.
Visst, det kommer alltid att finnas “idioter”, men varför vara en sådan själv?
By Pelle on Sep 8, 2008 | Reply
@Claes Leo:
Jag håller egentligen med resonemang, men vill ändå försvara TPB:
För att hålla mot upphovsrättsindustrin väljer de att aldrig ta bort torrents. På samma sätt tar inte Google bort länkar. Och för länge sedan var även Usenet nyhetsgrupper icke-modererade.
Genom att agera på så sätt försöker de bli en grundtjänst utan moral - varken god eller dålig. Ett undantag och de har öppnat för alla.
I verkliga livet finns många liknande exempel; en pistol saknar moral - all moral och allt ansvar hamnar hos skytten. I detta fall har vi accepterat att vapentillverkaren inte fälls för mord, men även här kommer kanske en framtida debatt att komma. Kombinera digitalkamerornas “face recognition” med vapnet och det skulle kunna ges “moral” att inte döda människor. Rätt eller fel?
By Rikard on Sep 8, 2008 | Reply
C.L.L.:
Jag ser hur du resonerar och vilka principer du är ute efter. Jag håller med om en del saker i ditt resonemang (något kan vara lagligt men omoraliskt) (man måste hantera missbruk) men i sak, vi diskuterar faktiskt utifrån ett specifikt fall och då måste vi också diskutera faktiska omständigheter kring fallet.
Jag tycker inte att det “beckroth” gjorde var omoraliskt. Men vi vet inte hur “beckroth” resonerade så vi kan inte uttala oss om “beckroths” moral faktiskt. “beckroth” kan ha resonerat som så att “allmänintresset överväger och motiverar eventuell olägenhet för familjen”.
Oavsett hur “beckroth” resonerade så får vi konstatera att vi inte vet och därför inte kan väga din åsikt om att det var “missbruk” eller “omoral” att fildela den offentliga handlingen mot hur “beckroths” moral ser ut.
Vidare, att jag måste “fundera på hur du ska hantera frågan om någon missbrukar tjänsten” är avhängigt vad man definierar som missbruk.
I det specifika fallet så har en person fildelat en offentlig handling medelst TPBs plattform. Missbruk? Det är din moraliska bedömning som avgör vad du tycker i missbruksfrågan. Uppenbarligen har jag och TPB en annan definition av “missbruk” i detta specifika fall (även om TPB har en skriven policy som man kan diskutera).
Om vi är accepterar att “ansvar” är skilt från “förbjuda” så är vi då överens om att varken fildelningen av dokumentet i fråga eller TPBs medverkan borde förbjudas. Väl så.
Det moraliska ansvaret, ja folk har nog olika moral det är vid det här laget uppenbart. Men visst, debatten skulle tjäna på (för att parafrasera vår statsminister) att “beckroth” förklarade sina överväganden och motiv. Om inte annat för att vi ska kunna uttala oss om det var enligt vår moral bra eller dåligt.
När det gäller huruvida någon blivit kränkt eller sårad av dokumentet som sådant så finns väl också lagar som reglerar sådant? Annars kan jag lova dig att det finns filmer och musikstycken på TPB och andra ställen som för vissa är mycket kränkande.
Jag tycker dock att det är en viss air av efterklokhet i att säga att familjen blev kränkt av att läsa i tidningen att folk laddar ned FuP:en från internet och därför är det omoraliskt att vägra stoppa detta samt omoraliskt att fildela dessa.
Varför var bilderna i en offentlig handling om man kunde förutse att de skulle kränka och såra familjen om de kom offentligheten tillhanda?
Kunde man inte förutse att de var kränkande och sårande? Kunde man inte förutse att de hamnade på nätet? Skulle man agerat annorlunda om man utgått från att de kommer hamna på nätet?
Återigen, borde vi inte diskutera vad som ska vara med och vad som ska vara sekretessbelagt i offentliga handlingar med tanke på denna debatt?
By Claes Leo Lindwall on Sep 8, 2008 | Reply
“För att hålla mot upphovsrättsindustrin väljer de/TPB/ att aldrig ta bort torrents.”
Det är för det första inte sant - de tar bort torrents som innehåller barnpornografi eller som läggs ut av organisationer som inte är godkända.
För det andra hjälps det inte, TPB måste fixa så att de kan fortsätta kriget mot upphovsindustrin utan att enskilda människor kränks. Hur .. det är deras problem.
Räkna med att det vi nu upplever är en västanfläkt när nästa integritetskränkning kommer t ex om det händer ngt som Estonia eller diskoteksbranden och någon tar sig för att lägga ut sekretessbelagad bilder på igenkännbara individer och kanske deras sista mobiltelefonsamtal.
Det är en sak att vi hör sådant från t ex 9/11 men en helt annan sak när sådant sker med svenska brottsoffer och deras anhöriga är emot det.
Sedan har du fel att vapenhandlarna inte ställs till moraliskt ansvar, den debatten har pågått länge och en hel del organisationer och enskilda har ställts till svar för att man har aktier i vapentillverkningen.
Till sist, tror jag att en många av TPB:s försvarare - tyvärr - har gett FRA-lagens förespråkare argument.
Många har visat på en förvånansvärd låg värdering av integriteten.
By Björn Felten on Sep 8, 2008 | Reply
Som av en händelse (eller hur?) sände TV4 igår Kalla Fakta, som handlade om:
Är man väldigt konspiratoriskt lagd om man misstänker att redaktionen på TV4 inte uppskattade att FUP:et offentliggjordes i en oerhört mycket större omfattning än vad som annars är brukligt och att de därför blåste upp detta till fullständigt oproportionerliga dimensioner?
För mig är det kristallklart vem som gjort fel här om någon gjort fel (jag är fortfarande inte övertygad — jag lutar nog mera åt Anders Anderssons syn på det hela såsom han gett uttryck åt det i diverse bloggkommentarer). Det är kammaråklagare Frieda Gummesson, som slentrianmässigt, utan tanke på konsekvenserna, fyllde FUP:et till bristningsgränsen för att få ihop sina tusentals sidor — tydligen ett måste numera för att ett FUP skall anses vara tillräckligt gediget.
Att sedan en massa gammeljournalister tydligen inbillar sig att internet är en slags server där material “kan läggas upp”, eller att en förlängning av internet såsom TPB skulle vara det, är ju en helt annan sak. Att gammelmedia och dess journalister ligger minst tio år efter sin tid är ju inte direkt någon nyhet. Att en växande andel av svenska folket börjar inse detta är däremot väldigt positivt.
Björn Feltens last blog post..Ärtsoppa samt konsten att hacka lök
By Gelo on Sep 8, 2008 | Reply
Har följt diskussionen nu hela helgen och börjar samla mig till någon form av ställningstagande, eller åtminstonde en åsikt.
De flesta av dom som diskuterar högljutt verkar göra det utifrån att etiken och moralen hos den som lade upp och dom som distribuerade materialet måste ha allvarliga brister. Jag finner hela den diskussionen helt meningslös, ingen av oss har kännedom om vilka motiv personen som lade upp materialet hade när det gjordes.
För allt vi vet kan det vara en läkare som på ett enkelt sätt ville skicka en ordentlig bunt dokument till en kollega för att något i det väckte intresse, eller en journalist i långtbortistan som ville få tillgång till bakgrunden av en historia h*n skriver om, eller någon annan av ett par tusen scenarios.
Hur som helst vänder jag mig från en sådan diskussion med avsmak, för att diskutera och ha åsikter om någon annans moral måste jag ju per definition värdera den, oftast utifrån min egen. Vilket är ett finare sätt att säga “jag är bättre än du” något som jag anser vara det mest föraktliga någon kan göra vare sig i handling eller tanke (bara för att pracka på er mina moraliska värderingar :) ). Moral och etik är för mig mina regler för hur jag skall agera och bemöta andra, inte något som reglerar hur andra skall bemöta mig altså.
Den andra delen av diskussionen har rört i praktiken om vi skall ha budbärarimmunitet eller inte. Är TBP ansvariga för vad som skickas med hjälp av deras system? Personligen skulle jag säga nej, på samma grund som posten inte hålls ansvariga för att förmedla knark, vilket dom gör. kort och gott finns det bara en ansvarig för innehållet i en kommunikation, avsändaren. Om vi börjar tumma på den regeln är vi snart tillbaka till att hugga huvudet av budbäraren när beskedet var dåligt, det fungerade inte då och kommer att fungera lika illa idag.
För att summera är det viktigare för samhället att vi kan granska alla delar av makten, i det här fallet att polis, obducent, åklagare osv har gjort rätt. Inte bara att domstolen har dömt rätt, Förundersökningen ger ju också vid handen hur övriga aktörer agerat vilket är minst lika viktigt. Ställt mot detta behov ställer vi behovet av några enskildas behov att inte bli påminda om en tragedi. Oavsett hur sympatisk jag är med någon som förlorat sina närmaste måste jag tycka att vågskålen väger över betydligt.
By Rikard on Sep 8, 2008 | Reply
“Till sist, tror jag att en många av TPB:s försvarare - tyvärr - har gett FRA-lagens förespråkare argument.
Många har visat på en förvånansvärd låg värdering av integriteten.”
Nu börjar det bli intressant :-)
FRA-lagsförespråkarna har inte brist på argument, de har bristande argument.
Dina exempel av vad som komma månde, med publicering av sekretessbelagda bilder och telefonsamtal tycker jag är att ta i. Det skulle betyda att någon som har tillgång till sekretessbelagda bilder på estoniaoffer o.dyl. skulle läcka ut dessa. Där sker felet enligt min mening. Man ska som statstjänsteman inte läcka sekretessbelagda bilder på olycksdrabbade och andra offer eftersom det hotar deras och anhörigas integritet.
Det skulle vara ett argument MOT FRA-lagen om det visade sig att statstjänstemän läcker sådant som bilder på offer och telefonsamtal.
Jag har redan redogjort för att jag är öppen för att diskutera huruvida obduktionsbilderna skulle varit sekretessbelagda eller inte av samma anledning som ovan.
Men nu var de inte sekretessbelagda så diskussionen ska inte handla om efterspelet utan hur integriteten hotas redan när bilderna kommer ut i offentliga handlingar anser jag.
Vill man värna om integriteten så är en bra start att inte offentliggöra sådant som när det väl kommit ut döms ut av vissa som kränkande och sårande (och hotande av integriteten).
Vill man värna om FRA-lagen, så är de inte ett bra argument att säga:
“Titta, TPB sprider våra hemliga telefoninspelningar och bilder!”
Vill man värna om FRA-lagen så får man övertyga oss om att sådant inte kan läcka ut, vare sig till TPB eller någon annan kanal.
By Pelle on Sep 8, 2008 | Reply
@Claes Leo:
Barnporr är olagligt och TPB blir (kanske) spärrade om det finns kvar. Upphovsmaterial är ännu inte prövat och FUPen var definitivt laglig. Men visst är det en inkonsekvens i agerandet.
Jo, vapenHANDLARE har diskuterats eftersom de kan slarva med licenskontroller, men jag har inte sett vapenTILLVERKARE anklagade. Hur som tror jag du ser tanken i argumentationen.
Och jag tror tvärt emot dig att denna debatt bidrar till att FRA-debatten fördjupas. För FRA är bara en av många lagar som är på väg att reducera vår integritet. Blir problematiken väl analyserad tror jag besluten blir bättre; även om det tom skulle leda till att jag övertygas om FRAs fördelar. (Nä, den dan kommer nog inte.)
By Claes Leo Lindwall on Sep 9, 2008 | Reply
Bara helt kort
Pelle -> Jag tycker du ska läsa vad bl a Svenska Freds och Svenska Kyrkan skrivit om vapentillverkare - t ex den svenska tillverkningen av personminor - genom åren.
Rickard -> Vad är det som säger att det är bara är STATSTJÄNSTEMÄN som kan läcka integritetskänsligt material? Det är många andra som får tillgång till det i sitt arbete eller på andra sätt. Lägger de ut materialet på TPB så riskera de inte att avslöjas.
By Lars on Sep 12, 2008 | Reply
Lustig debatt om TPB, många s.k offentliga personer verkar inte ha någon aning alls om hur Internet fungerar.
Det har lett till en mycket konstig debatt, där de som kommer från “gammalmedia världen” klart visar sin okunskap. När man kräver att TPB ska ta ansvar för det som läggs upp är det samma sak, åtminstone i min värld, som om man skulle kräva att papperstillverkarna skulle ta bort artiklar ur tidningar som tryckts på det papper de levererat
By always on Jan 22, 2009 | Reply
Namninsamling - Förbjud att barn hängs ut på nätet! - Hänger du med på det här?
Namnlista att skriva på:
http://www.namninsamling.com/always1