Hur tar man debatten om kontrollsamhället vidare?
September 17, 2008 – 8:17 am | by emmaEfter demonstrationen igår hamnade jag på ett eftersnack tillsammans med Svart Måndag, Mark Klamberg, Erik Laakso, Christian Engström och Henrik Alexandersson bland flera andra. Mark ställde en försiktig fråga om datalagringsdirektivet, i förhållande till hur man behåller fokus på FRA-lagen osv. Går det att organisera motståndet mot FRA-lagen för att kunna göra ordentligt eftertryck?
Själv ställer jag mig lite tveksam till alltför mycket “organisering” som jag sa vid de lösa diskussionerna. Inte minst syntes det på behovet av alternativa sätt att demonstrera den 16 september. Det är viktigt för många med utrymme för spontanitet och en känsla av att ta en personligt avstånd som inte nödvändigtvis är “etablerat”. Likväl som det är viktigt för säkert lika många att man har något välordnat att luta sig mot — en del av oss känner oss bekväma i båda varianterna. Kanske framför allt för att båda finns tillgängliga. Det behovet syntes aldrig riktigt i försnacket till demonstrationerna och gav intryck av att det råder splittring i motståndet.
Men det är viktigt att förstå att det som man på gammalmodigt sätt kan uppleva som splittring egentligen är ett uttryck för hur det fungerar idag. Det breda spektrum av olika behov för att protestera mot samma fråga behöver utrymme. Försöker man styra upp det, riskerar man förlora aktivismen helt. Därmed inte sagt att det inte behövs tas initiativ, det behövs alltid människor som drar igång aktiviteter — det är en inte helt vanlig talang.
Som bloggare, till exempel, kan man skriva om något som man anser bör “vetas om” — och hoppas på det bästa. Det går inte att styra att folk länkar till ämnet och vidareutvecklar det. Jag kan i detta ögonblick nu skriva om detta som jag upplever som viktigt, och gå fullständigt ignorerad i bloggosfären — och det är bara att acceptera. Är det intressant, ligger rätt i tiden, eller tilltalar andra på något vis — framför allt på sätt som gör att de kan hitta något här och göra till “sitt eget”, då har jag haft ett finger med i spelet. Men styrt upp något, har jag inte gjort — för det går helt enkelt inte.
Men behovet finns trots allt, att kunna visa enig styrka mot de som behöver få veta det (om de nu bryr sig om att ta in det alls). Däri ligger nog lite av ett problem. Där det gamla möter det nya.
Själv, t.ex., är jag liksom Pär Ström väldigt intresserad av en principdiskussion och ett medvetandegörande om det framväxande kontrollsamhället som inte representeras av FRA-lagen enbart. Det är inte bara FRA-lagen det handlar om tyvärr — det är för mig superviktigt att den vetskapen sprids. Integritetsskyddskommittén, gjorde viktiga analyser som riksdagen som helhet inte var redo för. Kommittén som hade representanter från alla riksdagspartier, var helt eniga i att man behöver göra något, och göra det fort men har inte lyckats vinna ett seriöst gehör för denna viktiga fråga. Men jag hoppas att allt slit skapar större möjligheter för dem idag att få lite gjort parlamentariskt.
Christopher Kullenberg tar upp lite samma sak på sin blogg med “FRAdio activism” och funderar lite längre — vilka sätt finns det att föra fram protester och hålla debatten vid liv? Att uppmuntra och stötta allas möjligheter att uttrycka sig är superviktigt och öppnar för större möjligheter — i motsats till att försöka strömlinjeforma motståndet. Pluralismen är nyckelordet.
I vintras hölls det en demonstration till stöd för Burma i Stockholm där tusentals människor deltog. Under hela manifestationen tog jag illa vid mig av hur alla politiker slogs för att stå i rampljuset. Jag mådde illa för det var en gräsrotsreaktion att samlas, ett behov av att visa stöd som i mina ögon exploaterades tämligen cyniskt. Självklart förändrades inte politiska förhållanden till Burma det minsta. Såklart. Jag vet inte om någon hade trott eller hoppats det egentligen, idag ser man nog inte till politiker som fixare av problem på samma sätt som man gjorde förr. De flesta av oss gick ganska besvikna, och helt ärligt lite skitiga, därifrån.
De som utsätter folket för åtgärder som genererar indignation, ilska och protester kan inte sätta agendan för motståndet mot det, lite enkelt och hårdraget uttryckt. Därför är behovet stort att hitta vägar utanför det etablerade, men det gör det svårt för de som ändå måste förhålla sig till det etablerade att “vara med”. Idag går det helt enkelt inte att styra upp ett enat motstånd kring det ena eller andra, alla har sin egen “röst” och kapacitet, och använder det (förhoppningsvis) på sitt sätt — men det skapar också avstånd mellan makt och befolkning medans spelfältet håller på att formas. Så om inte de olika vägarna accepteras anses det ena vara splittrande i jämförelse med det andra, utan att nödvändigtvis vara det.
Det finns inte någon anledning att inte försöka föra fram ett enhetligt budskap, och jag har all förståelse för att man gör det. Initiativ behövs som sagt. Men man ska nog försöka undvika att tro att det går att ena alla under en och samma form — istället borde det omfamnas att alla drar sitt strå till stacken, peka på det och säga “se där, vi känner alla att det här är fel och visar det på olika sätt“. Det fungerar helt enkelt annorlunda idag, och behov finns för “något annat”, något nytt, då många söker sin plats i tillvaron att ta kontroll över sin egen verklighet och liv. Skillnaden idag mot förr, är att möjligheter finns, och fler och fler använder sig av de möjligheterna.
En tanke som slår mig nu på morgonen är att “de etablerade” känner sig bekväma med att vifta bort det som skett hittills och många verkar vara bekväma med att tro att det var dålig uppslutning, men då är helt omedvetna om att man samtidigt motiverar till ännu mer, och fler former av, protestyttringar. Inte nödvändigtvis demonstrationer utan genom andra, ännu outforskade, möjligheter som finns. Och det är skitbra för samhället. För vi ser det, vi ser varandra, och vi enas i anden i motståndet även om vi har olika kapacitet, uttryck och vilja att visa det.
* * *
Andra bloggar om: FRA, kontrollsamhället, demonstration, internet, bloggosfären, protester, politik
18 Responses to “Hur tar man debatten om kontrollsamhället vidare?”
By Perty on Sep 17, 2008 | Reply
Jag skulle vilja lyfta fram en del av de händelser som har skakat de stora webtjänsterna som en form av aktivism.
Den senaste var Amazon.com och tusentals negativa recensioner av EA spelet Spore’s konsumentovänliga DRM system. Det fick EA att lätta på DRM skyddet för deras kommande spel.
Det finns liknande “bävningar”, det som hände digg.com efter att HD-DVD hade blivit knäckt var en annan maktdemonstration som de var tvugna att vika sig för.
Vad det handlar om är att visa på så många olika sätt att man inte accepterar hur det ser ut. Och i slutändan handlar det om pengar och makt. För EA insåg de att alla de dåliga recensionerna på amazon var värre än att lätta upp drmskyddet.
Dock, tror jag att det är viktigt att vara kreativ när det gäller nya demokratiska verktyg för att påverka. För konsumenter finns idag prisjakt, pricerunner etc. Men för politik finns inget liknande. Knuff.se är ett bra exempel, men jag tror inte att det behöver sluta där.
Pertys last blog post..Väntar med spänning på några mail.
By Jonas B. on Sep 17, 2008 | Reply
Perty: Jo, och EA gråter säkert hela vägen till banken.
Kampen mot usla “kopieringsskydd” i allmänhet och DRM i synnerhet har pågått sen hemdatorernas tid. Tyvärr har utvecklingen gått åt fel håll, situationen är värre nu när rootkits i spel blivit legio.
Reklam är kraftfullare än protester. Ipod/iphone säljer som aldrig förr trots att den är kraftigt DRM-skadad från början.
Jag tror det måste till något starkare än spridda privatpersoner som får visa sitt missnöje på sitt alldeles personliga sätt. Det behövs konsumenträttigheter och lagstiftning, EU-gemensam sådan. DMCA/EUCD är det värsta som kunde hända. Vi måste slå tillbaka med samma mynt.
By Claes Leo Lindwall on Sep 17, 2008 | Reply
struket
By Peter on Sep 17, 2008 | Reply
Håller helt med dig.
Enbart demonstrationer bryr sig nog politikerna inte så mycket om (se hur de förpassade oss med polisens hjälp till baksidan av kyrkan igår)
Sådant är de “vana” vid.
Däremot alla bloggar, mail och andra kontakter (Almedalen, seminarier osv) (tillsammans med demonstrationer) ger ett brett och hårt tryck.
Och att vi inte bara stannar här.
FRA-lagen var droppen för mig. Vi måste gå vidare med alla andra demokrati, integritets och frihetskränkningar i “demokratins” (=antiterroristbekämpningens) namn.
Telekomlagen, ACTA, Försvarsunderättelsebeslut osv.
Kör hårt! Frihet och demokrati får man inte den måste man kämpa för, varje dag!
/Peter
By Studiomannen on Sep 17, 2008 | Reply
Jag brukar inte hi-jacka eller spamma, men snälla: jag behöver seriös hjälp. Jag har stora problem. Jag riskerar ruin Läs, kommentera och blogga gärna själv.
Studiomannens last blog post..Peter blir stämd och nedstämd
By Mary on Sep 17, 2008 | Reply
Jag tror att det är just den här kompotten av oss alla som är styrkan i det här. Om man börjar organsiera blir det lättare att avvisa protesterna.
Dock så har TU skickat brev till riksdagen nu.
Marys last blog post..Tidningsutgivarnas VD talar om källskyddet…
By farmorgun on Sep 17, 2008 | Reply
Håller med om att styrkan är en mix av organisation - Amanda och gänget kring henne är värd ett helt fång virutella rosor - och spontana inhopp av olika slag. Om nu en av lagens väktare idag försöker förminska betydelsen av gårdagens demonstration säger det mig i vart fall minst tre saker: 1. Han är inte större än så 2. Han var uppenbarligen skraj för att det skulle vara flera och 3. Vi får inte låta hans begränsningar bli våra. Jag vet att jag hade med mig kraften av minst 19 norrtäljebor, som var förhindrade av skola, jobb, vård av sjukt barn m m och dessutom träffade jag ytterligare en på Sergels torg. Så jag var inte där ensam! Och när jag av en händelse råkade höra ett mobilsamtal där en herre rapporterade till någon icke närvarande om att där bara var c:a 300, då tänkte jag på just detta och log i mitt stilla sinne. Om alla som han såg hade minst 20 i sinnet då var vi en ansenlig mängd ;-)Vi är ju ingen 4:e oktober-kommitté med hela näringslivet i ryggen :-). Håller med att det är viktigt att vi håller grytan kokande. Var och en på sitt sätt.
farmorguns last blog post..Vi ser och hör olika
By ST on Sep 17, 2008 | Reply
“Hur tar man debatten om kontrollsamhället vidare?”
Engagera fler … i rätt åldersgrupper, både på, och via, nätet och “IRL”.
Jag tycker att, speciellt riksdagspolitikerna, har en tendens att glömma bort att det vid nästa val så tillkommer det flera hundra tusen förstagångs väljare, vilka tenderar till att näst intill alltid vara ungdomar (av någon skum anledning. :-() ) Dvs majoriteten av alla som var på rätt sida om 14-års strecket till alla som var på fel sida om 18-års strecket föregående valår har rösträtt nästa val.
Med tanke vilka som till största delen har integrerat den “nya” tekniken i sina liv, och med tanke på att det är just denna teknik “kontrollsamhället” avser att kontrollera, så tordes det vara A och O att integrera och ta till vara på (”kapitalisera”) dessa människors tyckande och faktiska maktställning. Vare sig det är på, och via, nätet, eller “IRL” på demonstrationer.
Visst kan det vara till stor nytta när vänsterhanden inte vet om högerhanden mest hela tiden (fungerar ju trots allt för terrorlaban med anhang) men inom den demokratiska politiken lär nog ett visst mått av koordinering vara till avsevärd fördel, speciellt med tanke på att, som Herr Tolgfors tycker, vi ska hålla oss till sakfrågan med sakliga argument, och dessa sakfrågor saknar partigränser, speciellt “FRA-frågan”, och sakliga argument har ju under dessa månader destillerats fram.
Ex engagera ungdomsförbunden (dom är väl fortfarande emot?) till höger och vänster för att engagera ungdomar rent generellt i motståndet, det är trots allt dessa som annars kommer att få leva längre med skiten, vi av äldre mellan generationer har ju tragiskt nog indoktrinerats att kunna stoppa huvudet i sanden, och resonera som att det är ju inte så långt till pensionen i alla fall kanske, när saker och ting inte går som vi vill.
Engagera pensionärerna också, majoriteten har trots allt upplevt både det ena och andra av det negativa “kontrollsamhället” från förr och kan därför sympatisera med dilemmat för dagens ungdomar.
By Hans J on Sep 17, 2008 | Reply
.
By Anders Troberg on Sep 18, 2008 | Reply
ST: En stor grupp jag skulle vilja se engagerade är invandrarna. De är de som har mest att frukta, dels för att de kommer att bli mest avlyssnade, dels för att information kan bytas till de länder de flytt från som kan drabba släkt och vänner där, dels för att lagen genom att (påstått) bara lyssna på utlandet är en statlig sanktionering av tänkandet att “svenskar är ärliga, utlänningar är skurkar”. Många av dem kommer dessutom från länder där de sett hur galet det kan gå, och kan därför bidra med slagkraftiga argument.
By Jonas on Sep 18, 2008 | Reply
I likhet med Anders Troberg väntar jag också på större engagemang från flyktingarna. Det var visserligen en familj som framträdde häromkvällen med anledning av Bildts uttalande om underrättelseutbyte med diktaturer, men här borde ju olika invandrarorganisationer göra sin röst hörd.